Pojken i skogen av Mats Jonsson

Pojken i skogen är Mats Jonssons uppväxtskildring (eller en av dem i alla fall). Den är helt och hållet centrerad kring Mats liv från barndom till högstadiet. Och det finns så mycket att känna igen. Om att upptäcka saker, uppleva saker, känna saker. Om att älska husdjur mer än allt annat och sen förlora dem och lära sig om döden, om stora barn som lockar och skrämmer, om den obegripliga vuxenvärlden.

Mats Jonsson är alltid bra, men här på ett annat sätt än i exempelvis Nya Norrland. Av naturliga skäl saknas långa, utbroderade politiska resonemang här. Det är skönt och saknat på samma gång. Jag tycker mycket om Mats, pojken och den vuxne som vågar dela pojken med oss utomstående. Det finns något ovanligt i skildringen av Mats, han är ett barn med alla skiftningar, osentimentalt skildrad med alla fördelar, fel och brister ohöljda. Det känns ovanligt att barn får framställas så, att de får vara hela och komplexa människor redan som små. Det är nog det jag främst tar till mig, att allt det där man känner och tänker och är som barn får finnas kvar, det är värt att bevara.

POJKEN I SKOGEN
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Galago (2005)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Älsklingar!

Jag firade min födelsedag med att bjuda på lästips och det tyckte ni ju om så jag tänkte att lite fler tips inte kan vara fel. Jag har jobbat med och uppdaterat min älsklings-sida där jag samlar mina allra bästa favoriter. En del har jag delat in i kategorier, en del finns bara där trots att det inte passar in. Såhär ungefär:

På en topplista över mina bästa någonsin skulle dessa ingå:
Wolf Hall

Bring up the bodies

Tjänarinnans berättelse

The language of dying

Kejsarn av Portugallien

och några till…

 

Historiska romaner

Barabas

Alias Grace

The daylight gate

En mörderska bland oss

The wake

Allt som återstår

Tiden är inte än

Mäster

Min skugga

Syndavittnet

Sagan om Turid: KungadotternKrigstid, Korpgudinnan

Ormens väg på hälleberget

 

Sorgliga romaner

Svart dam

Genom natten 

Om jag stannar

Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, Döden

Himlen börjar här

Jag ger dig solen

Sju minuter över midnatt

 

Alla tips och hela sidan hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

88 böcker du inte behöver läsa av Kalle Lind

Att döpa en bok till 88 böcker du inte behöver läsa är naturligtvis att bjuda in till att jag nu ska säga att ”och här har du en 89e”. Och såhär i efterhand kan jag väl känna att det bär sin riktighet. Men ändå inte riktigt.

Kalle Linds genomgång av konstiga böcker är stundtals väldigt underhållande. Proggiga uppfostringsmanualer som uppmuntrar brottslighet är ju kul. Liksom julklappsrimshjälp från 60-talet. Det säger sig självt. Som en sån där bok man läser i lite då och då för att man inte orkar med så mycket annat, men ändå vill ha lite avkoppling, är den perfekt. Lite som Candy crush, men man känner sig lite mindre förtappad efteråt. Sen efter ett tag blir det lite utdraget. Det kanske hade kunnat räcka med 50 böcker jag inte behöver läsa…

88 BÖCKER DU INTE BEHÖVER LÄSA
Författare: Kalle Lind
Förlag: Roos & Tegnér (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

De behövande av Helena von Zweigbergk

För några år sen skulle jag helt klart ha identifierat mig med dottern, Louise, i den här berättelsen, men nu är det Birgitta, mamman, som talar till mig. Trots att hon är långt bortom mig i ålder och erfarenhet. När Louise lever småbarnsföräldralivet är Birgitta pensionär. Men det är ändå Birgitta jag resonerar med, det är med utgångspunkt i mitt eget föräldraskap jag tar till mig De behövande.

Att det ska vara så svårt att vara förälder. Så lätt att älska, så svårt att göra rätt. Och tänk om de där sakerna man gör rätt (och fel) kommer bita sig fast och bli en del av den eviga relationen man har med barnen, de som oavsett om de har vett att begripa det eller inte är det enda som betyder något. Eller tänk om och tänk om, såklart kommer de göra det, det är ju så relationer byggs.

I De behövande försöker Louise tala med sin mamma, men hon drar sig också undan och omöjliggör samtalet. De talar förbi och runt varandra och hela boken är egentligen ett enda letande efter en ingång till orden, minnena. Jag tycker väldigt mycket om Helena von Zweigbergks skarpa blick för detaljer och ömhet inför karaktärer som har det så svårt med sig själva och varandra.

DE BEHÖVANDE
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Och dagarna går 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Ingen läsutmaning men…

Jag tar det jättejättelugnt med läsutmaningar i år, också… Största anledningen till det är att det gick såpass bra med läsandet förra året utan minsta lilla utmaning. Jag kör alltså vidare på ett vinnande koncept. Men visst finns det saker jag önskar med läsåret 2018. Som att läsa lite hyllvärmare, som att äntligen få nog med lust för att läsa några klassiker som jag tänkt på länge, som att plocka fram allt som hamnat på läsplattan och sedan fallit i glömska… 

Mitt första läslustprojekt för året blir att återbekanta mig med tre favoritförfattare – Jeanette Winterson, Virginia Woolf och Margaret Atwood. Att just Det finns annan frukt än apelsinerMrs Dalloway och Stone matress också råkar vara hyllvärmare är förstås en trevlig bonus. 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

Jag kan inte säga så mycket om hur bra (eller inte) Fredrik Backmans kortroman/novell med den långa titeln är. Den är nog lite väl sentimental och naturligtvis kan den inte mäta sig med Ove. Men det spelar ingen roll. För en som jag, där jag befinner mig i livet, är den mitt i prick och rakt i hjärtat.

”Det är hemskt att sakna någon som fortfarande är här” står det på ett ställe i boken, och jag önskar att jag inte visste precis hur sant det är.

En man, pappa, farfar som försvinner och ska vara borta innan han dör. Hjärnan som krymper, minnet som sviker. Barnbarnet som är som ett barn jag känner. Farfar som är de jag förlorat. Det finns så oändligt mycket kärlek i den här boken, och det räcker för mig.

OCH VARJE MORGON BLIR VÄGEN HEM LÄNGRE OCH LÄNGRE
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Eli läser och skriver

Backman skänker sin royalty för den här boken till hjärnfonden och eftersom jag läste biblioteksboken skänker jag en egen summa idag. Inte minst för att hjärnfonden forskar om Parkinsons sjukdom, en vidrig sjukdom som  hemsökt min släkt och som vi behöver veta mer om för att utrota.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Fyren mellan haven av M. L. Stedman

Vi har en rätt lång historia Fyren mellan haven och jag. Först började vi umgås det året den kom ut på svenska. Då lyssnade jag på den, som min allra första ljudbok i den omgången. Jag tyckte väldigt mycket om den, men kom aldrig riktigt in i det där lyssnandet. Så jag släppte den då. I höstas bestämde vi att den skulle vara en ypperlig bok till vår bok- och filmcirkel på jobbet, då möttes vi igen.

Det finns så väldigt mycket att prata om med den här boken, så många moraliska dilemman… Fyren mellan haven är verkligen en ypperlig bokcirkelbok. Utöver det minns jag gärna stämningen. Det är så sorgesamt och vackert, vemodigt, hela vägen igenom. Så mycket som är försent och som aldrig kunde bli…

Jag tycker bäst om första halvan av boken, på ön, med naturen och bubblan, med den annalkande katastrofen i bakgrunden. Det är bra sen också, men blir lite snabbt mot slutet. Jag tycker som vanligt allra bäst om det långsamma.

FYREN MELLAN HAVEN
Författare: M.L. Stedman
Massolit pocket (2017)
Översättare: Katarina Falk
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Och dagarna går, I hyllan, Västmanländskans bokblogg
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Barnvagnsblues av Ester Roxberg

Åh vilken fasansfullt jobbigt bra bok! Jag drabbades verkligen av 95% igenkänning så fort jag tog mig an den här boken. Plocka bort oron för miljögifter och placera handlingen i en annan, mycket mindre, stad och voila där har ni mig hösten/vintern 2005.

Öppna förskolan… Mammagruppen… Jag tänker knappt på det (aktiv bortträngning alltså). I mammagruppen passade jag förstås inte in, och det kändes som att de var hur starkt bondade som helst de andra, men sanningen är nog den att det var ett par som fann varandra där och säkert blev vänner för livet, vi andra flöt mest med och kände oss bortkomna. Öppna förskolan är jättekonstig för någon som är så asocial som jag, det där som Ester Roxberg beskriver med att sitta i ring och sjunga barnvisor för varandra, vuxna människor! Jag kände mig så fruktansvärt fånig. Min man däremot trivdes finfint på öppna förskolan så det är nog så att det inte passar alla, men vissa.

Jag gillar hur Ester Roxberg skriver fram det klaustrofobiska med att plötsligt befinna sig i den där bebisbubblan, hur man förändras som människa och par bara av att inte få sova. Det som kam kännas som en livsfarlig katastrof är i själva verket sömnbrist. Jag minns att det var så, men jag minns också att det hjälpte att inse det.

Att se Agnes famla runt efter en förklaring till varför hon känner som hon gör och samtidigt försöka hitta vägar ut som är mer eller mindre högtflygande är rätt smärtsamt samtidigt som det är trösterikt. Vi har alla varit där vill jag viska till henne, det blir bra ska du se. Jag älskar hur hennes relation med den äppelkindade mamman utvecklas just ur det perspektivet, deras sista scen tillsammans är så laddad av styrka och kamp att de sträcker sig ut från boksidorna och når rakt in i mitt hjärta.

Jag hoppas att Agnes skådar ljuset där mot slutet. För det gör man ju, det gäller att omfamna att man inte är som alla andra och förstå att ingen är det. Det är mycket lättare att vara förälder åt en ettåring än en enmånaders. Det är det. Och det är sjukt mycket lättare när de blir sju, tio och tolv och hoppas jag vidare där. Men det blir aldrig lätt. Att vara förälder är det svåraste jag någonsin tagit på mig att vara. Och jag är fortfarande chockad över att man inte får någon bruksanvisning. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag gör, mycket mindre aning än Agnes faktiskt, skrämmande tanke…

BARNVAGNSBLUES
Författare: Ester Roxberg
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går…,
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Nystart

Nyår är min bästa högtid. För att den ger möjlighet till att börja om, men först efter eftertanke. Nyår är vemod (min bästa känsla!) för mig, att minnas det dåliga, dra lärdomar och lägga undan. Att minnas det bra, dra lärdomar och bära vidare.

I år har det hänt en del bra, i världen (jo, men faktiskt, men det är faller lätt i skugga) och i mig. Det har också varit allt det andra – sorgligt och kämpigt. Det dubbla, som det brukar vara. 2018 blir väl lika på det sättet kan jag tänka. Jag hoppas på noll besökta begravningskapell och hälsa bortom små oförargliga förkylningar. Sen är jag nöjd. Nyår är också tiden då jag mitt i allt det där reflekterandet blir medveten om vad som är viktigast för mig. Får vi bara vara friska orkar vi slåss mot allt det andra.

Tusen tack för att ni läser och kommenterar här på bloggen, genom orkdippar och frenesi. Jag önskar er alla ett riktigt fantastiskt 2018, må det innehålla allt det ni önskar er!

Gott nytt år!

Det här, nystart och hopp om framtiden, är den allra sista av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker Best of 2017

Jag älskar årsbästalistor*, men egentligen mer andras än min egen. Det är alltid en viss beslutsångest förknippad med att sätta ihop en uppräkning av det bästa. Vad är bra? Är det en bra bok som ska lyftas fram eller en stor läsupplevelse? Det går faktiskt inte alltid hand i hand. I år har jag struntat i det där med att rangordna, visst har jag favoriter bland favoriterna men då handlar det ofta om en varm känsla förknippat med ett läsminne. De här 14 böckerna är mina bästa från läsåret 2017:

Tell me three things av Julie Buxbaum

Stoner av John Williams

Syndavittnet av Mattias Hagberg

Tiden är inte än av Elin Boardy

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

När pesten kom av Jill Paton Walsh

House of names av Colm Toibin

Domedagsboken av Connie Willis

Lida av Stephen King

My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout

Den sista resan av Jenny Diski

Nya Norrland av Mats Jonsson

Juldagar av Jeanette Winterson 

Illuminae (The Illuminae files 01) av Amie Kaufman och Jay Kristoff (utläst så sent som igår, en rätt rejält förälskad recension kommer om någon vecka när jag vaknat ut lyckosvimningen)

Skönjs några mönster? Några gamla favoritförfattare som levererar, som Colm Toibin och Stephen King, väldigt mycket pest (borde ha sparat Kings Pestens tid till i år, men den hade nog tyvärr inte platsat på listan). Visst är det väl färre ungdomsromaner än det brukar vara? Och så är det nästan lika många män som kvinnor bland författarna, det är ovanligt.

* Vill du ha mer listat och munnet så hittar du min listsammanfattning av året på Kulturkollo.

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Pyjamasdagar

De där dagarna som är som på bilden, men med betydligt tjockare sockor, mer ostädat hem och fler filtar. De dagarna… Guld!

Att jag om några timmars arbete går in i en över en vecka lång, kravfri tillvaro av pyjamasdagar är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Tv-serieåret 2017

Alla de där påbörjade serierna under 2017, var de livet?

Parks & Recreation började jag själv på för något år sen egentligen, sen tog jag och maken oss an serien på riktigt i somras och har sen långsamt betat oss framåt. Där är det inte frågan om att inte vilja se färdigt, vi har inte hunnit bara, för att vi också vill spara lite på det, Parks & Recreation är tyvärr en ändlig resurs…

Agents of S.H.I.E.L.D (säsong 3) inleddes med glatt humör, på grund av det oändliga älsk som omgav tittandet på förra säsongen. Men det kom aldrig riktigt igång och i och med avsnitt 5 hade de väckt en ilska hos mig (över karaktärsmisshandel) som ännu inte svalnat (jag såg det i september…).

Jag har också börjat på Doctor Whos 10e (nya) säsong. Där går det långsamt, men är riktigt bra. De första avsnitten lovar att bli Capaldis bästa säsong.

Margaret Atwood har utmanat mig i år. Tjänarinnans berättelse orkade jag helt enkelt inte se klart (men än finns det hopp). Alias Grace orkade jag nätt och jämt, men såg och älskade (usch vad bra den var!). Två riktigt fina filmatiseringar av två oerhört välskrivna böcker. Jag blir så glad bara av att tänka på det.

John Oliver har jag hängt en hel del med också. Jag skaffade HBO i början av året och hittade genast Last Week tonight. Sen såg jag alla avsnitt i de föregående säsongerna i snabb takt. Sen var jag rätt samhälleligt trött… 2017 års säsong avslutades i november och nu längtar jag till februari då programmet är tillbaka, jag vet inte hur jag ska härda ut i detta Trump-kaos utan att få hålla John Oliver i hand.

Det som var bra – Parks and Recreation, Doctor Who, Tjänarinnans berättelse, Alias Grace och Last week tonight – är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Julen är över!

Alltså jag gillar ju pepparkakor och tindrande barnaögon, det gör jag verkligen. Men jag är ändå inte helt förtjust i julen numera, alla krav som uppenbarat sig sen jag blev vuxen, allt dåligt samvete… Därför känner jag en inte försumbar lättnad idag, trots att det är tillbaka till jobbet-läge. Min bästa helg, nyår, ligger framför mig liksom helgledighet om några dagar igen. Och dessutom har jag försvarliga mängder julgodis kvar i gömmorna…

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Att komma hem

I år har vi firat julen hos släkten annorstädes, men idag vänder vi kosan hemåt igen. I kvällningen landar vi på vår alldeles egna plats, det är lika skönt varje gång.

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Långsamhet

Den där stillheten, långsamheten som infinner sig när alla paket är öppnade och allt liksom landar. Jag älskar den! Idag tänker jag försöka gräva ner mig i den och andas djupt.

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

En fröjdefull och fridfull jul

I min värld är julen för det mesta bäst i minnet. Då när det alltid var lagom mycket snö, lagom kallt och när jag var barnsligt förväntansfull och inte riktigt kunde sova natten före julafton. Å andra sidan lider jag inte så mycket av lång och utdragen väntan idag.

Jag önskar er alla en fridfull och fin dag, oavsett hur ni än firar eller inte firar. Jag önskar er allt som är levande ljus-ljust och mysigt, vackert och varmt. Vi ses på andra sidan 😉

Julefrid är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Julklappar!

Av säkerhetstekniska skäl yppar jag inte ett ord om årets julklappar i fiktiva hushållet. Men jag kan säga så mycket som att jag älskar julklappar rent generellt. Jag älskar allra mest att fundera ut vad jag ska ge andra, men är också rätt barnsligt förtjust i att få egna klappar. Det har blivit en del klappar under åren förstås och favoriterna är inte alltid det förväntade. Att förra årets överraskningsgåva från favoritförfattaren (på bilden ovan syns det fortfarande ouppackade trycket från Åsa Grennvall jag fick mig förärat förra året) var fantastisk är naturligtvis ingen chock, men det där året i barndomen när favoriten i julklappsskörden var ärtsoppa är kanske lite mer oväntat…

Julklappar här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Att planera helgläsningen

Bilden ovan ska inte missuppfattas på så sätt att ni tror att jag verkligen tror att jag kommer läsa alla de där böckerna. Helgläsningshögar är för mig mer av ett ymnighetshorn att ösa ur, när en bok är läst ska det finnas rätt många lika lockande kvar att välja bland. Så jag har plockat ihop en rätt rejäl hög av biblioteksböcker och annat jag samlat på mig under året. Lite rymdinvasion, skolmiljö, historiskt drama, vinterdeckare, vampyrer och efterlängtat från favoritförfattare. Något för varje läslängtkänsla helt enkelt. Jag tror inte jag kommer sitta boklös under helgerna.

Ser ni några favoriter bland mina utvalda, något som måste prioriteras?

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

31 bra saker: Att man inte måste ha julgardiner

För er är det säkert ingen nyhet, men jag lärde mig förra året att man faktiskt inte måste ha julgardiner. Det var väl så att gnällde lite för mina Kulturkollo-kompisar om att jag inte orkade någonting och att inte ens julgardinerna blev uppsatta på grund av den där jäkla utmattningen. Och de bara skrattade (på ett vänligt sätt förstås) åt mig och sa att julgardiner hade de minsann aldrig haft. Man lär så länge man lever…

I år orkar jag mer, men har ändå valt att skippa det där gardinbytet. Mitt fokus ligger på det som är viktigast, alltså det ätbara. Pepparkakor och lussekatter, schackrutor och nu i dagarna den oundgängliga Rocky roaden. Och så har jag tjatat mig till en gran i år trots att vi inte firar julafton på hemmaplan, för att jag älskar grandoften mer än rimligt mycket och har jag bara den så blir det jul oavsett.

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Hjärnan darrar av Klara Wiksten

Å vad jag tycker om den här boken. Om vardagsrebeller och de som gick under. Totala fantasier om nästanfrämlingar som känns så oerhört sanna. I vissa berättelser ser jag människor som stått mig nära, som jag tappat längs vägen och som jag inte vågar googla idag, för att jag är rädd att de var de som gick under till slut. Jag älskar att det finns en bok om dem och om oss, om det här som är så viktigt och stort och vanligt (trots att de vill få oss att tro att det avviker).

Jag skrev för några veckor sen om serier och hur de när de är riktigt bra når ända in till skrymslen som inte andra böcker gör. Hjärnan darrar är en sån bok. Den når…

Jag vet inte vad mer jag ska säga om Hjärnan darrar. Den är fenomenal. Läs den!

HJÄRNAN DARRAR
Författare: Klara Wiksten
Förlag: Syster förlag (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Marcus på Bokhora

Hjärnan darrar är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest