Buffy:4

Igår avslutade vi, jag och den allt mer entusiastiske maken, säsong fyra av Buffy – the vampire slayer. Och det var som jag mindes det – en spretig men mer eller mindre genial säsong. Ok att jag tycker att Buffy har en fortsatt trist smak för mesiga killar men Riley är ju snäll och det är en starkt undervärderad egenskap i dagens värld. Dessutom fick vi lite varulvsaction, lite lesbiskt, mer magi, en återvändande Spike och Giles som svårkommunicerad demon… Under säsongen blev dessutom serien mörkare, djupare och stundtals smärtsam vilket är en utveckling mot det som väntas (som jag minns det).

Det enda som egentligen irriterar mig är hur serien porträtterar relationen mellan Willow och Tara. Jag har läst att tv-bolaget (Fox förstås) inte lät Whedon och gänget visa några lesbiska sexscener. Men herregud några kyssar skulle väl inte ha skadat, eller? Nu blir det länge lite obegripligt och alla omskrivningar gör att man inte direkt förstår hur nära varandra de står. Som jag minns det blir det bättre och jag hoppas att jag minns rätt.

Sen är det härligt att se om serien eftersom den som sitter inne med i alla fall grundläggande minnen av handlingen blir ganska rikligt belönad. I säsongsfinalen finns bland annat några snygga blinkningar framåt som jag aldrig hade möjlighet att se första gången. Det känns lite som att tillhöra klubben när man ser det nu. Det är kul att få vara med…

Nu blir det troligen ett sportrelaterat avbrott innan vi hugger in på nästa säsong men den som väntar på något gott och så vidare…

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

3 Comments

  1. Säsongsavslutningen ”Restless” hör till mina absoluta favoritavsnitt!
    Fast det är ju verkligen, som du skriver, ett avsnitt som mest är för de redan insatta och som är som allra bäst om man redan har sett hela serien en gång innan. 🙂

    Förhållandet mellan Willow och Tara blir bättre skildrat och mer uttalat senare i serien. I och med säsong 5 så fick Whedon igenom mycket fler vågade scener över huvud taget, vilket serien faktiskt tjänar på.

  2. Anna: ”Restless” är rätt så fantastiskt och dessutom Whedonskt oväntat (man förväntar sig ju en traditionell upplösning men så ges den redan i näst sista avsnittet och så kommer ”Restless” och är helt förvirrande och underbart). Det är alltid trevligt med presenter som man inte förväntat sig 🙂

    Härligt att jag verkar minnas rätt om fortsättningen och att det släpps lite på de ibland något strama tyglarna och blir lite mer utsvävande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge