Igår avslutade vi, jag och den allt mer entusiastiske maken, säsong fyra av Buffy – the vampire slayer. Och det var som jag mindes det – en spretig men mer eller mindre genial säsong. Ok att jag tycker att Buffy har en fortsatt trist smak för mesiga killar men Riley är ju snäll och det är en starkt undervärderad egenskap i dagens värld. Dessutom fick vi lite varulvsaction, lite lesbiskt, mer magi, en återvändande Spike och Giles som svårkommunicerad demon… Under säsongen blev dessutom serien mörkare, djupare och stundtals smärtsam vilket är en utveckling mot det som väntas (som jag minns det).

Det enda som egentligen irriterar mig är hur serien porträtterar relationen mellan Willow och Tara. Jag har läst att tv-bolaget (Fox förstås) inte lät Whedon och gänget visa några lesbiska sexscener. Men herregud några kyssar skulle väl inte ha skadat, eller? Nu blir det länge lite obegripligt och alla omskrivningar gör att man inte direkt förstår hur nära varandra de står. Som jag minns det blir det bättre och jag hoppas att jag minns rätt.

Sen är det härligt att se om serien eftersom den som sitter inne med i alla fall grundläggande minnen av handlingen blir ganska rikligt belönad. I säsongsfinalen finns bland annat några snygga blinkningar framåt som jag aldrig hade möjlighet att se första gången. Det känns lite som att tillhöra klubben när man ser det nu. Det är kul att få vara med…

Nu blir det troligen ett sportrelaterat avbrott innan vi hugger in på nästa säsong men den som väntar på något gott och så vidare…