Etiketter:

Det tog väldigt lång tid att se klart den sjätte säsongen av Buffy the vampire slayer men det beror förstås inte på serien utan på yttre omständigheter (sommar, Battlestar Galactica som fick förtur och en himla massa läsning). Flera av mina favoritavsnitt återfinns i den här säsongen som nog får betecknas som min favvosäsong (om man nu måste välja). Det finns väldigt många anledningar till det och här är några:

  • Spike. Jag är ju, inte så hemligt, förälskad i Spike och hans synismer. Skulle det ges ut en bok med Spikecitat (vilket säkert redan hänt när jag tänker efter) så skulle jag slänga mig över den. Att Spike under hela säsong sex är smärtsamt förälskad i Buffy ger upphov till många fina, sorgliga, roliga och aggressiva ordväxlingar. Jag kan väl passa på att berätta för er som våndas över antalet vampyrer på den här sidan att ni nog troligen kan skylla det på Spike och den långvariga crusch jag närt för honom och hans rappa repliker.
  • Once more with feeling – ett av dessa oförglömliga Buffyavsnitt. Hela Sunnydale brister ut i sång och alla spelar sina roller i en enda fabulös musikal. Vissa sjunger bra (Spike, Tara och Giles framförallt) medan andra (Willow) sjunger sisådär men som helhet är det härligt och våldsamt roligt (soundtracket finns på Spotify för oss Buffynördar).
  • Nördtrion – Buffys nemesisisis. Detta fantastiska gäng av totala loosers som väl egentligen inte lyckas med något hela vägen. Deras dialog, deras leksakssamlingar, deras klingonska kärleksdikter… Det är en himla tur att de, på sätt och vis, hänger med in i nästa säsong.

Det finns tusen andra anledningar att älska Buffys sjätte säsong men man måste ju begränsa sig. Nu är det alltså bara upploppet kvar och sjunde säsongen har redan påbörjats, börjar redan fundera på hur jag ska klara mig sen…