Etiketter:

Stina Wirsén är en stor favorit här hemma. Inte bara ritar hon finfina bilder till berättelserna om Rut och Knut och gör den fantastiska serien om Många små brokiga... Hon har också berikat vår barnbokhylla (jo vi har ju en sån) med en hel hög Vem…-böcker. Det är Vem är söt? Vem är arg? Vems mormor? och allt vad de nu heter. Och alla är bra på det där lite moraliska men barnsligt vilda sättet. Det är böcker som inte bara ger barnen exempel på hur det kan vara bra att umgås utan också ger mig som förälder en inblick i hur det faktiskt är att vara barn. Och jag känner igen mig och minns upplevelsen av att allt är så stort och livsavgörande i varje enskild sekund. Det barnen lär sig, förutom att leva tillsammans, är nog att ingen är särskilt perfekt och att också vuxna kan vara rätt vilse ibland.

Genom hela Wiréns konstnärskap – som författare men främst som illustratör – löper en röd tråd av genustänk. Flickor är inte nödvändigtvis små och rosa och kan lika väl som pojkar vara busiga och vilda. Pojkar måste inte vara tuffa och hårda utan kan vara som de vill. Barn är barn i Stina Wirséns värld och kön spelar inte så himla stor roll. Jag är väldigt förtjust i den världsbilden och för mig är den viktig att förmedla till barnen som ju faktiskt är tusen gånger mer barn än de är pojke och flicka. Jag skulle vara beredd att fylla bokhyllorna med Wirséns böcker bara därför. Men som det nu är så står de där därför och för att de är så innerligt bra och älskade av barnen.

Favoriter är just nu: Vem blöder? Vem bestämmer? och Vem är borta?