Tre på tre igen!

Etiketter:

Dags för tre på tre-utmaning hos Pocketlover igen! Ifjol gick det ju så himla bra med tre lästa feböcker (Don’t breathe a word, War for the oaks och The poison eaters) att jag nu drabbats av hybris och tänker ge mig på två triosar. Det blir en trea med feministiskt tema: Utrensning av Sofi Oksanen, Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall och The Bell Jar av Sylvia Plath. Och en trio romaner om författare: Drood om Charles Dickens (av Dan Simmons), The Holmes affair om Arthur Conan Doyle (av Graham Moore) och Mästaren om Henry James (av Colm Toibin). Jag hoppas att utmaningen ska vara en hjälp för att ta tag i böcker som jag länge planerat läsa, om inte så struntar jag väl i dem då ;-)

 Är du med i utmaningen? Vad ska du läsa? Vilken av mina böcker har du läst och gillat?

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

The winter people

Jag är just nu väldigt glad att jag inte rakt av älskade Don’t breathe a word. Hade jag gjort det hade jag säkert förväntat mig något liknande av Jennifer McMahons senaste bok, The winter people, och då hade jag kanske blivit besviken. Om det nu är möjligt… Som det nu är så gick jag in i den här boken med precis lagoma förväntningar på välskrivet och lite funderingsframkallande. Och så fick jag en av de vackraste och sorgligaste berättelser om kärlek jag någonsin läst.

Vinterfolket är en saga som Gertie berättar. The Winter people är en saga om och delvis berättad av Sara som förlorat allt och är beredd att betala ett obeskrivligt högt pris för att hålla fast vid det glittrande som var hennes liv, historien om Ruthie som söker sin försvunna mamma och försöker ta hand om sin lillasyster, historien om Katherine som också förlorat allt men inte kan släppa taget. Nutid och tidigt 1900-tal. West Hall, Wermont, där människor bara försvinner.

Det är en galet bra, finstämd, lågmäld saga det här. Den kryper under skinnet, och stannar där. En svensk utgåva ska komma i höst, läs den för allt i världen!

THE WINTER PEOPLE, Jennifer McMahon
Doubleday, 2014

Andra som skrivit om boken: Lingonhjärta, Calliope books

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Etiketter:

Att jag läst vet ni redan, om inte rekommenderar jag denna genomgång av den fenomenala sommarläsningen a la 2014. Men jag har, tro det eller ej, gjort annat också. Som att trycka i mig tv-serier till exempel – Bones, Masters of sex och True Detective. Rapport om det får komma i höst, kanske ska jag till och med ställa till med en tv-seriemånad igen…

Annat jag gjort relaterar mest till slappande. Jag har suttit/halvlegat på balkongen och stirrat ut i fjärran med katten på magen/bröstet. Jag har somnat. Jag har skrivit lite, kramats massor, läst om Hicke och hans drakar och om Lou, sett Frost några gånger och joggat och ätit chips, jordgubbar och jordgubbar och så har jag kramats lite till. Jag har varit en dag i Oslo (fint!), några dagar i Karlstad, på glasscafe’ och på kalas hos alla mina årfyllande och studentande släktingar. Jag har suttit i timtal och planlagt och jobbat med Kulturkollo tillsammans med mina kulturkollokompisar, jag har stängt av tekniken och jag har återerövrat den. Och så har jag som sagt läst en del också.

Det har varit en fin sommar, en av de bästa.

Hur var din sommar?

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Det här är en sjukt söt bok. Lite för sockrig trodde jag innan jag började läsa, och kanske till och med en liten bit in. Den handlar om Hadley och Oliver som av en slump, eller om det nu är förutbestämt och ödet, möts på flygplatsen. Båda är motvilligt påväg till London, Hadley reser bort och Oliver hem. De börjar prata och tycka om varandra och sen förstår ni resten själva. 

Och om det bara vore det så skulle jag nog tycka att det var lite lätt fånigt, även om både Hadley och Oliver är avväpnande älskansvärda. Men det är inte bara det. På ytan är Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet en söt kärlekshistoria mellan en kille och en tjej men sen visar den sig också, och kanske framförallt, vara en berättelse om föräldrarelationer också. Om relationer till pappor närmare bestämt och den delen tyckte jag var så himla fin och sann och jobbig att jag faktiskt fällde en liten tår. Det är uppenbarligen något fel på mig som gråter över lättviktarböcker för fjortonåringar men sån är jag. Jag kallar det konstnärlig känslighet, eller ett rikt inre liv. Eller så säger jag helt enkelt att jag är ovanligt passionerad och att det är min bästa feature. Har jag tur är det ingen som genomskådar mig och förstår att det är sentimental jag är egentligen…

DEN STATISTISKA SANNOLIKHETEN FÖR KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET, Jennifer E. Smith
B. Wahlströms, 2012
Översättare: Carina Jansson, originaltitel: The statistical probability of love at first sight

Andra som skrivit om boken: Enligt O

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Etiketter:

I helgen tipsar författare om sin bästa läsning på Kulturkollo. Många favoriter tipsade redan igår och idag blir det ännu fler, missa inte det!

Uppdatering: Alla författartips hittar du här!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Jag tycker en hel del om förutsättningen för Maze Runner: I dödens labyrint - att Thomas vaknar i en låda och när han plockas upp därifrån är han mitt i en grupp pojkar som hamnat på platsen på samma sätt som han. Ingen av dem minns någonting från tiden innan och allt är ganska rejält fruktansvärt. De bor i gläntan, bortom finns en labyrint som de undersöker varje dag men där väggarna flyttar sig och dödlig fara väntar. Till detta adderas gruppdynamik och frågor som vem som har placerat dem där och varför. Mycket bra grundförutsättningar, väldigt fantasikittlande.

Men. Många frågor ställs inte – varför är där bara pojkar? Varför är Thomas (och för all del alla andra) så sjukt osympatisk? Varför ifrågasätter de ingenting? Dessutom är språket rätt taffligt. Alla säger ”bra där” när de bekräftar någon eller något, det hade räckt med ”bra”, i alla fall någon gång som variation… Det är mycket upprepningar, dialogerna känns sådär och accepterandet av det rätt krystade sättet att kalla varandra för mos och klonk sker ju väldigt snabbt. Varför måste de ens ha en egen jargong? Mjäe. Möjligen blir allt det här förklarat och bättre om en läser vidare i serien men det gör jag nog inte, det finns så mycket annat att ägna lästiden åt. Men jag måste ändå säga att slutet är något av det som författaren verkligen lyckats med. Hade inte de två första kapitlen i nästa bok varit bifogade så jag sett att det verkar vara samma samma så hade jag nog tänkt mer på att läsa vidare.

Maze runner är helt ok action men det hade kunnat bli så mycket mer.

MAZE RUNNER – I DÖDENS LABYRINT, James Dashner
Semic, 2014
Översättare: Ylva Spångberg, originaltitel: The Maze Runner
Del 1 i en serie.

Andra som skrivit om boken:Vår bokvärld

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Min kollodag!

Etiketter:


Idag är det min alldeles egna dag på Kulturkollo! Jag fyller den med allt från värmlandskärlek till shelfies, och ja ni kommer att få skåda min imponerande Whedonsamling (igen) ;-)

Hittills har jag hunnit med en introduktion medelst titelenkät, ett inlägg om Värmland och nämnda shelfies men det kommer mer, mycket mer!

Uppdatering: Det blev också ett inlägg om böcker jag vill läsa, en utlottning och lite favoritböcker

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Till flickorna i sjön

Jag tog mig an Till flickorna i sjön med den där bävan jag alltid känner inför bok två av en författare vars debut jag tyckte mycket om. Och Då tänker jag på Sigrid tyckte jag väldigt mycket om. Frågorna är alltid desamma – Ska boken leva upp till mina förväntningar? Vara lika bra? Blir jag besviken?

I Till flickorna i sjön kämpar Helena med minnen och att glömma undan dem. Väldigt långsamt får vi veta vad som hände i byn, vad som lämnades kvar och vad som förföljde henne ner till tätorten. Hur hon var och hur hon förändrades.

Elin Olofsson är fenomenal på landsbygd. På det karga, det outtalade och det konstnärliga som ligger i själen på så många där ute i det öde. I Då tänker jag på Sigrid var Hanna konstnär med skaparvåndor och här är Helena en poet som förvägrar sig rätten att skriva. Det är mycken igenkänning också när jag läser Till flickorna i sjön, möjligen får den mig inte att gråta så mycket som Sigrid men den är ändå näst intill lika bra och oerhört lyhörd om konstnärsskap, utanförskap och det där som en liten plats kan göra med en. Och att sakna sig själv för resten av livet…

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

När jag skrev min avhandling om kvinnor som dödade sina barn kände jag mig ibland fången i formen. Jag ville skriva om kvinnorna, om deras liv, ville nå fram till dem och berätta en rättvis historia om deras bortglömda och nedtystade liv. Det jag istället fick nöja mig med vara att försöka besvara min akademiska fråga och plocka tillbaka kvinnoliven i sina arkivkartonger igen. Förhoppningsvis lite mer levandegjorda och sedda. Det är därför jag idag plitar på en roman. Det är därför jag läser och älskar historiska romaner.

Anna Whitelock skriver bra, initierat och på många plan intressant. Om jag inte redan visste lite väl mycket om Elisabet I så skulle jag kanske gilla det här mer, men samtidigt är grundproblemet för mig att det är så blodfattigt och tråkigt. Det är en rakt upp och ner-berättelse om vad som hände och vad dokumenten säger, men människorna finns inte där. Och det kan de faktiskt inte göra eftersom historiska dokument inte ger kött på benen, det behöver vi fantasi för. Kanske är det de historiska romanerna som förstört mig eller så är det det vetenskapliga hantverket. Jag kan inte låta bli att önska (förgäves, jag vet) att Hilary Mantel skulle ge sig på också Elisabets era, lyfta upp någon perifer typ och berätta på riktigt.

ELISABET I – HISTORIEN OM EN DROTTNING OCH HENNES FÖRTROGNA, Anna Whitelock
Historiska media, 2014
Översättare: Erik Nisser, titel:  Elizabeth’s bedfellows

Andra som skrivit om boken: Bokparet

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Jag och ljudboken, del 978

Etiketter:

,

En vecka i somras trodde jag att jag hittat den ultimata användningen för ljudböckerna som jag har så evinnerligt svårt för. En kan ju tycka att jag borde ha gett upp för länge sen. När inte ens Stephen Frys superba läsning av Harry Potter hjälpte liksom. Jag måste ju inte inta böcker hela jäkla tiden. Men jag gnetar vidare och i somras trodde jag som sagt att jag såg ljusningen.

Jag laddade in Fyren mellan haven av Stedman i telefonen och begav mig ut i löpspåret, fast besluten om att inte tänka (jag orkar inte, gud vad tråkigt det är, jag dör, vatten, jag måste ha vatten…) så sjukt mycket utan springa och lyssna helt enkelt. Och det funkade! Jag sprang, lyssnade och sprang möjligen till och med lite längre för att lyssna lite mer. Hurra!

Men säg den lycka som varar. Sen kom nämligen hettan och tvingade upp mig i ottan istället. Springa i eftermiddagssolen var liksom inte görbart så jag klev upp svintidigt och sprang istället. Fördelen är att jag numera robotspringer utan minsta tanke pga mördande trötthet. Det har varit jättebra för min löpa hela varvet-disciplin men förödande för ljudbokslyssnandet. Orka samla tankarna till att ta in intrigtrådar eller ens ord klockan 6 på morgonen den som kan. Jag kan inte så det lilla projektet dog lite där. Kanske en annan gång, kanske på löpbandet i vinter för där behövs all distraktion jag kan få. Det är tråkigt på riktigt det.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Sommarläsningen, en utvärdering

Etiketter:

Idag är det tillbaka till vardagen som gäller för mig, slut på semester, dags för en spännande jobbhöst och allt annat som faktiskt känns väldigt bra nu efter den välbehövliga ledigheten.

Sommaren har ägnats mest åt vila och läsning. Som ni kanske märkt på antalet recensioner som ploppat upp här så har jag läst en hel del, närmare bestämt typ 40 (!!!) böcker sen 1 juni. Alla böcker hittar du här. Favvosarna är, och se dem för allt i världen som höstläsningstips: 

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman – Gaiman när han är som allra bäst! Om barndomens magi.

Öde av Christine Falkenland – Min absoluta Falkenland-favorit!

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson* – angelägen, hemsk och fantastisk.

Författaren i familjen av Gregoire Delacourt – oförglömlig familjeskildring.

Hemligheternas rike av Kristine Cashore* – makt och maktlöshet i ungdomsboksförklädnad.

Om jag stannar och När jag lät dig gå av Gayle Forman – något av det bästa jag någonsin läst för unga om livet och döden och livet efter döden.

The Winter people av Jennifer McMahon* – sorgesamt, spöklikt vackert och magiskt. Sa jag sorgesamt?

We are all completely besides ourselves* av Karen Joy Fowler –  om en familj som inte är som andra, minst sagt.

The wakeav Paul Kingsnorth – jag saknar ord för den här boken, språket, sårigheten, den meditativa känslan… 

Jag är väldigt, väldigt nöjd. 

Vilka var dina bästa böcker i sommar?

* Recension kommer snart

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Vilken helg!

Etiketter:

Jag överdriver inte om jag säger att den här helgen har varit intensiv, inte på något sätt. Och den har varit alldeles, alldeles underbar. Inte bara har vi äntligen fått lämna hemligheten bakom oss och dra igång Kulturkollo på allvar, vi har också fått en sån fantastisk respons att vi inte ens vågat drömma om det i förväg. Tack alla fina läsare som hälsat på hos kollot! Kulturkollo kommer absolut inte betyda slutet för Fiktiviteter, snarare tvärtom. Jag har massor av idéer inför hösten, mycket tack vare energin som Kulturkollo-projektet ger. Vi kommer helt enkelt få en finfin höst tillsammans! Och ni kommer få så himla mycket mer av mig, överallt ;-)

Mitt bidrag på Kulturkollo idag var förresten en lista över förstklassiga historiska romaner, trogna Fiktiviteterläsare kan troligen gissa vilken bok som hamnade i topp… Resten av dagen och bloggen fylldes också av listor, över afrikansk litteratur, eländes elände och värmlandsförfattare, bland annat. När veckan inleds kommer var och en av oss i kollektivet få en egen dag, min är på torsdag och då bjuder jag på fler listor, hemma hos reportage och mycket mer. 

Imorgon drar vardagen igång också här på Fiktiviteter, missa inte det. Heja vardag!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Kulturkollo!

Etiketter:

Vi har pysslat och vi har planerat och vi har kodat och vi har varit irriterande hemliga hela sommaren, men idag är det äntligen, äntligen, äntligen dags att lansera bloggkollektivet Kulturkollo! Vi är sju bokbloggare som tillsammans (tillsammans i kollektivet och tillsammans med er hoppas vi) tänker läsa, blogga och tycka saker. Nyfikna på vilka vi är? Gå in på Kulturkollo.se under dagen och följ det stora avslöjandet! Imorgon presenterar vi oss lite närmare och i veckan får vi sen en hel dag var att breda ut oss på. Vi kommer också fira starten med en hel massa utlottningar och annat kul. Välkomna in till oss!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Jag tror att jag har skrivit tidigare att jag har svårt för skolskildringar (särskilt på film/tv) eftersom jag inte riktigt vill minnas de där åren. Ibland händer det att jag utmanar mig själv, för att en måste det. Igenkänningsfaktorn i Ingrid Olssons Känslan av att hoppa är för mig skyhög, även om jag förstås önskar att det inte var så.

Jag känner igen mig i Lisen, hennes känsla av att vara på sned, för tyst, för konstig, för fel. Hennes rädsla för att göra föräldrar och lärare besvikna, hennes rädsla för att inte få vara med samtidigt som hon väljer att stanna hemma för att undvika den där närheten. Allt det känner jag igen. Ensamheten, denna skamliga sjukdom som vi inte får tala om och som äter upp en från insidan och ut. Men Ingrid Olsson pratar om det, hon låter Lisen gå på djupet i ensamhetsträsket.

Lisen kämpar med sig själv och när en kille i hennes skola tar sitt liv börjar hon skriva till honom och berätta om sina tankar. Det är mycket tungt, mycket självmordstankar och väldigt svårt att hitta vägen ut. Mest av allt vill jag förstås krama Lisen, och 15-åringen som var jag, och säga att det kommer att bli bättre, världen kommer att falla på plats och du hittar också ditt hörn, dina människor. Inte för att någon av dem skulle lyssna på mig men jag inbillar att det skulle hjälpa att någon såg dem och sa att de var ok. Lite.

KÄNSLAN AV ATT HOPPA, Ingrid Olsson
Rabén & Sjögren, 2009

Andra som skrivit om boken: Enligt O, En bok om dagen

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Höst, höst, höst

Etiketter:

Hösten är snart här och jag har inte så mycket emot det alls, jag är en höstmänniska. Jag hittade en enkät om höstens bokutgivning hos Litteraturkvalster, och vem är jag att inte besvara den..?

Höstbilder

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Hur ska jag hinna något annat än att läsa nyutgivet, över huvud taget!?!

Jag längtar särskilt efter: John Ajvide Lindquists nya, Himmelstrand. Utan konkurrens.

Jag blev förvånad över: Att Egenmäktigt förfarande ska få en fortsättning. Jag håller inte andan av förväntan direkt…

Jag är nyfiken på: Mycket, men mest de där guldkornen som fortfarande gömmer sig för mig och som jag kommer dyka på efter hand.

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Champion av Marie Lu som avslutar hennes Legend-serie. Jag har tyckt väldigt mycket om de första delarna Legend och Prodigy. Och så ser jag fram emot att få veta hur det går för Tris i Allegiant av Veronica Roth.

En debutant som låter spännande: Jag är dålig på att hitta debutanter på egen hand, men Anna Hedlins Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten verkar intressant, det är ju tudortid!

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Skymningslandet av Marie Hermansson, den ska bli den första bok jag läser av henne har jag tänkt.

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa: Det finns sjukt mycket jag inte orkar läsa men inget som förvånar mig, jag är mycket förutsägbar…

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer: Himmelstrand då.

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Americanah! Och så vill jag förstås läsa Sörja för de sina om Maj så att jag kan läsa Kristina Sandbergs sista bok om henne, Liv till varje pris, som kommer i höst.

Höstmotto: Läs och njut!

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest