Etiketter:

,

Jag har länge velat läsa något av Christine Falkenland och den här boken hittade jag när jag gick igenom hyllorna häromveckan (ja, jag behöver verkligen göra den där bokhyllegenomgången!). Med sin behändiga volym (124 sidor) lämpade den sig bra för en föräldraledig måndag.

Min skugga är berättelsen om Rakel som gifter sig med en man som fortfarande drömmer om och sover med sin döda hustru. Rakel, som är skadad efter ett fall i barndomen, isoleras i sitt nya hem. Det är en berättelse om en kvinna så besatt av att äga människor och vara behövd att hon stöter bort och kväver dem.

Vi får i glimtar och uppbrutna minnesstycken veta att något är väldigt fel med Rakel och hennes föreställningsvärld. Kanske drabbades hon av något annat än enbart en fotskada vid fallet? Kanske innan? Det smärtsammaste är att inse hur förvriden hennes relation till den lille pojken är och vad hon har gjort för att få till stånd en relation överhuvudtaget.

Min skugga är en djupt skakande bok och jag känner mig fortfarande, efter två veckor, väldigt drabbad av den. Den berör svåra ämnen på ett väldigt fint och ömsint sätt. Stilen på vilken den är skriven – små och korta stycken varvade med varandra, återblickar och vissa upprepningar fungerar mycket bra för att skapa en suggestiv stämning. Jag är väldigt förtjust i den här lilla pärlan och har blivit väldigt sugen på att läsa mer av Falkenland. Några förslag på vad jag ska välja i hennes produktion?