18. Till filmfantasten

Etiketter:

different seasons

Stephen King! Jag tycker mycket om Stephen King och den här novellsamlingen var min väg in i en nyuppväckt bekantskap med honom för några år sen. Och det är inte vilken samling som helst, det är den med Stand by me-texten, Nyckeln till frihet-texten och lite till som är lika oförglömligt. Gillade du filmerna kommer du älska novellerna, och det är inte bara som jag säger. Så här skrev jag om förträffligheten utöver de nämnda berättelserna:

Två riktigt bra noveller alltså, och ändå var nog Apt Pupil den av samlingens novellerna som grep hårdast tag i mig och sedan faktiskt vägrat att släppa taget. Historien om pojken som tvingar sig på den gamle mannen (med katastrofala följder) är en mycket gripande och otäck berättelse om två människor som är rätt så trasiga.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

en mörk och förvriden flodHemligheten om böckerna om Lacey Flint är Lacey Flint. Hon är så omtyckningsbar! Jag gillade henne redan i den första boken och vår relation har bara växt sig starkare för varje bok. Jag stör mig förstås på att alla ska vara så himla vackra hela tiden men jag har lärt mig att blocka alla sådana passager i texten. Det fina med Lacey är att hon gång på gång visar att hon är vacker på insidan mitt i allt det trasiga och ganska fula som är hennes försvarsmur såväl inåt som utåt.

En sak som griper mig är hur vem som helst som gått igenom det Lacey gått igenom (och ja, det är naturligtvis för mycket för att egentligen vara trovärdigt) skulle spricka från söm till söm. Alla skulle gå sönder i sin mänsklighet, men inte Lacey. Hon kämpar igenom det och kommer för varje steg lite närmare en harmonisk plats där hon en gång ska acceptera sig själv och sitt förflutna. Jag älskar att hon är mindre trasig idag än hon var då. Mycket förstås tack vare att hon nu har ett sammanhang och människor omkring sig. Och jag älskar att det känns trovärdigt för just henne.

Jag gillar Dana också och tycker mycket om att hon tar plats i den här boken. Och att Joesbury inte gör det. Av nästa bok önskar jag mig mer Dana, en lyckligare Lacey och någon sorts lugn i relationen mellan Lacey och mannen med de turkosa ögonen. Jag vill väldigt gärna ha ett lyckligt slut för dem redan i början av nästa bok, de behöver inte krångla till det så förtvivlat längre.

EN MÖRK OCH FÖRVRIDEN FLOD
Författare: Sharon Bolton
Förlag: Modernista (2014)
Översättare: Karl G. Fredriksson och Lilian Fredriksson, originaltitel: A dark and twisted tide
Ingår i serien om Lacey Flint, jag har tidigare läst: Nu ser du mig, Dead scared, novellen If snow hadn’t fallen och Like this, forever
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris

Andra som skrivit om boken:  Enligt O

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

17. Till den apokalyptiska

Etiketter:

Världskrig_z.JPG

Världskrig Z är en sån där bok som jag förväntade mig precis ingenting av och som chockade mig genom att vara riktigt välskriven, riktigt spännande och väldigt, väldigt viktig. Den är långt mer än action, långt mer än zombieapokalyps:

Som alltid med riktigt bra zombie/vampyr/annat valfritt monster-fiktion så handlar det här om samhället mer än farsoten. Det blir mycket snart tydligt att det människor gjorde mot människor, oundvikligt eller inte, var långt mycket värre än det som gjordes mot dem i form av zombier.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Mina nomineringar

Jag fick iväg mina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris till slut:

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg

En mörderska bland oss av Hannah Kent

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Till flickorna i sjön av Elin Olofsson

Norrut åker man för att dö av Ida Linde

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

Glöm inte att nominera du också!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Etiketter:

sunshine

Den här boken är så himla bra att den kan funka både för den som redan är vampyrfrälst och för den som ställer sig synnerligen skeptisk till figurer som glittrar i solsken och ser svåra ut. I Sunshine glittrar ingen, och inte är det särskilt traditionellt heller. Det är helt enkelt en riktigt sympatiskt bok med något så ovanligt som människor en kan tycka om på riktigt (och massor av kanelbullar, bara en sån sak…). Så här tyckte jag när jag läste:

Att läsa Sunshine är som att läsa ett avsnitt, eller kanske en säsong, av Buffy the vampire slayer. Där finns den avväpnande humorn som aldrig värjer för det mörka, där finns problematiserandet av ondska, godhet, mörker och ljus. Där finns en stentuff hjältinna som kämpar med sig själv och all världens förväntningar.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

kanske är det allt du behöver vetaNej, jag var verkligen inte beredd.

Jag trodde feel good, lite sommarlovsmys, en olycklig förälskelse och avslappnad YA-läsning. Vad jag fick vill jag inte berätta för jag vill inte förstöra för dig som ännu inte läst. Bara du vet att du måste det, läsa alltså. Jag kan säga att det är mörkt och jävligt, jag fulgrät i en halvtimme bara för att jag var så oförberedd på allt det förfärligt fina.

Boken handlar om Cadence som försöker minnas det som hände den där sommaren för två år sen, och hur hon försöker börja leva igen, själv och tillsammans med sina vänner på sommarön. Och de där vännerna, kusinerna, lögnarna är såna där vänner som en omöjligt kan värja sig för.

Det finns så mycket undertryckt och undangömt på den där ön, så mycket varigt att röra runt i och mot slutet blir det outhärdligt. Men uthärdligt ändå, en av mina bästa böcker i år, utan tvekan. Det var jag verkligen inte heller beredd på.

KANSKE ÄR DET ALLT DU BEHÖVER VETA
Författare: E. Lockhart
Förlag: Lavender Lit (2014)
Översättare: Carina Jansson, originaltitel: We Were liars
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Litteraturkvalster

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Etiketter:

den glömda trädgården

Det här skulle kunna handla om vilken av Kate Mortons böcker som helst. Anledningen att jag inte valde Dimmornas lek är att jag inte vill skriva ett inlägg till med det omslaget i… Anledningen till att det inte blev I det förflutna är… oklart. Anledningen till att det istället blev Den gömda trädgården är att jag skrev så här om den (vilket lämpar sig finfint som citat ;-) ) :

Jag brukar säga att Kate Morton är den optimala höstläsningen men nu får jag nog nästan ändra mig till att säga att Morton istället är den perfekta julläsningen.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

14. Till den förhäxade

Etiketter:

daylight gate

Det här är en obeskrivligt bra bok om människors maktmissbruk och maktlöshet, om ont och gott inom samma människosjäl. Jeanette Winterson är som alltid briljant men här än mer än vanligt. Jag är barnsligt lycklig över att den här boken kommer på svenska i vår, läs den! Så här skrev jag om den engelska utgåvan när jag läste den för två år sen:

Häxprocess, 1600-tal, kvinnors situation, mörkt och obehagligt. Kan inte bli mer jag faktiskt. Och precis så var det. Att läsa The daylight gate är att svepas med, förfäras, äcklas, må illa och hela tiden tänka ”hur skulle jag överleva det här” ”hur skulle det vara att inte ha annat val än att överleva det här?” Och jag säger bara det – tortyrkällaren… Jag kommer aldrig bli mig lik.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Jag tycker väldigt mycket om ungdomsböcker och jag tycker att fler vuxna skulle ge dem chansen. I min jobbokcirkel, där jag är enväldig bokutväljare, försöker jag alltid få in en ungdomsbok per termin. Det gäller att utmana föreställningen att vissa böcker är för vissa människor när alla böcker egentligen är för alla som vill läsa dem.

Dagens tips är en synnerligen läsvärd, omvälvande, fenomenal och superobehaglig bok om varat och livets grund. Den ställer de allra svåraste frågorna och försöker egentligen inte ens besvara dem. Det är en bok som tar sina läsare på mycket stort allvar, oavsett vilken ålder de må ha uppnått. Och sällan har en bok skriven för ungdomar lämpat sig så bra för vuxna läsare, även om jag tror att vi till åren komna saknar vissa personlighetsdrag som unga har kvar som hjälper en att ta till sig det som händer i boken. Jag går bara sönder, det kanske inte en femtonåring gör?

intet

Janne Teller är en gudabenådad författare och hennes Intet är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Hennes Om det var krig i norden är en annan av mina allra bästa böcker, också skriven för såna där unga människor. I det politiska och samhälleliga läge och klimat vi just nu befinner oss behövs berättare som inte väjer, som ställer frågorna och hoppas på att vi ska hitta svaren själva inom oss. Som tror att det är enda vägen. Och jag är fortfarande naiv och tror på allvar att om bara alla fick läsa Janne Tellers böcker så skulle världen bli lite bättre. Lite mindre hård och lite mer medmänsklig. Jag tror vi skulle väja lite mer för det som inte är, tomheten som fyller själen med kyla, intet.

Detta är ett inlägg i Sofies Julkalenderbloggstafetten 2014. Morgondagens lucka öppnas hos Up in my tree.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Dora Bruder

Jag tycker fortfarande att det är lite överdrivet att ge nobelpris till Modiano. Visst skriver han vackert och visst är det viktigt att vittna om andra världskriget. Men han berör ju inte! Det finns många andra som också skriver bra, och så finns det de som är briljanta… Patrick Modiano känns väldigt mycket som en författare bland väldigt många andra (likvärdiga), men jag förstår att genom att säga det så kommer jag ut som opåläst och oinsatt och allt det där andra jag inte vill vara.

Med det sagt så tycker jag att Dora Bruder är en bra bok, jag är glad att jag läst den. Dora lär jag aldrig känna men det hör till sakens natur eftersom hon är ett mysterium Modiano utforskar. Han springer efter henne längs Paris gator och naturligtvis kommer vi aldrig fram. Berättelsen griper aldrig tag i mig, men i några ögonblick när Modiano berättar om sin relation till sin egen far så berör den mig, och det får vara gott nog.

Dora Bruder är en detektivroman, en forskningsroman, ett sökande. Den är trevande och finstämd. Jag tycker mycket mer om den än den allt för flyktiga Lilla smycket. Men som sagt, Nobelpriset var väl att ta i…

DORA BRUDER
Författare: Patrick Modiano
Förlag: Elisabeth Grate förlag (2014)
Översättare: Madeleine Gustafsson
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

12. Till den svartsynta

Etiketter:

Elfriede.JPG

Ibland behöver jag få grotta ner mig i min egen svartsyn, få känna igen mig och förfasas och känna släktskap samtidigt som en liten gnutta ”sådär illa däran är jag i alla fall inte”. Då läser jag Åsa Grennvalls pricksäkra serier. Följande tyckte jag om hennes bok Elfriede – en dystopi:

Åsa Grennvalls bilder är magnifika, varje linje i Elfriedes ansikte mejslar fram hennes inre elände. Och texten är ren poesi, alldeles, alldeles underbart. Elfriedes flyta ovanför-tonfall visar arbetsplats och privatliv i ett löjets skimmer och det är nog en väldigt tur det, annars skulle en möjligen inte stå ut inne i boken.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 20144. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Förberedelser

Etiketter:

Idag skriver jag på Kulturkollo om den totalt onödiga planeringen av jullovsläsning som en aldrig hinner läsa, och om vikten av att välja rätt läsning för nyårshelgen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

11. Till den analytiske

Öde.JPG

Christine Falkenland är en kär favorit. Ingen skriver inre mörker som hon, och i romanen Öde når eländet nya höjder (eller djup), på ett alldeles oemotståndligt sätt. Såhär inledde jag min recension av boken i våras:

Jag trodde att jag läst min bästa Falkenland redan men det hade jag uppenbarligen inte. Öde är en näst intill fulländad roman, en komplex och rakt igenom sammanhängande tankeslinga. Och sjukt obehaglig är den.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

outtalatFlicka möter pojke och upptäcker magin som plötsligt genomsyrar hela tillvaron. Inte särskilt nydanande, inte fantastiskt, men helt ok underhållning för stunden.

Jag gillar grundförutsättningen med det här samtalet som pågår inom Kami. Jag är inte helt förtjust i kärlekshistorien och det lama försöket att få till en sån där obligatoriskt kärlekstriangel (varför!?!).

Mitt största problem med boken är att den ibland lämnar sin egen logik och låter personer handla helt irrationellt utan att det skrivs fram som irrationellt. Det är lite många personer som flyter omkring, men möjligen kan det blir mer sammanhang och djup ju längre serien lider.

En hel del invändningar med andra ord, men ändå helt ok sällskap en liten stund. Jag har placerat den i ett minnesfack tillsammans med bland annat Rubinröd, facket för böcker skrivna för lite yngre läsare än 37-åringar… Böcker som är läsvärda men också lättglömda, och som aldrig riktigt griper tag

OUTTALAT
Författare: Sarah Rees Brennan
Förlag: Modernista (2014)
Översättare: Helena Stedman, originaltitel: Unspoken
Del 1 i Lynburn Legacy-trilogin.
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris
Andra som skrivit om boken: Sagan om sagorna har skrivit en utförlig recension som jag håller med om till fullo, läs den för diskussion om genusfrågan till exempel.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

10. Till klassikerläsaren

Etiketter:

jane eyreeftermiddag

En av mina allra största favoriter. Som jag älskar Jane! Och berättelsen förstås, och landskapen och ödsligheten, och ensamheten, och…

Framförallt Jane och Rochester som är flerdimensionella, fula, irriterande och älskansvärda rakt igenom. Det finns en hel del att störa sig på hos de flesta personer som förekommer i boken men just det gör dem vardagliga och fina.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest