Den här veckan har jag framförallt ägnat min läsuppmärksamhet mot Joyce Carol Oates Blonde. Den har stått på väntelistan i flera år och alla lovord den har fått kombinerat med dess tjocklek har gjort mig lite ovillig och orolig. Det är rätt lätt att bli besviken på en bok som man vet att alla andra älskar. Men Blonde är, en bit förbi halvvägs, verkligen så bra som det sägs. Glimrande faktiskt. Och jag kan knappt lägga den ifrån mig när det är dags att sova.