Etiketter:

,

Ibland måste till och med en vampyrtok som jag vidga vyerna och studera andra övernaturliga väsen.

Mer än ögat ser är den första boken i en serie om feer, alver och diverse annat oknytt. De inte bara existerar utan delar också värld med människorna som dock inte kan se dem. Deras sidoexistens är lika hemlig som den är farlig och då inte minst för de det fåtal människor som faktiskt kan se dem.

Bokens huvudperson är Aislinn som är en av dessa som kan se de övernaturliga. Hon delar förmågan med sin mormor som från barndomen lärt henne att hålla vetskapen och sina syner hemliga. En dag tar dock en av de underjordiska kontakt med Aislinn och kräver hennes sällskap vilket driver allt till sin spets.

Inledningen är väldigt suggestiv och jag sugs verkligen in i berättelsen. Jag tycker också att Marr har byggt upp en intressant mytologi kring älvorna. Men det är väldigt rörigt. Det är för många varelser, för många ritualer, för mycket historia och helt enkelt för mycket av det mesta. Enbart denna bok hade lätt kunnat bli en serie i sig. Komplexiteten är dock inte bara negativ – trots att det ibland är svårt att hänga med är det också fint att en ungdomsbok får vara något annat än svartvit. I Mer än ögat ser finns inga klara vinnare och väldigt få allt igenom och oförklarat goda eller onda varelser.

Just nu har jag inget intresse av att läsa hela serien men jag tycker att Mer än ögat ser fungerar för sig själv och inte kräver en fortsättning. Om jag ska sätta den i relation till alla dessa vampyrungdomsböcker jag läser så tycker jag att den är mer spännande än Vampire Diaries men mindre intressant än Vampire Academy. Typ. Jag föredrar ändå vampyrerna och deras mytologier framför älvornas även om jag tycker att Melissa Marr lyckas ganska bra med att teckna en ”ny” värld.

~B. Wahlströms, 2008~