Baby Jane

baby-janeSofi Oksanen kommer till bokmässan i år och ett steg mot att verkligen uppskatta ett storseminarium är ju att faktiskt läsa henne. Jag tycker att hon är hur cool som helst och brukar säga bra saker, men att sitta på ett seminarium kan bli mer än så med rätt förberedelser. Sen tidigare har jag läst hennes Utrensning, en mörk roman som jag tyckte väldigt mycket om. Snart läser jag alldeles färska Norma och i sommar ägnade jag några dagar åt hennes Baby Jane.

Baby Jane handlar om, ja vad handlar den om? Jaget som försöker leva och överleva i ett Helsingfors som bara bitvis känns som hemma. Hon träffar Piki, Helsingfors coolaste flata som är lika infallsrik och passionerad som hon är instängd och begränsad. Det här är en roman om kärlek och konsten att ha en kärleksrelation men det är också en bok om panikångest och konsten att överleva när en inte kan lämna lägenheten för att utföra den minsta eller vardagligaste syssla.

Baby Jane är och var troligen en viktig bok ur HBTQ+-perspektiv, jag vet inte hur tidig eller banbrytande den var, hur debatten gick. Däremot vet jag att den är viktig och modig om psykisk sjukdom. Om hur det är att leva med den och att leva med den som lever med den. Den där instängdheten som så bra symboliseras av att vara fängslad innanför sina fyra väggar, när det egentligen är mycket större än så och fängelset mycket trängre. Baby Jane gör ont att läsa (och varning för slutet!), men den är livsviktig.

Och jag sällar mig till fangirl-skaran som kommer hänga på låset till det där seminariet på lördag eftermiddag på bokmässan. Ses vi där?

BABY JANE
Författare: Sofi Oksanen
Förlag: Bazar förlag (2005)
Översättare: Janina Orlov
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Bara det där med dörrarna

bara-det-har-med-dorrarnaBara det här med dörrarna är en liten pärla jag råkade hitta på biblioteket när jag sommarstädade poesihyllan. Den var fin, jag läste. Och den är fin inuti också. Mer prosalyrik än vanlig poesi, kanske till och med som en liten novellsamling som hänger ihop. Eftertänksam och långsam och vilsam. Jag tycker mycket om den.

Vad den handlar om? Ja, det vanliga – kärlek, pappor som försvinner och lämnar ganska små hål, bowling och basket, trasiga mammarelationer och åldrande. Det vardagliga, och det livsomvälvande.

BARA DET HÄR MED DÖRRARNA
Författare: Malin Backström
Förlag: Norstedts (2012)
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Once upon a tower

once-upon-a-towerJag vet inte säkert, men jag tror att riktigt bra romance utmärks av författarens förmåga att göra sidokaraktärerna sådana att man bryr sig om den. Jag skulle inte säga att Eloisa James Once upon a tower (som oerhört löst bygger på Rapunzel-sagan, därav titeln) är en särdeles bra romanceroman. Men jag gillar Layla och till och med Bardolph vilket gjort mig helt och hållet övertygad om att jag kommer gilla annat av henne om jag bara läser vidare i hennes digra produktion. Och det ska jag.

En annan sak jag till slut insett är att det är väldigt mycket sex i historisk romance, och det är sex som ofta är väldigt välskrivet till skillnad från inom många andra genrer. Hatten av för dessa skickliga skildrare av sängkammarens hemligheter, det är verkligen ingen enkel konst att bemästra (fråga Stephen King, Philip Roth och många, många till), men Eloisa James, Lisa Kleypas och Mary Balogh bemästrar den helt och fullt.

Intrigen är inte mycket att orda om. En skotsk hertig faller för Londonflicka, de blir kära, gifter sig och drar norrut. Förvecklingar uppstår, missförstånd och ovänskap, sen löser sig allt gott och väl till slut. Precis enligt förväntan bara lite roligare än jag hoppats. En helt ok (men inte mer den här gången) bok, gott tidsfördriv och hopp om ännu större läsupplevelser framöver.

ONCE UPON A TOWER
Författare: Eloisa James
Förlag: Piatkus (2013)
Ingår i Happy ever after-serien
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Ångestladdat på Kulturkollo

metaphor-1209691_1280

Ni har väl inte missat att Kulturkollo dragit igång höstterminen. Förra veckan skrev jag om mitt icke-förhållande till det litterära Danmark och den här veckan blir det ångest… Jag skriver lite om en sommar som varit lite jobbig, om att jag är rätt van och om litteratur jag känner igen mig i och hämtar styrka ur. Läs om ni orkar och vill. Och frukta icke, imorgon lättar jag upp med en recension av en av de där (mycket!) lättviktiga fluffböckerna jag brukar hänge mig åt när mörkret sänker sig.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

The Strange library

strange libraryJag har tidigare läst långt av Murakami (Fågeln som vrider upp världen), och fakta (Underground), dags för en kortroman. The strange library mäter 96 sidor, eller en timme och två minuter om man lyssnar på den som jag gjorde.

Jag önskar att jag läst den när jag skrev om biblioteksskräck tidigare i våras på Kulturkollo, den hade passat väl in med det groteska. Murakami driver ju alltid mot det absurda, här går han all in och släpper alla spärrar. Och det blir så bra. Det är väl inte litteratur av nobelklass direkt, men det är rejält underhållande (jag skrattade flera gånger under den där timmen, och det är inte vanligt läsbeteende för mig).

The strange library är perfekt för alla som vill läsa om bibliotek (och hur vi som jobbar där egentligen hittar motivation att låna ut böcker alldeles gratis, vi kräver naturligtvis vissa ”gentjänster”), psykopatiska bibliotekarier, män i getdräkt och annat sånt där som är kul att läsa om.

THE STRANGE LIBRARY
Författare: Haruki Murakami
Förlag: W F Howes (2015)
Inläsare: Kirby Heyborne
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Mot verkligheten?

sigtunaJag tillhör de där jobbiga typerna som fortfarande har semester, veckan ut hänger jag mig åt långsamt kaffedrickande och morgonbok och sånt. Men sen drar det igång igen, livet, verkligheten, vardagen. Visst ser jag inte alls fram emot, som tidiga morgnar och gympapåsar. Annat, som vardagsrutin och höstmys kan jag längta till. Och så ska jag på Sigtuna litteraturfestival för första gången. Kulturkollo är med och bokcirklar om Linda Olssons En syster i mitt hus på söndagen (häng med och nätcirkla med Kulturkollo läser dessförinnan!). Jag tänker ägna mig åt barnaktiviteter och familjehäng framförallt, men lite annat litterärt och festivaligt blir det också förstås. Det ser jag fram emot.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Grief is the thing with feathers

grief-is-the-thing-with-feathersGrief is the thing with feathers kommer på svenska i höst, utgiven som Sorgen bär fjäderdräkt, av Etta förlag. Det är egentligen det enda jag med säkerhet kan säga om den här boken (poesi? prosa? prosalyrik? essä?), och att den handlar om sorg förstås. Och att den är en fantastisk berättelse om kärlek, och hur det poetiska och fiktiva kan vävas in (alltid vävs in?) i verkligheten när vi behöver det för att vi ska orka överleva.

Pappan förlorar sin fru och pojkarna sin mamma. För att överleva tar de emot den oerhört påträngande kråkan, en förverkligad variant av Ted Hughes The Crow. Det låter galet, och är galet. Sorgen är och gör en galen. Det är svindlande vackert och sådär naket fult som förlusten är. Och det är i de små detaljerna igenkänningen och den där smärtan som skär in i benen sitter. Den där lilla raden, den där sönderslagna tavlan för att kompensera förlusten av något ofattbart.

Jag tror att man inte ska läsa Grief is the thing with feathers när man är som djupast i en sorg, inte för att det gör illa utan för att man nog inte orkar ta till sig något av den. För alla andra dagar lämpar den sig fantastiskt väl. Det här är en bok jag vill återkomma till, helst skulle jag vilja att jag inte behövde, att jag ingenting kände igen. Men livet ser ju inte ut så i verkligheten…

GRIEF IS THE THING WITH FEATHERS
Författare: Max Porter
Förlag: Faber & Faber (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Fiktioner
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker eller i alla fall några små

Ibland glömmer jag bort att leta efter bra saker i vardagen. Jag kan bli lite neggig och tappa bort mig helt enkelt. Idag är en sån där dag då jag kommer ihåg hur man gör igen. På dagens mentala lista över riktigt bra saker finns än så länge:

  • Den där stunden efter löpturen när jag går i skogen på väg hem och inser hur vackert det är när solljuset söker sig in mellan träden. Och temperaturen är precis lagom för att kyla av men ändå värma.
  • Att sitta i solen på balkongen med kaffekoppen. Utan några måsten eller borden. Bara andas.
  • Uterumsläsning med katt.

Och dagen har precis bara börjat (typ)…

 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

En kvinna i blått

en-kvinna-i-blattJag gillar Ruth Galloway, mycket, och särskilt nu när hon (nästan) slutat viktnoja så förfärligt. Kanske är det för att hon jobbar med en akademisk vetenskap så nära den jag en gång hängav mig åt. Vi är lite lika också, hon är inte överförtjust i folk, hon trivs bäst med sin unge och sin katt. Hon bor nästan ensam långt därute i saltängarna och behöver egentligen bara umgås när hon väljer att göra det. Det känns som en drömtillvaro, för den som vågar. Det är ju också rätt mordiskt och livsfarligt därute…

Den här, den åttonde boken i serien är inte den bästa. Kanske till och med tvärtom. Det är för lite Ruth, för lite Cathbad, för mycket Nelson och Michelle (en karaktär jag aldrig orkat bry mig om). Och alldeles för lite på djupet med karaktärerna. Och sen är det det lilla problemet med att drivkraften bakom brotten som utreds är mer än lovligt luftig, jag vet inte ens om jag förstår det, tror på det gör jag definitivt inte.

Det här är som sagt ingen av de starkare böckerna i serien, men det är ändå en bok om Ruth och de är alltid trevlig läsning. Mysryslig sommarläsning helt enkelt, välbekant avkoppling.

EN KVINNA I BLÅTT
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2016)
Översättare: Ing-Britt Björklund, originaltitel: The woman in blue
Del 8 i serien om Ruth Galloway. Föregås av Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Svinet

svinetPassande titel och epitet på ärkeknölen som står i centrum för den här berättelsen, verkligen – Svinet. Jag kan nästan inte ens skriva en recension av boken eftersom det hotar att bli en recension (sågning!) av den där jäkla Dan och honom vill jag inte ge något utrymme. Fiktiv karraktär säger du, skulle inte tro det säger jag. Det här är en historia, något förstärkt hoppas jag, jag hört och sett alldeles för många gånger för att avfärda som fiktiv. Dan finns. Tyvärr.

Om kvinnorna tycker jag synd. För att de mår så dåligt vilket gör att de är mottaglig för slemhögen och hans vidrigheter och för att han får dem att må så väldigt mycket sämre. Mest synd är det nog om mamman, hennes berättelse är verkligen den oberättade, den som inte får finnas och framförallt inte uttalas.

Åsa Grennvall är en av mina bästa författare, hon berättar så hemska sagor och hon gör det så bra.

Det blir en del Åsa Grennvall nu, gårdagens dubbelrecension förstås, men jag har också lånat hem alla hennes övriga olästa album över semestern. För att förbereda mig för nyutgivning i höst.

SVINET
Författare: Åsa Grennvall
Förlag: Galago (2010)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Två gånger Åsa Grennvall

Ibland händer det att jag går på andra bibliotek än det där jag jobbar, som en helt vanlig biblioteksbesökare. Och då händer det att jag hittar sånt jag inte hittar annat, som en gömma med Åsa Grennvall-serier jag inte läst förut.

DET KÄNNS SOM HUNDRA ÅR

hundra-arDå kan det konstateras, redan i sin debut, Det känns som hundra år, var Åsa Grennvall genialt bra. Jag älskar verkligen det där självutlämnande (jag kan vara tänka mig vad det måste ha kostat), såriga, självironiska. En hel del är nya nycklar till den Åsa jag lärde känna i Deras ryggar luktade så gott, men här finns också den där historien som är en sorts mittpunkt där, och den gör lika ont här.

Åsa Grennvalls skildring av skolan, att flyta ovanpå och flyta med bär många likheter med det jag minns av den där tiden. Både den lite spelade ångesten och den djupt gående riktiga. Det är ingen barnlek att vara tonåring direkt, och det kan ge mig lite ångest som snart blivande tonårsmamma.

MIE

mieKom året efter Det känns som hundra år och berättar vidare om Åsas ungdomstid. Nu går hon på Konstfack utan att hitta någon tvillingsjäl (trots allt hon trott om konstskolor och såna som går där), tills Mie dyker upp.

Mie är ännu ett steg in i Grennvalls universum och jag tycker väldigt mycket om att befinna mig där. Jag älskar att få träffa Åsas bror (om än flyktigt), han som finns i bakgrunden, som en varm och vänlig närvaro, i Det känns som hundra år (och kanske Deras ryggar luktade så gott?).

Åsa har det svårt och är så hård mot sig själv, jag tycker väldigt mycket om att Mie får finnas där och ta hand om henne lite.

DET KÄNNS SOM HUNDRA ÅR
Författare: Åsa Grennvall
Förlag: Optimal (1999)

MIE
Författare: Åsa Grennvall
Förlag: Optimal (2000)

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: En bloggfödelsedag

file0001328197195

Den sorgligt negligerade bloggfödelsedagen har än en gång passerat utan pompa och ståt. I söndags var det prick sju år sen jag skrev det första inlägget här på Fiktiviteter. Tanken svindlar verkligen, sju år, det känns som två och tjugotvå. Jag är fortfarande väldigt förtjust i min lilla skriv- och läsplats på nätet, även om jag inte hinner ha så många idéer och aktiviteter längre. Det är nog en annan blogg nu än för säg tre år sen och förhoppningsvis ser den återigen lite annorlunda ut om ett år. Hipp hipp hurra för det!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Torskarnas pride-parad

torskarnas-pride-paradJag gillar Sara Hansson. Hennes Torskarnas pride-parad är ett träffsäkert och roligt (och naturligtvis väldigt allvarligt) resonemang kring surrogatmödraskap, prostitution och marknadsekonomi. Jag håller inte med om allt, tack och lov. Det vore ju extremt tråkigt att inte få bråka lite med sig själv. Men i många frågor har vi väldigt lika syn på människovärde och politik jag och Sara Hansson. Torskarnas pride-parad är inte riktigt lika bra som hennes fantastiska uppväxtskildring Vi håller på med en viktig grej, men det här är en helt annan sorts bok. Bra är det hur som helst och jag hoppas få läsa mycket mer av Sara Hansson framöver, i alla sorters seriegenrer.

TORSKARNAS PRIDE-PARAD
Författare: Sara Hansson
Förlag: Galago (2014)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Wylding Hall

wylding hallElizabeth Hand är en sån där författare jag alltid känner mig hemma hos. Om det så är i en miljö jag egentligen inte borde gilla som i böckerna om Cass Neary eller i sagolika Illyria. Att lyssna på Wylding hall (som synnerligen välförtjänt belönades med Shirley Jackson Award under tiden jag läste) är också som att komma hem, på ett sätt. Men det är också, förutom en väldigt fin och bekant upplevelse väldigt (väldigt!) obehagligt. Wylding hall är en skrämmande plats och en skrämmande bok (inte minst då den iskylekalla skräcken tränger sig på under den där evigt solvarma sommaren som man bara upplever en gång), kanske till och med mer nu när jag är klar med den och inser att jag inte kommer få hjälp med alla pusselbitar. Jag har helt enkelt en hel hög med riktigt obehagliga bitar (flickan, bilderna, småfåglarna, pojkarna, sången, näbbarna, stämningen) men ingen egentlig aning om hur själva bilden ska se ut. Så skriver man böcker som aldrig tar slut! Jag älskar det!

Upplägget, där huvudpersonerna berättar för en osynlig journalist (jag tror det är för en dokumentärfilm eller så minns jag fel), är snyggt och gör dessutom inläsningen till en riktig fröjd att lyssna på.

WYLDING HALL
Författare: Elizabeth Hand
Förlag: Blackstone Audio (2015)
Inläsare: många, väldigt bra!
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Störst av allt

storst-av-alltJust nu sitter jag här och nästan studshoppar av frustration över att jag knappast kan finna ord som kommer övertyga er om hur gärna ni vill läsa den här boken. Det är så med de riktigt bra böckerna, orden räcker inte till.

Störst av allt är en njutning och en plåga från första till sista sidan, och den svajar ingenstans. Plåga för att ämnet är så tungt, för att Maja har det som hon har det med sig själv, både då och nu. Njutning för att Malin Persson Giolito ger henne en röst som inte kan stängas ute. Maja får vara ursinnig på gränsen till uppgiven, sorgsen på gränsen till hatisk och aldrig, aldrig tillåts hon avslöja, ens för sig själv, hur mycket hon längtar eller älskar. Det är så hjärtskärande förfärligt och sant alltihop.

Det är naturligtvis inte många som hamnar där Maja hamnar, mitt i en skolskjutning med fasansfulla, ofattbara konsekvenser. Men den där utsattheten, den kan alla som någonsin varit eller känt en tonåring känna igen. Och de där kraven att inte bara duga utan vara perfekt, ta ansvar. Och vad betyder det där med allas lika värde, egentligen, i praktiken?

Det är så galet bra det här. Anna har kallat det sommarens bok och jag vill gå ännu lite längre och kalla den en av årets bästa. Det är galet bra det här.

STÖRST AV ALLT
Författare: Malin Persson Giolito
Wahlström & Widstrand (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, och dagarna går…
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

I dina ögon

i-dina-ogonEgentligen har jag ingen förklaring till att Sarah Dessen skriver så bra sommarböcker, kanske till och med essentiella sommarböcker (blir det ens sommar på riktigt utan minst en Dessen?). Ofta utspelar de sig förstås på sommarlovet och då blir det automatiskt rätt somrigt, men långt ifrån alla gör det, inte den här till exempel. Det är nog snarare det där med den perfekta balansen mellan djup och yta, det är ju till synes lättsamma berättelser om vänskap och kärlek hon skriver, med precis rätt mängd svärta. De är verkligen inte lättsmälta alla gånger och rätt ofta gör de ont på riktigt, men det finns ändå alltid en trygg vetskap om att det kommer lösa sig, på något sätt, mot slutet.

Årets (översatta) Dessen är I mina ögon (Saint anything är den lite mer talande och minnesvärda engelska titeln). Sidneys bror sitter i fängelse och Sidney själv blir väldigt osynlig i hans skugga. Ett skolbyte leder till nya vänner och därifrån startar och fortsätter en fin berättelse om vänskap, familj och hur det kan vara väldigt svårt att hålla ihop och överleva när jobbiga saker händer. Jag känner förstås med Sidney, gillar Mac och Layla och jag kan till och med relatera till mamman, som förvisso agerar väldigt blint och konstigt, men vem skulle inte göra det i den situationen? En jag inte gillar är Ames, han är verkligen allt det där som personifierar en riktigt creepy kille i en och samma kropp, hu!

Sarah Dessen är alltid bra, hennes lägstanivå är fascinerande hög. I dina ögon tycker jag är en av hennes mörkare böcker vilket i min värld betyder en av de riktigt bra. Min första Dessen för sommaren, men troligen inte den sista. Vill du ha mer Dessen så finns dagens Kulturkollotips i ämnet uppe nu.

 

I DINA ÖGON
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Översättare: Ylva Kempe, originaltitel: Saint anything
Köp den t.ex. här eller här.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Livet efter dig

livet-efter-digVad skriva om en bok som ”alla” redan läst och älskat? Jo, en sak: Jag är nog tyvärr lite hård och kall och omänsklig.

Jag grät inte en enda gång under läsningen. Visst snörper det ihop sig lite i halsen framåt avslutningen, men mer än så blir det inte. Kanske beror det helt enkelt på att jag förstås vet hur det ska sluta. Eller så hänger det ihop med att jag förvisso knökte i mig boken och gillade den för stunden, men aldrig riktigt fastnade för någon av karaktärerna. Visst gillar jag Lou och är lite nyfiken på hennes syster men jag kände hela tiden att jag inte nådde riktigt fram till de andra. Kanske är det det. Men det spelar inte så stor roll, jag behöver gå under jorden nu va?

LIVET EFTER DIG
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz publishing (2013)
Översättare: Emö Malmberg, originaltitel: Me before you
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Pocketpinglorna
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: böcker och bär

blueberries-690072_640

Förra veckan blev det ingen bra sak på grund av död, begravning och en massa dåliga saker. Visst finns det ljus i mörkret och allt det där, men att publicera en av 52 dyrbara saker en begravningsfredag kändes fel. Så det blir två den här veckan istället.

Bra sak 1: Ett sagolikt läsflyt. Med det menar jag inte att själva läsningen går extrasmidigt utan att jag kommit över några riktigt fantastiska böcker på slutet. Jag tänker främst på Flickorna av Emma Cline (recensionsdatum är först 8/9 men jag kan säga redan nu att det är en av årets bästa) och Malin Persson Giolitos helt fenomenala Störst av allt. Jag har också läst Elizabeth Hands Wylding hall (fantastiskt vilsamt obehaglig) och Grief is the thing with feathers av Max Porter (egentligen obeskrivlig men fantastisk) de senaste veckorna. Recensioner kommer vad det lider.

Bra sak 2: Blåbär. Fem steg utanför dörren. Bara att gå ut före frukost eller plocka några enstaka som humörhöjare på väg ut på morgonlöprunda. Och många finns det också. Typ en miljon bra saker i en skog nära mig.

Det här är två av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest