Etiketter:

Nörd som jag är så var jag ju tvungen att läsa Anna Höglunds avhandling Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet. Jag fick veta att den fanns tack vare Johanna Koljonens mycket intressanta artikel i DN i februari. Artikeln ligger urklippt i bokhyllan och avhandlingen lånades snabbt på universitetsbiblioteket.

Min vana trogen (en yrkesskada bland doktorander?) så läser jag inte avhandlingar från pärm till pärm. Lustläsningar av avhandlingar är inte det lättaste men om man får hoppa runt lite hit och lite dit så blir det snabbt väldigt intressant. Den här gången fastnade jag främst i det avslutande kapitlet om humanvampyrerna (förstås). Jag tycker hennes iakktagelse om att Anne Rice med sin Interview with the Vampire snarare än att skapa något nytt bygger en brygga tillbaka till den vampyr som befolkade litteraturen i slutet av 1800-talet. Det romantiska går igen liksom strålkastarljuset som riktas mot vampyren snarare än människorna. Och så gör hon mig uppmärksam på vilken brist det är att jag inte har läst om Oscar Wildes Dorian Gray eftersom Rice tydligen lånar flera scener och teman därifrån, bland annat en porträttscen som jag faktiskt minns…

Sen är det roligt att hon tar upp hur den romantiske konstnären i vampyrform idag ofta är rockstjärna. Jag har inte läst om så många rockstjärnevampyrer men Lestat är ju svår att glömma och det finns faktiskt en i The Strain också… Höglund behandlar också de moderna humanvampyrerna och deras problem med mat och ätande. Det är inte längre helt ok att döda gatflickor i gränderna och många av dem har gått över till vad de, märkligt nog, kallar vegetarisk föda. Höglund talar om vampyrerna som ätstörda och för fram exempel på såväl bulimi som självsvält.

För den som vill ha mer om vampyrer och som dessutom vill sätta in dem i ett historiskt sammanhang och få sig till livs en akademisk analys av dem så rekommenderar jag verkligen en läsning av Höglunds studie. Själv kan jag bara säga att jag just nu innerligt önskar att det var den här avhandlingen jag skrivit och inte den luggslitna hög av papper som ligger framför mig…