Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är inte bara en tungvrickande och minnesutmanande titel utan också en fantastisk fin bok.
Förra månaden läste jag Elin Wägners Pennskaftet och nu läser jag om en av de andra giganterna, Ellen Key, från den tiden i Anneli Jordahls tolkning. Jag förväntade mig en himlastormande men vardaglig kärleksberättelse vilket jag också får i skildringen av brevväxlingen mellan Ellen och kritikern och författaren Urban von Feilitzen. Han är gift och lever med sin fru och sina barn på sin gård medan hon arbetar som lärarinna i Stockholm. Hon längtar och väntar på hans brev för att sedan sluka dem, tolka och övertolka i det oändliga. Det är hjärtslitande och sorgligt och alldeles förfärligt förtärande. Tänk att den största kärleken kan göra oss så små som Ellen och Urban blir. Så förgörande, arga, bittra och förtvivlade… Men boken är också så mycket annat. Den är inte minst en skildring av en stark och egensinning kvinna som betalar ett högt pris för att få gå sin väg genom livet.
Jag tycker mycket om skildringen av den åldrande Ellen Key efter att hon tagit sin gård Strand i besittning. Mötet mellan henne och Malin är som hämtat från en saga och deras relation är lika sorglig och ödesmättad som den tidigare mellan Ellen och Urban. Skildringarna av somrarna där internat hölls på Strand för kvinnliga stipendiater är spännande inte minst för att dessa stipendier/internat fortfarande existerar.
Jordahl har skrivit en medryckande och andlöst spännande skildring av denna kvinnoikon och jag blir verkligt intressad av att veta mer om henne – hennes liv, drömmar, planer och projekt. Allra mest längtar jag att läsa något av hennes egen penna.
~Månpocket, 2010~
Den är så bra! Kan också rekommendera ”Den kärleken” av Tove Leffler när du ändå är inne på den här tidens kvinnoöden (omtolkade i modern tid).
Tekoppen: Tack för tipset! Jag har varit sugen på att läsa ”Den kärleken” men det har inte blivit av att läsa den än.