Det här är en bok som kom till mig från Hanna via bokkedjan och som jag skickat vidare till Marie. Egentligen skriker hela min kropp i protest mot att skiljas från den här boken men jag ser det lite som en plikt att missionera den vidare. Jag får väl köpa ett eget exemplar att ha i bokhyllan för inspirationsläsning.

Boken är en samling av Mia Skäringers krönikor från tidningen Mama och inlägg från den blogg hon skrev på tidningens sida. Jag har läst rubbet tidigare – bloggen var  en avgörande anledning till att jag ”blev kär” i Mia från första början. Något så äkta, naket och skitigt har jag sällan läst av en ung kvinna tidigare. Om att vara just kvinna, mamma, sexuell varelse och komplicerad. Det där modet hon har som gör att hon vågar visa sig själv med hjärtat i handen – vågar vara fel med miljoner brister, precis som alla oss andra som inte vågar erkänna det. Är det inte sjukt att hon är så unik?

Jag får såna mängder styrka av den här boken att jag bestämmer mig, igen, för att inte bry mig så mycket längre. För att bottna där jag är och i den jag är och inse att det är djävligt bra. Jag behöver inte ens ursäkta att jag svor där nyss eller att jag använde ett förbjudet ord i rubriken…

Dyngkåt och hur helig som helst är utgiven av Månpocket. Utgivningsår: 2010. Gavs också ut av Frank förlag 2009.