Ibland är det märkligt hur man snubblar över något som kanske kan vara en guldklimp trots att det ser ut som en liten gråsten. Under läsningen av den debatt som rasade i DN förra hösten om Twilightserien stötte jag på ett tips på en bok som skulle ha ett liknande tema men vara bättre (främst ur ett genusperspektiv). I hyllan stod den, inte utlånad på länge, men nött och påtagligt åldrad till utseendet. Ann Meredith Pierces Den fjortonde bruden var helt enkelt inte mycket för världen.
Men när jag väl trädde in i Aeriels värld fann jag att den var allt annat än föråldrad. Jag mötte en flicka som utvecklades till kvinna, en Ikar (en sorts varelse som visar sig vara såväl en Ikaros som flyger allt för nära solen som en vampyr) som blir en man och en ondska som naturligtvis hotar att förgöra alltsammans. När Aeriel tillfångatas av Ikaren för att passa upp på hans tidigare hustrur (nu lämnade utan blod och själar) inleds en lång process för dem alla. Aeriel finner sig dragen till vampyren men också full av avsmak inför vad han gjort mot kvinnorna. Aariel beger sig ut på en resa för att hämta det verktyg som kan befria kvinnorna – och döda Ikaren…
Jag tycker mycket om hur Pierce har gjort en egen mytologi kring vampyren. Kanske hade det varit svårare idag – efter Rice, Meyer och Harris? Invändningar har jag dock mot att det blir lite väl mycket mytologi och saga på vissa ställen vilket ju kan vara ett problem med fantasy. Men samtidigt är stämningen fantastisk. Och viktigast av allt – läsaren får inte allt skrivet på näsan utan får sväva i viss ovisshet och dessutom utan att vara säker på att det någonsin blir uppenbarat. Där är uppfriskande att få pussla på egen hand.
Hur är det då med genusaspekten som skulle vara så överlägsen Meyers? Jo, det är den ju. När Meyers Bella ramlar och trånar och hamnar i situationer där hon behöver hjälp är Aeriel förvisso rädd och osäker och gör misstag men hon reder också upp sina egna problemhärvor. OCH hon må förvisso älska vampyren mot slutet och hon må förvisso vara beredd att dö för denna kärlek men inte till vilket pris som helst. Och äktenskapet är inte lösningen på alla problem vilket troligen utvecklas och fördjupas i de kommande delarna av trilogin.
Den här läste jag som tonåring, men då i en betydligt mer lockande utgåva. Varför gör man inte ett nytryck av den här, och säljer i svallvågorna efter Twilightserien?
Jag tyckte mycket om den som tonåring, men jag har aldrig riktigt vågat läsa om den; jag har varit för rädd för att den inte ska hålla. Kanske kanske ska jag testa den i alla fall. Om den finns att få tag på, vill säga.
Den finns säkert på biblioteket (i magasinet om inte annat) och det borde helt klart tryckas på nytt. Vore som sagt ganska smart nu och läsare skulle den nog få. Jag tycker nog att du kan våga dig på en läsning,lite ”ungdomsboksaktig” är den förstås men bra ändå.
Jag gillar ungdomsbokaktigt i sin bästa betydelse. Stora livsfrågor utan alltför komplicerade svar (om man inte vill). Lyckliga slut på ett eller annat sätt. Om jag ser Pierces böcker (för det var flera) ska jag definitivt köpa dem, och så får det bli läsning nån gång i något hål. (Det är ju en annan sak som är bra med ungdomsböcker – de tar sällan så mycket tid att läsa.)
Vixxtoria: Helt klart, jag läser ju Twilight nu och de är ju också ungdomsbokaktiga på det där snabb- och lättlästa sättet.
Jag tror att det är tre böcker i serien iaf är det vad vi har på bibblan 😉 Tänkte ge mig på fortsättningen när jag är klar med Meyers.
Älskar denna bokserie, har precis köpt den på engelska på sf.bokhandeln i mkt fin pocketutgåva och läst om dem. Ngt som många missar i de recensioner jag läst är att det faktiskt är en hel del sci-fi i den och en massa kritik om hur vi tar hand om/ styr /manipulerar vår värld. Hittade även en del hänvisningar till evolutionen och liknande utöver alla härliga mytologiska sagor. Och slutet är inte särskilt lyckligt om än nödvändigt, vilket är ganska uppfriskande i både genren och åldersgruppen den vänder sig mot. En del tycker den är enkel men det vänder jag imot, lättläst är en annan sak.
Men läs!
Tessla: Jag har bara läst den första boken än så länge men jag håller definitivt med dig. Enkel och lättläst är definitivt inte samma sak och Den fjortonde bruden är allt annat än enkel. Jag tycker att den är ett väldigt fint inlägg i ganska många debatter och jag rekommenderar den hej vilt till mina låntagare. Kanske skulle satsa på den där pocketupplagan själv så jag äntligen tar mig tid att läsa de resterande delarna…
Läste Den fjortonde bruden för många år sen vid en av mina första barn och ungdomslitteraturkurser. Kommer än idag den magiska stämningen i den. De som vävde på sina trådar…….
violen: Ja, den är magisk och trådväverskorna gjorde starkt intryck på mig också. Ska försöka ta mig tid att läsa fortsättningen i sommar.
Den här bokens tema påminner om en gammal arketypisk folksaga, den om Riddar Blåskägg.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bluebeard
Ja, det finns helt klart tematiska likheter mellan berättelserna.