Dikter och fragment av Sapfo

sapfoDen här månaden* styrde mig Lyrans Jorden runt-resa till Grekland och Sapfo. Jag har förvisso läst Sapfo redan tidigare men det var i fordom när jag läste någon litteraturkurs på folkhögskola tror jag, det var helt enkelt hög tid att återknyta bekantskapen.

Egentligen har Lyran själv redan sagt allt som finns att säga, vi har läst samma utgåva. Jag som egentligen är rätt ointresserad av författare gillar verkligen att få kontexten här. Ok att jag fortfarande inte behöver veta särskilt mycket om nutida författare, men att veta något om världen runt Sapfo ger onekligen ytterligare en dimension till lyriken.

* Av månadens böcker har jag redan läst Väggen, Flykten, Kriget har inget kvinnligt ansikte och Nora Webster sen tidigare och Misstag i Moskva lyssnar jag på just nu.

SAPFO – DIKTER OCH FRAGMENT
Förlag: FIBs lyrikklubb (1999)
Tolkning från grekiskan, inledning och kommentar av Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Ormens väg på hälleberget

ormens-vag-pa-hallebergetNär man hör sig själv skrika “gubbjävel” till ingen mitt under promenaden i skogen (tack vårherre för att ingen granne dök upp i närheten och kände sig förorättad!) då vet man att boken man lyssnar på är riktigt, riktigt bra.

Och Ormens väg på hälleberget är mer än bra. Den är en av de största läsupplevelserna, en av de mest omkullkastande och ilskeframkallande böcker jag läst. Och jag har läst en del… Till det är det verkligen ingen picknick i parken så att säga. Mörkret är så oändligt att inte minsta solstrimma lyckas söka sig igenom. Och det är bra det, för så var det. Jag känner igen så mycket från allt det jag tog del av när jag skrev och forskade om kvinnors maktlöshet på den här tiden. Här är det allas (de fattigas, de lite mindre fattigas, de skuldsatta) maktlöshet och Torgny Lindgren visar så förfärligt hemskt hur patriarkatet fångar alla som kommer i dess väg.

Och så har jag lärt mig att det är för såna här böcker som talboken uppfanns. Att höra Torgny Lindgren läsa sin norrländska sorgesång är som balsam för själen samtidigt som det är det som sliter upp såren. Det är så remarkabelt fantastiskt att jag inte finner fler ord.

ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET
Författare: Torgny Lindgren
Förlag: Bonnier audio (2010)
Inläsare: Torgny Lindgren
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: att tagga ner

Jag vet inte om det är våren (eller ”våren” som den kanske ska kallas med tanke på temperaturen just nu) eller något annat, men jag är rätt rejält trött just nu. Och ni kanske har märkt att det inte händer stort mycket mer än enstaka recensioner här på bloggen för tillfället. Det är helt enkelt för att jag valt att lyssna på kroppen och huvudet och hjärtat och orken. Bloggen går in i sommarlättjelunk (=recensioner när jag vill och hinner och annat där de passar) redan nu och det är en bra sak, det ger mig tid och ork att koppla bort, slappna av och återfinna lusten. Jag har alltså inte gått någonstans, jag har bara lutat mig tillbaka lite. 

 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Saharasyndromet

saharasyndrometMartin Royekens befinner sig rätt ofta i utsatta situationer… Den här gången är det dock andra som får spela huvudrollen och det gillar jag. Jag tycker om att människor runt omkring honom, Bella och Nadine hemma i Sverige och Metta i Sierra Leone får komma till tals och det rejält.

En grupp läkare från Läkare utan gränser blir kidnappade i Sierra Leone. Martin är en av de kidnappade och hans dotter spelar en viktig roll för arbetet att på hemmaplan dra i trådar, försöka förstå och hitta en lösning. Det är väldigt intensivt, bladvändarspännande på alla plan, situationen för de kidnappade är förstås pressad men också i Sverige är läget kritiskt. Jag gillar som sagt att andra än Martin får ta plats för sanningen är den att jag inte gillar honom särskilt mycket (som människa, som karaktär är han intressant att bråka lite med). Jag tycker om att det finns tid och utrymme för karaktärsbygge och så tycker jag att grundhistorien här är än mer sammanhållen än i de tidigare böckerna i serien.

SAHARASYNDROMET
Författare: Christian Unge
Förlag: Lind & co (2016)
Del 3 i en serie. Del 1: Turkanarapporten Del 2: Kongospår
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går, Kulturkollo 
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Den gyllene vinden

den-gyllene-vindenÖver 600 sidor, magi, trolldom, väsen, legender – allt det där som hör (viss) fantasy till (utom kartor, men dem tittar jag ändå aldrig på). Egentligen läser jag inte mycket sånt här. Men jag tyckte så chockartat mycket om Rämnfödddel två i serien om Mörkrets väktare att jag var tvungen att ge också del tre en chans.

Den gyllene vinden börjar mitt i och det tycker jag om, jag är lite allergisk mot för mycket förklaring och presentation i böcker över huvud taget, men i serier framförallt. Det jag tyckte så förtvivlat mycket om med Rämnfödd var att jag kom rakt in i den och inte fick särskilt mycket förklarat för mig. Det gjorde inget att jag inte läst första boken, Rämnfödd stod på egna ben och var som en sorts enigmatisk dröm som svepte in mig i mörkret. Den gyllene vinden har en hel del av det, att det inte förklaras så mycket direkt, att ont och gott går i varandra och egentligen upphör att existera eftersom måttstocken blir en annan. Det där drömlika, stämningen finns kvar. Men det är lite för många människor, i Rämnfödd var de i princip bara två som var viktiga (som jag minns det i alla fall), lite för lång text, lite för mycket av en bok snarare än en dröm. Jag tycker att världen är imponerande och intressant och när jag läser den här boken känner jag att jag borde ha läst del ett först. Jag ska nog göra det någon gång tänker jag och läsa de följande två direkt därefter, så som det är tänkt.

DEN GYLLENE VINDEN
Författare: Anna Blixt
Förlag: Undrentide (2015)
Tredje boken om Mörkrets väktare. Bok 1 heter Fredens tid, bok 2 Rämnfödd
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: sommarlånetid

Ett bibliotek där jag jobbar ska hålla stängt en längre tid för att vi ska kunna plocka och packa och greja inför och efter att andra ska snickra och fixa och greja. Själva stängningen i sig är förstås ingen bra sak, men resultatet blir det förhoppningsvis. Och lånetiden, lånetiden vänner! Jag kan låna en bok idag och lämna tillbaka den i september. Och inte nog med det, varje bok jag bär hem nu är en bok som inte behöver packas och flyttas och grejas med. Så jag sparar min och mina kollegors ryggar (låt oss nu inte låtsas om att jag använder samma rygg för att bära hem böckerna…) och får ha böcker hemma oändligt länge. Böckerna på bilden utgör ungefär hälften av det jag lånat, hemma finns också en del Ann Cleeves som jag tänkte upptäcka i sommar, bland annat… Ingen ska komma och säga att jag inte tar ansvar!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Tack och förlåt

tack-och-forlatJag känner mer och mer att jag hittar hem bland serieromanerna. Troligen för att jag hittat så mycket bra, det finns så oändligt mycket bra kvar att upptäcka. Fanny Agazzis Tack och förlåt hittade jag på jobbet och bar hem, främst för att den var utgiven på Syster förlag, där Åsa Grennvall huserar. Jag tänkte att därifrån kan inget komma som inte är värt min tid.

Tack och förlåt handlar om Fanny som förlorar sin vän mycket plötsligt, han dör, utan att förvarna lämnar han henne och alla kvar. Men det handlar också om hur Fanny försöker bli gravid, hur hon så gärna vill bli mamma, hur svårt det visar sig vara. Det är kamp och sorg och nattsvart. Och det är så himla bra. Det finns en värme och vardagskärlek bland bilder och text som fyller upp det där mörkret och gör det uthärdligt.

Det finns mycket att känna igen här. Som svårigheter att få små foster att stanna kvar, som uppgivenheten, som sorgen när man förlorar någon plötsligt och grymt, som ilskan över allts orättvisa som man kan dras med rätt länge.

TACK OCH FÖRLÅT
Författare: Fanny Agazzi
Förlag: Syster förlag (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Det växer – en serieroman om abort

det-vaxer-en-serieroman-om-abortJag har läst en del serier på slutet och jag slås, än en gång, av hur himla mycket bra det finns att läsa i serieform.

Det växer är en bok om abort men det är också en bok om kvinnokroppar (som alla anser att de får tycka något om och göra något med) och manskroppar (som inte alls är allmän egendom på samma sätt), om bostadsmarknad och om penningbrist. Och så är det, litegrann i skymundan, en skildring av en familj som är så öppen och varm att jag faktiskt blir alldeles rörd. Julia ringer hem till mamma och berättar direkt när hon får veta att hon är gravid och syrran följer med till abortkliniker och ingenstans finns dömandet eller minsta lilla känsla av att man inte pratar om sånt. Jag älskar det! Älskar dem!

I mångt och mycket är det här en redogörelse för hur en abort kan gå till, vilket låter trist (och livsfarligt att säga eftersom det låter som värsta pogo pedagog-boken) men det är det verkligen inte eftersom det känslomässiga alltid kommer först. Och så är det så väldigt mycket mer också. Det växer är helt enkelt en riktigt bra bok.

DET VÄXER
Författare: Julia Hansen
Förlag: Kolik förlag (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Om jag var din tjej

om jag var din tjejDet finns böcker och så finns det böcker.

Risken med böcker som Om jag var din tjej är att de blir som såna där specialavsnitt av Blossom (eller andra amerikanska ungdomsserien en såg) om ni minns dem. Avsnitt som ska ta tag i en viktig fråga och säga något extraviktigt om den viktiga frågan, som dessutom är den enda viktiga frågan på bordet. Om jag var din tjej är en bok om en transtjej, men det är en bok om så mycket annat också och om så allmängiltiga saker att den tack och lov inte hamnar i specialavsnittsträsket.

Meredtith Russo skriver i sitt efterord att hon med mening gjort Amanda förenklad. Hennes process är uppsnabbad och hennes smärta och kamp är förkortad och förenklad, det där sista är svårt att ta till sig med tanke på hur vidrig kampen ändå är. Vissa saker har gått väldigt “enkelt” för Amanda. Så som det inte kan vara eller gå för riktiga människor i verkliga livet. Det är hjärtskärande att förstå eftersom Amanda verkligen inte haft det lätt.

Det är över huvud taget hjärtskärande att läsa berättelsen om Amanda. Mycket kan kännas igen, som komplicerade förhållanden med föräldrar, som depressioner och slagsmål med sig själv över vem en är egentligen (Amanda vet faktiskt det bättre än jag gjorde i den åldern), förvirringen och tonårsångesten. Men sen finns den där andra dimensionen… Att veta att något är fel med hur andra uppfattar en, att hela tiden inordnas en mall som inte passar. Att utsättas för saker och hela tiden vara rädd.

Just den där rädslan är nog det jag kommer bära med mig efter den här boken. Den där i magen sittande oron för att något ska hända, att någon ska få veta, att någon ska slå till. Och den där insikten att det är så det är, och att det inte riktigt finns något vuxensamhälle som står upp och sätter stopp, inte alltid, inte självklart.

Att Meredith Russo i sitt efterord ber unga transpersoner att inte ta sina liv… Jag förstår vikten och behovet av det. Det är så fruktansvärt, fruktansvärt förfärligt.

OM JAG VAR DIN TJEJ
Författare: Meredith Russo
Förlag: Lavender lit (2016)
Översättare: Cecilia Falk, originaltitel: If I was your girl
Köp den t.ex. här eller här.
Läs också vår konferens om boken på Kulturkollo
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Och vinnarna är

Grattis till:

Anna Deshnoor

Åsa

Johanna

Hanna (Den läsande kaninen)

Ni har vunnit varsitt exemplar av den alldeles färska pocketutgåvan av Jesus Carrascos Flykten. Hör av er med adresser till fiktivahelena@gmail.com så kommer boken snart i en postlåda nära er. Trevlig läsning!

Tack Natur & kultur för att jag fick tävla ut så bra böcker! Och alla ni som vill få er ett gott boktips till livs rekommenderar jag att gå hit och utforska kommentarerna.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: tolkningar

Det här med moderna varianter av klassiker verkar vara min grej just nu med Lazebnik, Sittenfeld och Winterson. I höst kommer Margaret Atwoods version av Shakespeares Stormen, och Gillian Flynn skriver på sin Hamlet i detta nu (hoppas jag, här finns i alla fall lite info om Hogarths Shakespeare-projekt). Det är, som vi vet från Jane Austen-projektet inte helt lätt att få till det alla gånger, men när det blir bra kan det bli väldigt bra och spännande.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Epic fail

epic-failSvårigheten med moderna varianter av klassiker är att författaren som gör omskrivningen ofta är alldeles för förälskad i grundberättelsen och har svårt att göra något eget av den. Claire Lazebnik behärskar dock den där konsten. Hennes Stolthet och fördom-parallell förhåller sig på precis rätt sätt till originalberättelsen. Kanske är det så att just denna bok av Austen lämpar sig särskilt väl för modernisering, inte minst med tanke på hur bra  Eligible också är…

Stolthet och fördom-intrigen gör sig väldigt bra i high schoolmiljö faktiskt. Jag tycker inte att Elise kommer i närheten av Elizabeths älskvärdhet och styrka, men hon kommer så nära som man kan begära av någon som inte är Jane Austen tror jag.

Epic fail är till skillnad från Austens original en bagatell som jag trivdes bra tillsammans med men lämnar bakom mig rätt lätt. Den saknar djupet och samhällskritiken från Austens roman. Men det är helt i sin ordning, det var precis vad jag ville läsa just nu. Och jag känner mig inte alls ledsen att jag beställde såväl Övertalnings-varianten som hennes Emma-version för någon vecka sen. Jag tror det kommer bli alldeles utmärkt semesterläsning i sommar.

EPIC FAIL
Författare: Claire Lazebnik
Förlag: Harper teen (2011)
Köp den t.ex. här eller här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Olle!

Det är inte det att jag inte bryr mig om att Olle Ljungström gått bort, jag vet bara inte vad jag ska skriva. Jag bryr mig, mycket, ända in i hjärtat bryr jag mig. 

Jag har helt enkelt inget att säga. Lyssna på Olle istället! På Jag och min far (den riktiga, inte Ugglas version!). På Som du. På vad som helst. Sen går vi ut i solen och försöker låta bli att gråta.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Eligible

eligibleDet var med väldigt blandade känslor jag tog mig an den här boken. Visst är det Curtis Sittenfeld, men det är också det här Jane Austen-projektet där Val McDermid väl får sägas ha halvlyckats med att sätta Northanger abbey i en modern kontext (den är ok men också rätt mossig) men där Joanna Trollopes Sense and sensibility var så dålig att jag inte läste klart. Och så är det Stolthet och fördom som ska skrivas om och förnyas och det är ingen liten utmaning det med tanke på hur älskad den är, också av mig…

Tack och lov stod det ganska tidigt klart att det här var något annat. Det här är en författare som helt utan ängslighet lånar en bra historia och gör den till sin. Lånar lite här och lite där, nog mycket för att det ska kännas tryggt, nog lite för att läsaren ändå inte kan känna sig säker på vad som ska hända (visst vet vi hur slutet ser ut på ett ungefär men det är verkligen ingen självklar väg dit). 

Jag älskar hur väldigt irriterande familjen, också Liz, är. Gud vad störiga ändå, för att det går att känna igen korn av dem alla från sin egen familj och folk man träffat (på ett annat sätt än Austenkontexten ger möjlighet till). Jag gillar att Darcy är mycket mer sympatisk här än i originalet (där han i ärlighetens namn ofta är ett jäkla surkart om vi ska prata klartext och tänka bort Colin Firth) och så är jag väldigt förtjust i att Mary får ta lite plats och att hon görs begriplig (egentligen den enda begripliga). Och att jag faktiskt inte skäms över att medge att hon nog är den jag liknar mest eller i alla fall känner igen mig mest i.

Eligible är en bok jag har längtat hem till när jag varit på jobbet eller gjort något annat vardagligt ickeläsligt, det är en bladvändare och en riktigt mysig vän i läsfåtöljen. Jag kanske inte ska ge upp hoppet om den här serien ändå, McCall Smiths Emma är jag nog inte redo att ta mig an, men är det någon som vet vem som skriver Övertalning?

ELIGIBLE
Författare: Curtis Sittenfeld
Förlag: The Borough Press (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Ljudboksmod

Jag är väldigt (väldigt!) petig när jag väljer mina ljudböcker. Kanske för att jag är så ny på det och kanske för att jag kämpar hårt för att undvika alla former av krav i läsningen, boklyssningen ska bara vara vila!

Mina kriterier är följande:

  • Boken bör vara rätt kort (precis som med pappersböckerna alltså), min gräns går egentligen långt före tio timmar även om jag tummar på det ibland.
  • Boken måste vara på engelska eftersom jag tidigare bara testat att lyssna på svenska och då inte gillat ljudboksformatet alls. Jag har fått för mig att det handlar om språket snarare än böckerna…
  • Boken får inte vara en del av en utmaning eller en bok jag vill kolla om den funkar som cirkelbok på jobbet eller annat som kan få läsupplevelsen att bli deadlineinriktad och stressig.

Sen har jag säkert en del regler som jag inte är medveten om också… Regel två och tre har jag hittills inte brutit mot, men jag står i begrepp att ge mig på Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget så snart är engelskakravet ett minne blott. Regel ett är jag i full färd med att döda medelst Robin Hobb fantasy deluxe. Del två i Farseer-serien går loss på 29 timmar tack så mycket… Vi får väl se framåt sommaren vilka regler jag kapat, lagt till eller återupplivat. Vad kräver/önskar du av en ljudbok? Har du några lyssningstips till mig, något som bryter mot eller håller sig innanför bestämmelserna?

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Lite Shakespeare ändå…

shakespeare_header-711x460

Jag hade såna högtflygande planer och förväntningar inför den här bloggveckan. Shakespearetemat från Kulturkollo skulle smitta av sig hit med deltagande i utmaningen förstås, jag hade en text om Brannaghs Mycket väsen för ingenting i relation till Joss Whedons variant (den senare kan du förresten se på SVT play till och med 7 maj, gör det!) på gång i huvudet och jag ville skriva nytt och mer om The Hollow crown som jag aldrig riktigt skrev något om här (lite blev det, men mer på Kulturkollo). Jag ville skriva att det ligger något drömsk och sagolikt över samlingens första pjäs Richard II och att det androgyna som ofta plockas fram i moderna tolkningar fascinerar. Och så ville jag säga något om Jeremy Irons och Tom Hiddleston, om hur rädslan sitter under huden på Henry den äldre och under huden på Henry den yngre sitter upproret… Och så ville jag säga något om hur jag avskyr Falstaff.

Men jag hinner/orkar/ids inte. Det är för mycket av typ livet just nu och det är ju bra, men inte för Shakespeare-skrivet 😉

Hur som helst. Veckans utmaning handlar om ens bästa Shakespeare-upplevelse och det har jag skrivit lite om på Kulturkollo precis. Läs allt om barden, Kilgrave och mitt Londonäventyr där! Och så har jag ju faktiskt ändå skrivit om Jeanette Wintersons Tidsklyftan (och diskuterat om den på Kulturkollo här). När det gäller The Hollow crown så ville jag inte bara skriva om hur den var utan också hoppa lite upp och ner av glädje med er över att det kommer en ny omgång pjäser från BBC. Den här gången är det Rosornas krig med Henry VI (del 1 och 2) och Richard III som gäller, med Benedict Cumberbatch som Richard III bland annat. Lite mer om skådespelare osv hittas här. Ser mycket lovande ut!

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

52 bra saker: att få sprida bra böcker! Utlottning av Flykten!

Något av det allra bästa som finns är att få hitta en riktigt bra bok och sedan hjälpa andra att hitta fram till samma läsupplevelse. Det är inte för inte jag valt att bli bibliotekarie.

flyktenI vintras hittade och läste jag Jesús Carrascos Flykten, en riktig pärla. Och nu har jag fått chansen att skicka den vidare. Fyra av er har chansen att vinna ett exemplar av Flykten. Om du vill veta varför du bör vara med kan du läsa min recension här.

Allt du behöver göra för att vinna är att tipsa om en favoritbok som du vill skicka vidare till mig och mina läsare. Tipsa i kommentaren till det här inlägget eller på andra sociala medier, kom ihåg att lämna en länk eller kommentar om du skriver annorstädes så att jag vet att du är med. Tävlingen är öppen i en vecka och stänger vid midnatt fredagen den 6 maj. 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Blå är den varmaste färgen

bla-ar-den-varmaste-fargenBlå är den varmaste färgen är en berättelse om kärlek. Den där allt omstörtande. Den skrämmande och bekanta, den som lär en nytt om livet och sig själv. Men mest är det nog ändå en berättelse om att faktiskt hitta fram till sig själv.

Clementines och Emmas kärlekshistoria är vacker, vardaglig och sorglig. Efteråt tänker jag dock mest på föräldrarna, hur lever man med ett sånt misstag, hur hanterar man rädsla som man låtit överskugga och övervinna allt?

Utöver allt det här är Blå är den varmaste färgen också en väldigt vackert tecknad historia. Turkosblå kanske inte är min allra varmaste färg men den är definitivt en av de vackraste.

BLÅ ÄR DEN VARMASTE FÄRGEN
Författare: Julie Maroh
Förlag: nubeculis (2015)
Översättare: Danilo Brozovic , originaltitel: Le bleu est une couleur chaude
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest