Jag får väl börja med att erkänna att jag kan vara rätt fördomsfull och att det spelat en ganska stor roll i min upplevelse av den här boken. Jag bestämde att jag ville läsa den på grund av omslaget som jag tycker är fint, för att titeln är vacker och för att jag tyckte att historien verkade lite intressant. På minussidan stod att författaren, Josefin Sundström, är känd för annat och inte författande – ännu en kändis som ska skriva en roman typ. Och så när boken landade hemma hos mig så upptäckte jag en blurb på baksidan där Alex Schulman berättar om hur tagen han blivit av boken. Sånt säljer inte direkt en bok till mig…
Så något skeptisk började jag läsa. Jag var fortsatt skeptisk efter två sidor men sen hände något avgörande för boken liksom sög in mig och höll mig fast. Brottande med mina fördomar har jag nu efter läsningen kommit fram till att det här är en riktigt, riktigt bra bok och att jag inte tycker det bara för att mina fördomar kom på skam.
I Vinteräpplen berättas historien om tre generationer kvinnor – Susanna, Mari och Tova – som i den finländska skärgården kämpar med uppehälle, vardagsslit, sorger och svekfulla män. Det kanske inte låter så upphetsande men det är det faktiskt. Det känns som att karaktärerna kommer väldigt nära och de flesta av dem blir jag nästan förälskad i, främst Mari, trots de fel och brister som lyser tydliga. Till en början var jag minst intresserad av Tovas historia som inleder berättelsen men när dåtid vävts ihop med nutid blir slutligen också den berättelsen andlöst spännande. Annars är Vinteräpplen en långsam och lugn berättelse som fyller mig med ro och oro på samma gång.
Sammanfattningsvis så tycker jag alltså att Vinteräpplen är en stark bok, en stark debut och ett starkt argument för att bekämpa sina fördomar då och då. Jag hoppas att Josefin Sundström skriver fler böcker och jag kommer i så fall att läsa dem med en större dos positiv förväntan. Jag är mycket glad att jag trotsade mina fördomar, att de kom på skam och att det visade sig att också jag och Alex Schulman har något gemensamt 😉
~Forum, 2010~
Jag har exakt samma tankar som du inför Vinteräpplen, lustigt 🙂 Jag har inte läst den än, men jag har tänkt göra det, och blev ännu mer övertygad om att jag ska läsa den efter din recension.
Kul. De där fördomarna är nog ganska vanligt förekommande men det är kul när det visar sig att man har fel och istället trillar över en bra bok. Läs den!
Tänkte som du, men nu blir jag sugen på att läsa den!
Jag såg nu att den fick rätt hård kritik i Expressen så det finns ju de som tycker annorlunda men jag vidhåller att jag tycker den är bra 🙂
Oj, nu får jag också skämmas verkar det som! Tyckte att premisserna för ”Vinteräpplen” var bra men lockelsen försvann pga att det är en kändisbok, så jag lät bli att beställa recex från förlaget. Men nu när både du och recensenten på Uppsala Nya Tidning (två personer med pålitlig smak) gillade får jag ta och jobba på mina fördomar tydligen.
Jag brukar vara allergisk mot kändisböcker annars men jag tror att det var titeln och omslaget som fick mig att gå emot denna övertygelse för en gångs skull (man är ju inte bara fördomsfull utan ytlig också 😉 ). Skönt att det finns någon annan (http://www.unt.se/kultur/angelagen-debut-om-smartsamt-ode-1017417.aspx) som också gillar, började nästan bli lite orolig att det var mig det var fel på 😉
Visst ar det harligt nar man blir glatt overrasskad? Nar en fordommar bara tirllar ihop som ett korthus? Jag alskar det!
Och tack for tipset!
Det är verkligen alldeles underbart och en bra bok som man var oförberedd på är oftast mycket bättre än en förväntat bra bok 😉
Jag har också precis läst boken och jag tyckte den var väldigt väldigt bra. Lite skeptisk var även jag när jag såg hennes namn i SVB:s höstkatalog. Men när jag läste vad boken handlade om verkade den ändå väldigt bra. Och Jag hade rätt. Vad kritiker i Expressen tycker bryr jag mig inte om.
Kul att du har samma upplevelse som jag och kul när man övervinner sina fördomar och det visar sig att man gjorde rätt i det (vilket man ju så gott som alltid gör eftersom fördomar är föga konstruktiva). Roligt med en ny författare dessutom.
Är boken tuff att läsa?
Orkar inte med för mycket nu men boken verkar viktig på något sätt!
Har läst Tusen stålande solar i sommar och mår fortfarande dåligt av kvinnoförtrycket.
Jag tycker inte att den är tuff. Den behandlar ju jobbiga ämnen men den känns ändå inte överväldigande tung. Lättläst är den dessutom så jag rekommenderar den förstås.