Fiktiviteter ~

Nu är hen här! Det länge efterlängtade tillskottet till min bokfamilj har äntligen kommit. 400 sidor tung och alldeles perfekt ligger hen nu på finaste sidenkudden (nåja) och njuter av all uppmärksamhet och många kärleksfulla klappar. Jag spår att vi kommer få ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Ni vet den där gamla uttalade ramsan om att jag inte gillar noveller… Jag har tuggat och återanvänt den när jag bländats av Båten och när jag fascinerats av Munro. Jag har sagt att egentligen så gillar jag inte sånt här men det finns gyllene undantag. Men nu ska jag sluta med tjafset. Jag gillar visst noveller, om de är välskrivna. Formen är inte min favorit men skrivna av mästarna är de bättre än det mesta. Till mästarna räknar jag bland andra nämnda Le och Munro men också Stephen King och Joyce Carol Oates. Efter två lästa samlingar är jag också redo att foga Claire Castillon till listan.

Först läste jag Bubblor och Castillons korta texter fångade mig efter bara något ord och höll mig trollbunden ända till punkt. Vissa av dem får mig att vilja gråta i timtals efteråt, andra rinner av mig direkt. Ytterligare andra blir kvar bland tänkematerialet. Jag tror att jag gör ett misstag som läser alldeles för fort, en novell i taget vore nog det bästa, en per kväll kanske. Men vilken normal bokslukare klarar av det? Inte den här i alla fall. Vissa av novellerna, som den med flickan som tror att hon ska få en katt, tvingar mig att lägga bort boken en bra stund eftersom jag inte orkar med mer. Men annars plöjer jag bara på. Och en viss mättnad infinner sig, en viss förmåga att avslöja det som nog borde ha förvånat. Till viss del tröttnar jag också på sexuella anspelningar efter ett tag. Men med allt det sagt så måste jag ändå konstatera att Claire Castillon skriver hejdundrande bra.

Min andra bok av Castillon var samlingen Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska som jag läst och trollbundits av. Samtidigt som jag konstaterar att den är mer ojämn och att jag ibland tappar koncentrationen eller hör mig själv nästansucka över upprepningar så gillar jag verkligen Castillons sätt att skriva. De korta novellerna, de krumbuktiga krokarna och det där vassa och osmickrande sättet hon ser bortom murar och det låtsade. Claire Castillon är en av de mest spännande författare jag upptäckt på länge. Och jag har redan lånat hem hennes övriga alster från biblioteket och ser särskilt fram emot att läsa hennes roman Därunder ett helvete. Är det någon som läst den och kan säga något om hur den är?

Lingonhjärta erbjuder en enkät för att jaga bort det trista med måndag och eftersom jag känner mig i relativt stort behov av det (trots att måndagen snart är slut) så kommer här mina svar: 

Vad läser du just nu?

Askungar av Kristina Ohlsson eftersom maken tyckte den var så bra, Ond skörd av Sharon Bolton eftersom Bokbabbel tycker att den är så bra och Sandman-serien av Neil Gaiman eftersom alla (inklusive jag numera) tycker att den är så bra.

Vilken bok upptar dina tankar mest nu?

De dödas strand av Carrie Ryan som jag läste ut igår (och som jag känner mig ärad över att få blurba, så himla bra!)

Vilken bok ser du fram emot mest att läsa just nu?

Behöver jag ens säga det? Bring up the Bodies av Hilary Mantel som ska landa i min brevlåda när som helst. Längtar, längtar, längtar!

Vilken utgivning är du mest peppad på just nu?

Förutom nämnda Mantel så är jag oerhört sugen på att läsa Gillian Flynns Gone girl. Och så längtar jag efter The Twelve av Justin Cronin (uppföljaren till The Passage/Flickan från ingenstans). Och så kommer Jonas Gardell med en ny skönlitterär bok i höst. Och så kommer fortsättningen på Att föda ett barn. Och så ger Josefine Sundström ut en ny roman (den förra, Vinteräpplen var riktigt. riktigt bra). Och så… Ja, det finns helt enkelt väldigt mycket att se fram emot just nu.

Och sist men inte minst! Vilken bok blir ditt nästa inköp?

Ingen aning faktiskt, troligen något spontant efter tips från blogg. Mantel och Flynn räknas inte eftersom jag redan köpt/förhandsbeställt och betalt dem.

Nu tycker jag att det är dags att fira – våren, att jag inte la ner bloggen för någon månad sen, att det finns så många bra böcker att läsa och blogga om, att jag har så många fina läsare. Ja ni hör ju, anledningarna att fira är hur många som helst.

Och hur gör vi då? Jo, jag tänkte mig en lite ny variant där jag får göra användning av min ihopknåpade 100-lista.För att vara med och tävla behöver du göra följande saker: 1) ge mig ett boktips inför sommaren (läsplaneringen är i full gång) och 2) välj en bok ur 100-listan som du skulle vilja vinna om du har fru fortuna på din sida + motivera varför du vill läsa just den.* Detta kan du göra i kommentarerna till det här inlägget eller på din egen blogg (kom dock ihåg att kommentera och länka här också så att jag inte missar). Som vanligt blir det en extralott om ni twittrar, facebookar eller bloggar om tävlingen, max antal lotter är alltså 4 (kommentar + blogg + twitter + facebook). Glöm inte att berätta här hur många lotter ni skrapat ihop bara, och glöm inte att ni måste tipsa och välja en bok för att kunna vara med!

Tävlingen är öppen i en vecka från nu och stänger således söndagen den 20 maj klockan 12:00.

* Som ni säkert förstår så har jag inget vinstlager här hemma så vinnaren kommer att få ge sig till tåls några dagar i väntan på sitt vinstpaket när jag fixar fram den önskade boken. Jag tror dock att alla böcker ska gå att få tag på.

Den här Whedonfantasten har inte sett den senaste skapelsen Avengers (men hon kommer naturligtvis göra det vad det lider), däremot har hon gottat sig åt att den går så bra. Kanske kan det betyda att Whedon inte bara får filma vidare utan också får göra fler tv-serier, som kanske inte ens läggs ner innan de når sin peak (och kanske kan det även betyda att det i framtiden kommer finnas material nog för en whedonhelg del 2 *hoppas*) . Och så ser jag fram emot hans experimentfilmning av Mycket väsen för ingenting som ska komma om en inte allt för avlägsen framtid om jag fattat rätt.

I nuet nöjer jag mig med att läsa Whedons tack till fansen och mysa lite till.

Familjelös helg i början av juni. I hammock på precis lagom varm balkong till långt in på kvällen. Med glass. Så ungefär. Någon annan med Sookieplaner*? Eller som redan läst?

* för dem av er som inte har riktig Sookiekoll så skrev jag förra året ett inlägg om hur man bäst förhåller sig till en ny del i serien, det är inte bara att läsa inte…

Med tanke på alla recensioner av Cirkelns uppföljare Eld som publicerats i allehanda medier de senaste dagarna så känner den här bloggaren minsann pressen att sticka ut lite, göra något extraordinärt av det nu så ordinära. En sågning kanske? Nä förstås inte, jag gillar ju boken precis som alla andra. En rolig utformning? Ett personligt tilltal? En recension skriven på ren hexameter? Med alliterationer? Haiku? Nej, vi kan nog redan nu konstatera att det här inte kommer bli någon glimrande recension, det blir nog ingenting särskilt med den över huvud taget. Men boken den ska handla om är förstås inte annat än lysande. Och det räcker kanske ganska långt i sig.

Cirkeln var magisk på alla sätt och vis och Eld är precis lika magisk (puh, det ska erkännas att jag var en smula nervös innan jag öppnade boken). Miljöerna är där, karaktärerna, drivet och all jäkla action man kan önska sig. Själv stängde jag i princip in mig i sovrummet under förrförra helgen och slängde mig in i Eld utan tanke på annat (förutom när minsta fiktiviteten lärde sig cykla och jag blev tvungen att följa med ut i verkligheten och bevittna detta mirakel).

Boken är således perfekt och det enda lilla morr jag har att utgjuta kommer sig av att jag har så dåligt komihåg och inledningsvis blandar ihop tjejerna, jag har svårt att minnas (det var ju faktiskt ett år sen jag läste om dem senast) vem som är Linnea och vem som är Ida och vem som har en lillebror som jag gillar (Vanessa). Och så händer det en sak i boken som gör det ännu svårare att hålla isär dem men det lossnar rätt snabbt för mig ändå så jag är ok med det och håller mig på småmorrsnivå. På plussidan finns så mycket att jag nog inte får in det här. Jag älskar exempelvis att Ida får ta mer plats, och att hon blir förklarad och möjlig att nästan gilla (här håller jag således inte med min kritikerguru Jonas Thente). Jag tänker på alla Idor man mött och inte begripit sig på, alla de där man dömt ut för att de dömt ut allt och alla men som man aldrig riktigt kämpat för att förstå. Det är en bedrift att skapa sådana karaktärer. En annan sak som är viktig för boken är miljön, atmosfären. Staden som är lite bortglömd och ledsen men som kämpar för att överleva. Det där sorgsna, vemodiga och dubbla som jag känner igen från min uppväxt och som blir starkare och starkare ju längre berättelsen lider. Jag känner verkligen Engelsfors…

Jag tror att Cirkelnböckerna kommer visa sig vara bra, beständig och viktig litteratur för lång tid framöver. Sara och Mats lyckas säga något om vad det är att växa upp och hur himla svårt det är att se varandra och acceptera olikheter. Samtidigt lyckas de skriva en actionspäckad berättelse som säkert kan läsas enbart som det också om man till äventyrs skulle vilja det. Gud så fint det är alltihop och jag hoppas att du som har böckerna olästa ger dem en chans, trots eller på grund av den omfattande bloggbombning av recensioner som haglar över dig i dagarna.

Raben & Sjögren, 2012 / recensionsexemplar

Några av dem som skrivit om boken: enligt O, Lyrans noblesser, Bokhora

Precis när jag börjat fundera på allvar kring sommarläsningen lanserar Lyran sin klassikerutmaning. Själv tänker jag huvudsakligen ägna mig åt Hilary Mantels nya, Bring out the bodies (ni vet uppföljaren till Wolf Hall som jag älskar så hett) som väntas anlända i dagarna. Men några klassiker ska jag säkert också hinna med. Jag konsulterar min boktolva och hittar Moa Martinsson där i sällskap med Cora Sandel. Planen innefattar således den första boken i Alberte-trilogin och någonting av Moa Martinsson. Någon som har förslag på vilken av hennes böcker jag bör börja med? Sen tänker jag nog försöka läsa en spökklassiker också – Henry James The Turn of the Screw.

Har ni börjat planera sommarläsningen än?

Oj då, det var visst stora Eld-dagen idag. Recensionsdag för uppföljaren av Cirkeln. Själv visste jag det förstås men glömde sen bort det och kom inte på det igen förrän sent igår kväll. Klok som jag är valde jag sömn framför slutligt filande på recensionen. De som vill läsa om Eld omedelbums behöver dock inte förtvivla, recensioner finns i de flesta stora papperstidningar och på en rad bloggar idag (till exempel hos Enligt O och Bokhora), min recension kommer nog framåt helgen när Eldstormen börjat lugna sig lite. Kan oerhört kort säga att jag verkligen inte blev besviken när jag läste boken i alla fall

Ibland är det svårare än vanligt att få ändan ur vagnen. Den här boken har väntat på recension sen i början av april, och då är den inte ens dålig… Jag blir faktiskt tvärtom riktigt glad av det här. Första delen om Grace, Sam och varulvarna -Frost -gillade jag jättemycket, del två Feber kändes som en trist upprepning av samma tema som fick mig att vilja ge upp serien helt och hållet. Men så blev jag ändå tvungen att se hur det skulle gå och allt det där som brukar driva folk (mig) att läsa ut en serie och det är jag som sagt riktigt glad för. För det är bra igen. Inte lika varm och engagerande som Frost men mycket, mycket bättre än tvåan. Förvisso stör jag mig fortfarande på alla dessa berättarröster men samtidigt är det de som ger berättelsen sin intensitet och också bidrar till djupet som ibland finns där. Lite har jag också tröttnat på Grace och Sam och då är det också bra att det finns andra att bry sig om.

Så för alla er som gillade Frost men som tappade intresset i och med Feber, ge För evigt en chans och inkassera läsglädje som belöning för envishet.

-B. Wahlströms, 2012 / recensionsexemplar-

Och så slutligen – mina 11 frågor. Jag kommer dock, eftersom jag är lite i slutet av den här utmaningen och kommer få svårt att välja 11 outmanade, inte välja vem som ska svara. Alla som känner sig manade får svara men glöm inte att länka till svaren i kommentarerna.

1. Vilken fiktiv karaktär skulle du helst vilja umgås med en regnig söndag?

2. Vilka två karaktärer från olika böcker skulle du vilja se mötas och bilda familj?

3. Vilken bok skulle enligt dig bli en ypperlig film?

4. Vilken är världens bästa tv-serie och varför?

5. Vem skulle du vilja skrev din biografi

6. Vilken var din favoritbok när du var liten?

7. Vilken litterär gestalt är mest lik dig?

8. Vilken litterär gestalt skulle du helst vilja ta livet av och hur?

9. Vem är världens bästa författare?

10. Vilket är det ultimata sidantalet i en bok?

11. Läsplanerar du?

Och så slutligen – Fridas frågor:

1. Vilken bok läser du just nu?
Just nu, efter min febriga utläsning av Eld i helgen, är jag mellan böcker kan man säga. Trolig nästa bok är Drömbokhandeln som jag längtat efter sen i vintras.

2. Nämn en bra bok du läst nyligen.
Jag har ju läst de där Fifty shades-böckerna (iaf 2 av dem) men de är inte så särskilt bra, Elddäremot är riktigt, riktigt finfin. Mer om den på recensionsdagen (7 maj).

3. Nämn en klassiker du älskar.
Jane Eyre. Jag upptäckte den så sent som förrförra året men jag vet att den kommer att hänga sig kvar för många omläsningar. Annars skulle jag säga vad som helst av Jane Austen.

4. Nämn en klassiker du verkligen inte gillar.
Neuromancer av William Gibson måste väl betraktas som en modern klassiker och den begrep jag verkligen ingenting av. En klar besvikelse.

5. Säg en bok du blev mycket besviken på.
Se ovan.

6. Säg en bok du är riktigt nyfiken på.
Hilary Mantels kommande fortsättning på Wolf Hall… Och det är bara några veckor kvar nu.

7. Nämn tre av dina favoritförfattare.
Margaret Atwood, Stephen King (trots att jag läst sorgligt lite av honom) och Ulf Nilsson

8. Nämn en genre du aldrig läser något av.
Nuförtiden läser jag inga biografier, annat var det i tonåren…

9. Nämn en av dina favorittitlar.
Extremely loud and incredibly close, mycket för att jag ofta stakar mig när jag ska säga det och blir osäker på vad som är extremely och vad som är incredibly

10. Nämn en klassiker du tror du skulle älska.
Har svarat Anna Karenina tidigare idag och gör det här igen.

11. Ge mig ett boktips.
Kattöga av Margaret Atwood är en sån bok som alla skulle må bra (eller inte) av att läsa. Helt oförglömlig och flickors vänskap och uppväxt.

Lyrans frågor:

1. Favorit bland Nobelpristagarna?
Selma Lagerlöf måste jag nog säga, men jag har väldigt dålig koll på väldigt många av pristagarna.

2. Vilken oläst klassiker önskar du att du hade läst?
Anna

3. Vilken författare borde vara mer omtalad och läst än hen är?
Hilary Mantel kanske, Gitta Sereny eller Margaret Atwood.

4. Favoritmiljö i romanernas värld?
Historisk landsbygd tror jag.

5. Vilken ungdomsbok borde man inte missa?
Hungerspelen. Cirkeln och Agnes Cecilia vore också trist att missa men framförallt vill jag uppmana alla att läsa mycket ungdomslitteratur eftersom det finns så mycket bra.

6. Favorit bland bilderböckerna?
Adjö herr muffin av Ulf Nilsson. Och Barbro Nilssons böcker om Benny.

7. Bästa kärleksromanen?
Övertalning av Jane Austen.

8. Bästa boken som utspelar sig i din hemtrakt?
Den enda roman som utspelar sig i min hemtrakt är De röda kattorna av Maria Lang och den är ju rätt bra på sitt sätt.

9. Historiska romaner eller samtidsskildringar?
Historiska mest men inte bara.

10. Vilken författare skulle du vilja se en intervju med i Babel?
Margaret Atwood men jag skulle säkert missa den eftersom jag typ aldrig kommer ihåg att se Babel

11. En filmatisering som gör boken rättvisa?
Hungerspelen måste jag säga, och Timmarna.

Jag har, under tiden jag gömt huvudet i sanden och lagt all ledig tid på hundralista och Eldläsning, blivit trefaldigt utmanad. Detta betyder att jag med glädje ska svara på 33 frågor, knåpa ihop elva egna och skicka utmaningen vidare. Så här kommer mina första 11 svar.

Klaras frågor:

1. Om du åter igen blev, 16/17, skulle på disco, skoldans vad man nu vill kalla det, och det var dags för tryckare, för detta är nämligen en sådan tillställning där det dansas tryckare, vilken låt vill du då göra det till?
En sån oerhört svår fråga! Börjar ju genast tänka på allt det där som var poppis på den tiden (…) och minns Richard Marx mest av alla av någon anledning. Men en låt som faktiskt fortfarande ligger som en varm filt kring hjärtat är Simply Reds If you don’t know me by now så det får bli den.

2. Vilket sådant där redigt, mastodontverk, har du hemma i hyllan, som du vet att du egentligen borde älska, men ändå aldrig tagit dig för eller tagit dig igenom?
Anna Karenina är en typisk sån bok. Läste en gång fem sidor i den innan jag blev tvungen att återlämna till biblioteket. De lovade gott de där sidorna…

3. Vilken bok/scen beskriver bäst kärlek så den blir riktigt trovärdig och man själv nästan faller dit och blir kär på kuppen?
Det finns (förstås) en scen i Wolf Hall som lyckas visa djupet i Cromwells kärlek till sin fru och sina barn på en halv sida. Det är förvisso ingen lycklig kärlek men det får mig att vilja krama Cromwell en smula i alla fall. Och det är inte annars helt självklart att man vill det…

4. Om du fick bygga en egen liten kärnfamilj, hur tilltuffsad och märklig som du vill, vilka litterära karaktärer/författare skulle du vilja att den bestod av då? Allt från så enkelt som att ha singelmamman eller sitt påhittade släkträd fyllt av farbröder och kusiner går bra.
Varför inte en vampyrisk syskonskara bestående av Lestat (En vampyrs bekännelser), Eric (Sookie-böckerna) och Spike (inte så litterär kanske men han finns faktiskt som serietidning)? Eller kanske inte… Nivån av dekadens och sarkasm skulle kanske kunna bli farligt hög.

5. Har du någonsin haft eller har du en låtsas vän, osynlig alltså, Mållgan style, och känner du ibland att du i större utsträckning vill ha en nu som vuxen?
I sexårsåldern hade jag en som hette Gossen från Arvika… Jag är medveten om det något märkliga i namnet men så var det i alla fall. I dagsläget fylls mitt låtsasbehov av alla fiktiva karaktärer jag umgås med.

6. Att författare vätskar strupen ibland är ju inte okänt, om du blev en storslagen författare, vilken skulle vara din go to drink som du dricker när det skrivande berget är svårt att se toppen på? (Lite dekadenta måste vi ju få vara, jag tror nog alla jag valt ut är vuxna nog att ha en favoritdrink.)
Jag är inte så mycket för drinkar men en G&T funkar ju, i alla fall sommartid.

7. Hur organiserar du ditt bloggande? Sätter du dig bara ner, klickar nytt inlägg, och skriver om det som kommer dig an, eller har du planerat i förväg och kanske till och med gjort upp ett schema för vad som skall hända?
Tidigare körde jag med veckoscheman men nu har jag inte riktigt tiden eller orken utan det får bli som det blir. Recensioner vill jag alltid fila på några dagar men andra inlägg är mer spontana.

8. Om du fick ett superhjälte/skurk alterego, vad skulle du då heta och vilka skulle dina krafter vara?
Det vore kanske roligast att vara skurk (och i såfall skulle jag troligen vara en Dr Horrible-typ) men en hjälte vore förstås inte heller fel. Jag tänker en som svischar runt i sjysta trikåer och tipsar om bra böcker till folk i läsnöd.

9. Vilken plats på jorden, denna verkliga, skulle du helst teleportera dig till just nu och varför?
London, alltid. Eller ett hotellrum var som helst för total ensamhet och en helgs lästid.

10. På tal om teleportering, vilken fiktiv uppfinning hoppas du mest på att bli verklighet?
Det står helt still här just nu, kommer inte på en enda fiktiv uppfinning som jag vill eller inte vill ska förverkligas.

11. Och sist men inte minst, vad ser du allra mest fram emot just
Långa sommarkvällar med familjen och goda böcker.

Låt mig presentera… (trumvirvel)… min hundralista! Och samtidigt passar jag på att publicera mitt 900:de inlägg på Fiktiviteter. Smått sjukt, väldigt kul och ganska så inspirerande.

Den här listan blev något av en pöl full av vatten över huvudet. Inte bara bestämde jag att det skulle listas 100 böcker som betytt något för mig och format mig på ett eller annat sätt. Jag tyckte också att jag bara fick välja en bok per författare (= svårt) och att jag borde lägga till en liten kommentar till varje bok (=varning för floskler!). Men nu är den i alla fall klar, jag är relativt säker på att den innehåller prick 100 böcker och jag är lika säker på att jag har missat något livsavgörande men strunt i det nu. Jag ger er, som fiktiviteters inlägg nummer 900, 100 omistliga böcker (utan inbördes ordning):

Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf – en oförglömlig värmländsk skröna som betytt mycket, och så var det makens och min första högläsningsbok back in the days.

Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist – det är svårt att välja ur JALs författarskap och jag vet inte om denna är bäst men den var mest helgjuten och berörde mig djupast.

Alias Grace av Margaret Atwood – det är en omöjlig uppgift att välja men Grace var min första och problematiken kring kvinnlig brottslighet ligger mig varmt om hjärtat.

Övertalning av Jane Austen – ännu en omöjlig uppgift, varenda en av Austens romaner hade kunnat platsa men denna är min favorit för tillfället, älskar det eftertänksamt desperata.

Illusionernas bok av Paul Auster – han är speciell Auster och jag hatälskar honom ganska mycket men det går inte att komma ifrån att det här är en sjukt bra bok.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg – Kort, koncis och thrillerspännande om de stora frågorna.

Annika Larsdotter, barnamörderska av Inger Lövkrona – bestämde mitt ämne för c-, d-uppsatser och avhandlingen. Behöver jag säga mer?

Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe – en kort liten sak som satte min värld i gungning, undanskuffad pärla.

Landet som icke är av Edith Södergran – jag skrev alltså av dessa dikter i en särskild bok och deklamerade dem högt för mig själv och hundarna (bitterljuva tonårsminnen)…

Agnes Grey av Anne Brontë – en väldigt fin roman i det tysta, inte omvälvande men som bomull runt hjärtat under och efter läsningen. Och så är den rätt bitsk också…

Jane Eyre av Charlotte Brontë – en av mina favoritklassiker och favoritkaraktärer. Fenomenal!

Hummelhonung av Torgny Lindgren – Lindgrens språk och känsla är fantastisk liksom den här berättelsen om grannarna som hatar varandra mer än allt annat. Underbar!

Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren – min och makens högläsningsbok från för 10 år sen, nökhamlet kan inte beskrivas men måste upplevas.

Fledgling av Octavia Butler – en riktigt fin och annorlunda bok inom sin genre, och en riktigt fin bok över huvud taget.

Hunger games av Suzanne Collins – jag har ärligt talat svårt att välja del här eftersom ettan nog är mest spännande på ett sätt samtidigt som jag är svag för det djupnande mörkret i uppföljarna. Men det får bli ettan.

Allt som återstår av Elin Boardy – En riktigt välskriven och engagerande historisk roman som nästan dränkte mig i sitt mörker.

The Passage av Justin Cronin – mörkret, apokalysen, vampyrerna…

Den arge av Gro Dahle – en av några få bilderböcker på den här listan. Oerhört smärtsam och stark, i alla fall för mig som vuxen och förälder…

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion – så naket och smärtsamt och hemskt att man tvingas stanna upp och panikälska sitt eget liv en stund.

Svart dam av Maria Fagerberg – jag orkar inte ens tänka på den här boken, så hemsk och bra är den och så nära kom den.

Vendetta av Jan Guillou – jag var beroende av Hamiltonböckerna under en period av min sena tonårstid och den femte boken är nog den bästa, i alla fall den mest känslosamma.

Min skugga av Christine Falkenland – min första av författaren och en milstolpe i mitt läsande liv. Klaustrofobin…

Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny – ingen kan som Sereny vända och vrida på gott och ont och komma fram till att de inte finns till annat än som begrepp.

Dark Places av Gillian Flynn – mörk, smärtsam in i märgen och fantastiskt suggestiv, kan inte säga hur ofta jag tänker på scener ur den här boken.

Frihet av Jonathan Franzen – som jag irriterade mig på den här boken, och som jag samtidigt älskade den och fortfarande tänker på den…

Lisen kan inte sova av Kaj Beckman – jag vet inte om den här boken har format mig direkt men min kärlek till den som liten var så total att jag bara måste ta med den.

En dåre fri av Beate Grimsrud – skitjobbig att läsa och precis så bra som alla säger.

Generation Loss av Elizabeth Hand – sent omsider tog jag tag i läsningen av denna pärla som var sååå värd att vänta på.

Juloratoriet av Göran Tunström – oförglömligt sorglig och vacker.

När bara hoppet finns kvar av Elizabeth Glaser – kanske inte världens mest fantastiska bok men oj så gripande, läste den som ca 15-åring och chockades av att världen är så kall, hård och sorglig.

The Woman in Black av Susan Hill – jag är förvisso mörkrädd men det här är en av oerhört få böcker som verkligen skrämt skiten ur mig. Så att säga.

Mig äger ingen av Åsa Lindeborg – har en gång fått mig att fulgråta på tåget till Göteborg, bara en sån sak…

Ögonbindeln av Siri Hustvedt – trollbindande. Helt enkelt.

The Haunting of Hill House av Shirley Jackson – ännu en av de fåtaliga böcker som skrämt mig på riktigt….

Sommarboken av Tove Jansson – jag älskar tonen i den här boken. Det lågmälda och långsamma.

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen – klassisk biografi över Sid och Nancy, lästes som ca femtonåring, oförglömlig.

Fru Björks öden och äventyr av Jonas Gardell – det känns riktigt orättvist att bara välja en enda bok av en författare som betytt så oerhört mycket för mig. Men såna är reglerna… En riktigt bra bok.

Mats kamp av Mats Jonsson – ett eurekamoment i min läsning, serier kan vara grafiska romaner också och de kan vara riktigt, riktigt bra.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl – varm och intressant, och vem älskar inte en litterär brevväxling?

Det av Stephen King – en av de bästa böcker jag läst, särskilt som jag nu börjat förtränga de 300 sista sidorna (men jag kommer aldrig förlåta honom för att han förstörde den perfekta läsupplevelsen).

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn – den här boken grep mig oväntat och totalt, och debuten är nästan lika bra…

Det stora huset av Nicole Krauss – en ask i en ask i en ask är den här berättelsen, oerhört gripande och väl berättad.

Steget efter av Henning Mankell – jag har läst alla Wallanderböckerna och gillade dem väldigt mycket, det här är den mest blodisande och spännande.

Domedagsboken av Connie Willis – inköpt på Öland under sommarsemester. Gassande sol, sommarlov och tidsreseroman av högsta klass, det är livet.

Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo – En lågmäld men kraftfull bok, svår att släppa.

Båten av Nam Le – jag förfäktar ju åsikten att jag inte gillar noveller, men ibland måste till och med jag inse mig besegrad.

Carmilla av J.S Le Fanu – en klassisk vampyrroman som, enligt min ringa mening, är såväl bättre som mer engagerande än Stokers Dracula.

Pretty Monsters av Kelly Link – ännu ett exempel på att det där om min aversion mot noveller inte riktigt stämmer.

Wolf Hall av Hilary Mantel – det här är inte en självklar bok bara för den här listan, den här är topplacerad på typ alla mina listor i och med att det kan var den bästa bok jag någonsin läst.

Sagan om den lycklige prinsen av Oscar Wilde – är väl egentligen ingen bok utan en del i en bok men herregud, någon flexibilitet får man väl ha… Så outsägligt sorglig och fin. Och sorglig…

Timmarna av Michael Cunningham – fantastisk bok som blev en nästintill lika fantastisk film. De där förmiddagarna i 50-talshemmet lämnar mig aldrig…

Glasfåglarna av Elsie Johansson – Nancy, älskade Nancy…

Legend av Richard Matheson – skitläskig vampyrklassiker om det sönderfallna samhället. Skippa filmversionerna dock.

Himlen i Bay City av Christina Mavrikakis – en av de mest deprimerande böcker jag läst, och en av de bästa.

En döddansarens visor av Nils Ferlin – för att min favoritdikt Stjärnorna kvittar det lika finns i den, annars kunde jag ha valt vilken samling som helst.

Främlingen av Diana Gabaldon – en av de största läsupplevelser jag någonsin haft. Punkt.

Vägen av Cormac McCarthy – se kommentaren till Himlen i Bay City. Vägen är dessutom en bok som växer ju längre tiden går sen jag läste den.

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro – också några noveller till, av den sorten som äter sig in i en.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami – en riktigt monstertjock bok som utmanade mig många gånger (den är märklig och han är inte särskilt övertygande när det gäller sexet den gode Murakami) men som också grep och höll kvar.

Aniara av Harry Martinsson – det mörkaste av alla mörker, det i rymden och inom människor som förlorat allt. Läses med fördel högt.

Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser – min första ljudbok som tvingade mig att köra in till sidan av vägen och gråta en skvätt emellanåt.

Själens osaliga längtan av audrey Niffenegger – London, kyrkogård, sorgsamheter och själarnas förening, say no more…

Blonde av Joyce Carol Oates – ja, vad säger man om den här boken? Den tog liksom andan ur mig…

Hur man botar en fanatiker av Amon Oz – Klokskap och pragmatism när den behövs som bäst.

Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Philip Pullman – inkörsporten till mytserien, en underbar berättelse om berättelser som fick mig att tänka på riktigt.

Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer - En av de böcker som gripit mig allra starkast. Älsk!

Att föda ett barn av Kristina Sandberg – en rätt så monoton och klautrofobisk skildring av äktenskap och föräldrablivande. Helt omöjlig att lägga undan.

Flickan med glasfötter av Ali Shaw – knockade mig totalt med sin drömska stämning, de flygande korna och hjärtan av glas.

Mordbyn av Andrea Maria Schenkel – en ovanlig deckare, tät, obönhörlig och riktigt otäck på ett jordnära sätt.

Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer- få är så självutlämnande som Mia Skäringer och jag kan inte annat än älska henne för det, och tacka.

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren – har format mig på djupet i frågor om döden, sorgen, att välja rätt, vara modig osv.

Stridsberg, Sara Drömfakulteten – en oerhört märklig bok som jag aldrig fick grepp om men som fortfarande hemsöker mig, på ett bra sätt.

Ja till Liv! av Liv Strömquist – ett första steg i min serierevolution, det hjälper att vi tycker nästan lika om allt jag och Liv.

Bitterfittan av Maria Sveland  - det här är en bok som jag irriterat mig sjukt mycket på och egentligen inte håller med i mycket men oj vilken impact den haft och oj vilka spännande diskussioner den startat.

Den hemliga historien av Donna Tartt – sent omsider läste jag, och älskade förstås – dock inte lika mycket som jag skulle gjort i min forna ungdom

Århundradets kärlekshistoria av Märta Tikkanen – lästes för länge sedan, alldeles för länge sedan. Vill genast läsa om!

Pennskaftet av Elin Wägner- historisk roman i den bemärkelsen att den skrevs när historia skrevs.

Dead to the world av Charlaine Harris – inte världslitteratur direkt men svårslagen avkoppling, med den famösa duschscenen…

Bödelns dotter av Margit Sandemo – Sagan om isfolket nr ?. inte heller detta är högtstående litteratur men det här är troligen den bok jag läst flest gånger (ca 30 skulle jag tro) och det betyder också något…

Dead Famous av Ben Elton – rolig på ett skrämmande och avslöjande sätt, inte så lättsam som den först verkar…

Lasermannen av Gellert Tamas – det finns inte ord för hur bra jag tyckte att den här boken beskrev ett skede i Sveriges historia som satt djupa avtryck i min världsbild. Det kalla, det otäcka och det vi aldrig får tro är försvunnet…

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – få böcker har gett mig så mycket motstånd, få böcker har fått mig att må så fysisk illa, få böcker har hemsökt mig som denna.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström – ingen skriver historia som Fogelström, ingen gör den så levande, påtaglig och hjärtknipande hemskvacker.

En vampyrs bekännelser av Anne Rice – det var en revolution att läsa den här i tonåren, pre Brad och Tom. Fortfarande en av de allra bästa vampyrböckerna, kanske till och med den bästa…

Sarum av Edward Rutherford – storslagen episk berättelse om England historia, nöjesläsning på rätt hög nivå.

Skulptrisen av Minette Walters – skrämde livet ur mig när jag läste i amningsfåtöljen, slutscenen förföljer mig än…

Den engelske patienten av Michael Ondaatje – skrev en gång en lyrisk skoluppgift om denna bok, fick skriva om eftersom jag var för beundrande…

I skuggan av ett brott av Helena Henschen – om verklig ond, bråd död. Riktigt välskriven och skitläskig.

Hamlet av William Shakespeare – klassikernas klassiker. Jag borde läsa mer Shakespeare…

The Lake of Dead Languages av Carol Goodman – stämningsfullt i internatskolemiljö, vad kan gå fel?

Förflutenhetens landskap av Peter Englund – Englunds sätt att skriva om det lilla, det undanskymda och det skitiga var det som fick mig att vilja bli historiker. Älskar framförallt hans essäsamlingar.

Guitarr och dragharmonika av Gustaf Fröding – för blandningen av sorg och glädje, essensen av Fröding (och min bild av Värmland)

Mäster av Alexandra Coelho – riktigt finstämt förfärlig skildring av fattigdom och framväxten av en proteströrelse.

Förbundsbryterskan av Anders Björkelid – fantasy när den är som bäst, och den bästa boken hittills i serien

Robson av Pernilla Glaser – läste jag en kväll i min första egna lägenhet, panikgrät mig till sömns…

Quinnan och dr Dreuff av Mare Kandre – min enda Kandrebok hittills och nu när jag påminns om den kan jag inte begripa att jag stoppade där.

Tjärdalen av Sara Lidman – jag minns inte mycket av den här boken förutom att jag tyckte väldigt mycket om den, väldigt mycket.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein – som ett knytnävsslag, utan kompromisser, svår att släppa.

En helt vanlig familj av Alice Hoffman – jag var lite besatt (i tonåren) av det här med barn som drabbades av AIDS tidigt i epidemin och också drabbades av alla fördomar. Hoffman skriver väldigt fint om detta.

Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson – hur många gånger har jag inte snyftande läst den här för mina barn? Finaste boken om döden.