Etiketter:

Livets gåtor Jane Austen är kanske inte den schvungigaste titeln i bokhyllan… Det finns en del annat att anmärka på i Vivi Edströms bok om Jane Austen och hennes författarskap också. En korrläsning till hade inte skadat. Alla citat måste inte återges både på engelska och i svensk översättning som de gör här. Tilltalet känns ibland lite väl informellt och ovetenskapligt – jag gillar inte att hon skriver att Austen är ”superbra” och jag har svårt att förlika mig med att hon kallar Mr Knightley och Darcy för ”killar”…

Däremot tycker jag mycket om att Edström, liksom jag, läser Austen som en feministisk författare. Jag har alltid tyckt att hennes (Austens) skildringar av olika sorters kvinnor i ett manssamhälle är träffsäkert. Hos henne hittar vi kuvade kvinnor, matronor som missbrukar den makt de har (ofta tack vare pengar) och unga starka kvinnor som faktiskt orkar gå sin egen väg. Hos Austen finns det lika många sätt att vara kvinna som det finns kvinnor vilket jag tycker är högst sympatiskt. Att låta kvinnor vara människor med såväl styrkor som svagheter är i mina ögon också feministiskt. Jane Austen skrev sina böcker i en tid då kvinnor inte kunde eller borde ge ut sina texter under eget namn – helst borde de inte skriva alls. Och ändå låter hon sina kvinnliga karaktärer agera lika obstinat som hon själv. Eliza Bennet som vägrar träna sina färdigheter vid pianot för att bli så excellent som en kvinna borde vara, Fanny Price som skriver berättelser och som tackar nej till ett frieri, Catherine Morland som läser skräckromaner och smutsar ner sig… Hos Austen finns det otaliga kvinnor som ifrågasätter normerna genom att inte följa dem.

Mitt favoritavsnitt i Edströms bok är där hon outar Mr Knightley i Emma som en feministisk man – kanske är det därför jag tycker om honom så mycket…

Jag är svag för litteraturanalys och här utförs den dessutom på texter som jag är relativt familjär med. Edström går igenom alla Austens romaner på ett livfullt och roande sätt. För det mesta kan jag tycker jag att analyserna håller, ibland verkar det lite sökt och i vissa lägen hickar jag till. Kan man alltså läsa Tom Bertrand i Mansfields park som homosexuell? En sådan tolkning reflekterade jag aldrig över när jag läste den själv men tanken lockar helt klart till omläsning och egna analyser. Överhuvudtaget är Edströms största förtjänst med den här boken just den – att få mig att vilja läsa om Austens böcker. Alla! Enda problemet är att jag inte vet med vilken jag ska börja…

Edström är boken igenom tydlig med vilken av Jane Austens romaner hon sätter främst (Mansfield Park) och eftersom jag har en något avvikande mening följer här min egen personliga rangordning av dem, dock utan Lady Susan som jag inte läst:

  1. Stolthet och fördom
  2. Emma
  3. Övertalning
  4. Mansfield Park
  5. Förnuft och känsla
  6. Northanger Abbey

Och såhär på Internationella kvinnodagen avslutar jag med en lista över mina tre favoritkvinnor i Jane Austens böcker:

  • Anne Elliot i Övertalning som tillsynes maktlös övertalas att avvisa frieriet från mannen hon älskar. Hon tvingas finna sig i att inte uppskattas för sina egenskaper och sin själsstyrka. Men i slutändan är det hon, som med sin värme och duglighet, visar sig starkast av dem alla.
  • Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom som inte bara går i strid med Mr Darcy utan mot allt vad klassbarriärer och fördomar heter (samtidigt som hon naturligtvis också måste hantera sina egna fördomar).
  • Fanny Price i Mansfield Park som tvingas lämna sin familj och får finna sig i att hunsas och negligeras i sitt nya hem. Till slut är det dock hon som visar sig starkast och rättrådigast. När hon står på sig i viktiga frågor måste slutligen alla lyssna till henne.