Svärmaren

Det här är ännu en av de där böckerna som jag dragits till på grund av dess omslag. Det finns något lite skrämmande med insekten på framsidan men det finns också något så sommarlovsförsommaraktigt i grönskan att man inte kan värja sig. Det är som de där första dagarna på sommarlovet när allt är möjligt och förväntan fyller hela kroppen. Det är få känslor som lever kvar så starkt hos mig som den där nysomriga. Alltså måste jag dras till en bok som så stark utstrålar den.

Och Anna Bovallers deckare Svärmaren utspelar sig verkligen under de där första dagarna i juni när allt är möjligt och ingen sommartristess ännu infunnit sig. För bokens huvudperson, Petra Wester, går livet sin gilla gång medan den annalkande sommarsemester gör luften lite lättare att andas. Den kring vars liv hela boken ska kretsa, Victoria Fors, njuter också hon av sommarens alla förhoppningar och löften. Tills allt förändras. Victoria dör i Petras armar en tidig morgon på advokatbyrån där de båda arbetar. Hennes död blir upptakten till en härva av lögner, begär, oegentligheter på advokatbyrån och uppslitande letande i smärtsamma minnen.

Jag har tidigare sagt att jag sällan läser deckare numera eftersom jag inte orkar med våldet och blodet och förtvivlan längre. Men om deckare är såhär så får jag nog börja igen. Svärmaren är en fristående fortsättning på Svinajakten som kom förra året men som jag inte har läst. Jag vet inte om jag haft större behållning av den här boken om jag läst den förra men jag tror inte det. Jag känner inte att jag saknar pusselbitar. Jag ska hur som helst läsa Svinajakten också för det här är riktigt, riktigt bra. Svärmaren är verkligen inte någon hårdkokt deckare utan för tankarna till mer gammeldags pusseldeckare som Maria Lang när hon var som bäst.

Jag tycker om hur mordet, döden, blodet och våldet är sekundärt i förhållande till relationerna i den här boken. Den är en stark skildring av människors – och då särskilt unga flickors- utsatthet och livets skörhet. En varsam skildring av kärlek och vad som händer med dem som lämnas kvar. Läsaren får inte svar på alla sina frågor vilket jag också tycker om eftersom man ju sällan får det här i livet.

Svärmaren av Anna Bovaller ges ut av Norstedts förlag, boken utkom första gången i mars 2010.