Etiketter:

,

Karin Alfredssons första roman om läkaren Ellen Elg var en av de böcker som gömde sig i det andra pocketkedjepaketet från Hanna.

Det är länge sedan jag hade min deckarperiod nu – ganska exakt fem år sedan. Lusten att läsa om brott och andra hemskheter dog i nästan exakt samma stund som jag blev gravid med T. Jag blev helt hudlös av att vänta barn – för att inte tala om sen när hon kommit ut… Men nu känner jag mig redo för lite kriminalitet och elände igen…

Jag blir inte särskilt skrämd av 80 grader från varmvattnet men däremot blir jag riktigt hederligt och heligt förbannad! Ämnet för boken är aborter och det är ju ett ämne som engagerar väldigt många och väldigt mycket vilket också Alfredsson visar på ett fint sätt. Jag blir oerhört arg på vissa karaktärer och deras agerande men mest av allt blir jag förbannad på de tankegångar som finns i den verkliga världen också långt från romanen och som jag har svårt att förlika mig med.

Boken största förtjänst är att den på allvar sätter fingret på ett avgörande problem och drar i alla trådar som leder dit. Alfredsson kopplar ihop hyreshusmisshandel i Sverige med läkemedelsbolagens cyniska spel med människoliv med militanta amerikanska abortmotståndare med blödande flickor i Zambia. Det är skickligt gjort och viktigt för att läsaren ska få förståelse för att det vi gör här idag har konsekvenser där imorgon.

Mer än så vill jag inte säga om handlingen eftersom Marie nu ska läsa boken utan att veta för mycket.

Avslutningsvis kan sägas att jag tycker om det feministiska anslaget och idéen att skriva en deckare om kvinnor och med kvinnor i så gott som alla bärande roller. Att jag sedan har problem att förstå mig på vissa karaktärer och inte är överdrivet förtjust huvudpersonen är bara ett gott tecken – det här är en bok att engagera sig i.