Etiketter:

,

Jag är så fascinerad av författare som kan skriva riktigt bra kortromaner. Att på så litet utrymme berätta så mycket. Att rymma en hel värd på 150 sidor. Inger Edelfeldt är en författare som verkligen behärskar den konsten och hennes senaste bok Samtal med djävulen är ett bra exempel på det.

Berättelsen tar sin utgångspunkt i en tågkupé där två män möts men det står snart klart att deras förflutna är delvis gemensamt och att de har en långvarig och sårig relation. Asger och Paul börjar motvilligt samtala vilket väcker ovälkomna minnen hos dem båda. En brevväxling leder till en helg tillsammans i en stuga vid havet. Helgen fylls av minnen, diskussioner och sår som aldrig riktigt läkt ut.

Samtal med djävulen är en otroligt tät berättelse där jag som läsare flera gånger upptäcker att jag håller andan för att höra allt karaktärerna säger. Vad menar de egentligen och hur tänker de bakom den frågan? Det är en bok om tro, otro, svek, gemenskap, plikt, minnen, synd, manlighet och förlåtelse. Det finns så mycket i den här boken att jag skulle kunna ta evigheter på mig för att försöka bena upp den för er men det tänker jag förstås inte göra. Läs den istället så kan vi diskutera tillsammans sen! En mer diskussionsvänlig bok till en läscirkel kan jag exempelvis inte tänka mig.

Andra som också recenserar Samtal med djävulen idag är Helena, En full bokhylla, Bokstävlarna och SvD. Uppdatering: Och så DN som inte fanns på webben när jag la ut min recension.

~Norstedts, 2010~