Själens osaliga längtan är en bok som jag velat läsa sedan första gången jag hörde talas om den för kanske ett år sedan. Till en början var det 
mest titeln -Her Fearful Symmetry– och en fin recension på någon blogg som jag nu glömt vilken (Bokhora?) som lockade mig. Sen läste jag och tyckte mycket om Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och blev ännu mer sugen.
Jag blev inte besviken.
Själens osaliga längtan handlar om några människor i ett hus i London. Några av dem har bott där länge, andra kommer dit en bit in i boken – några lever, andra svävar som osaliga andar i sitt gamla hem. Alla söker de efter kärlek, mening och sig själva på olika vis. Och det vackraste med boken är att jag bryr mig om dem alla och tycker om nästan allihop. Valentina, Julia, Martin, Robert och Elspeth har funnit varsin plats i mitt hjärta där de kommer att stanna kvar. Det känns fint.
En jämförelse med Niffenneggers förra roman, Tidsresenärens hustru, känns naturlig. Jag tyckte mycket om den men kände mig samtidigt tvungen att slåss mot historien i och med de komplexa tidshoppen som gjorde det mer eller mindre omöjligt att överblicka skeendet. Här är läsningen mer vilsam och samtidigt ännu mer gripande. Historien kretsar kring det magiska och en spökhistoria men är samtidigt mycket jordnära vilket är en paradox som också fungerade i Tidsresenärens hustru. Språkligt känns Själens osaliga längtan som en mer helgjuten bok och märkligt nog också som en friare och mer drastisk berättelse. Niffenegger väjer verkligen inte för det som kan uppfattas som stötande. Det finns några frågor här om föräldraskap, syskonskap, kärlek, hat, liv, död och vad man egentligen får göra mot och med dem som älskar en som nog aldrig kan besvaras men som tål att tänkas på.
Jag tycker mycket, mycket om den här boken och känner mig varm i hjärtat över att den står där i bokhyllan och väntar på att jag ska få tid till en omläsning om några år.
Avslutningsvis kan jag konstatera att jag har fått en rad tips på sevärdheter och platser dit jag ska släpa med min man om vi kommer iväg till London i höst – Highgate Cemetery är given…
Läs vad andra tycker om Själens osaliga längtan: Bokhora, Sandras bokhylla, Calliope books,
Själens osaliga längtan är utgiven på Albert Bonniers förlag. Utgivningsår: 2010. Originaltitel: Her Fearful Symmetry Översättare: Carla Wiberg.
Jag som inte hunnit läsa Tidsresenärens hustru än (men förstås har den på önskelistan) – och så nu denna! Däremot har jag varit på Highgate Cemetry! Som att kliva in i en annan verklighet, i en annan tid.
nilla: Jag kan tänka mig det – boken ger känslan av att det är en nästan utomjordisk plats (gotisk, gammal och alldeles, alldeles underbar…). Jag tycker att du gott och väl kan börja med den här istället, men Tidsresenärens hustru är förstås också väldigt bra.
Ja, jag håller med om att jag ställde en svår fråga, men det är fråga med intressanta svar! 🙂
Åh, Själens osaliga längtan måste jag bara läsa!!!!!!!!!
Boktokig: Jo, det är väl oftast så att svåra frågor ger intressanta svar till slut 🙂 Och Själens… tycker jag definitivt att du ska läsa!
Hm, jag måste säga att översättningen av titeln från ”Her Fearful Symmetry” till ”Själens osaliga längtan” gör mig en aning konfunderad. Fast svåröversatt titel är det ju såklart.
Den här vill jag läsa! ”The Timetraveler’s Wife” hör till favoriterna, så jag har varit nyfiken på den här ett bra tag.
Anna S: Jo, det är en lite mystisk översättning som dessutom blir lite för luddig för att egentligen relatera till boken. Men berättelsen är väldigt fin – jag tycker verkligen att du ska läsa den, särskilt med tanke på att du gillade den förra.
Tur att jag har ”tvingat” mitt bibliotek att köpa in den *s*
MariaH: Tur att de lyssnade på dig! Jag får nog lägga in en inköpsoffensiv på mitt bibliotek också – för allmänhetens bästa 🙂
Åh kan inte annat än att hålla med dig, tror detta är min favoritbok som jag läst i år.
”..varsin plats i mitt hjärta där de kommer att stanna kvar.”
Ja det känns onekligen så, är verkligen inte alla böcker man bryr sig om karaktärerna i boken och här bryr jag mig så som dig om ALLA. En otroligt fin bok.
Var helt tom i kroppen när den var utläst, ville diskutera den med alla, synd att ingen irl vän hade läst den. Tycker nästan mest synd om Julia, hon känns så ensam och bortglömd.
Det är en väldigt fin bok som inte släpper taget om en. Jag tycker också (fortfarande) synd om Julia…