Himlen i Bay City

Himlen i Bay City är en väldigt lättläst bok och samtidigt oerhört svår. Språket är å ena sidan enkelt å andra sidan en djup, förtrollad skog som man kan förvilla sig långt in i. Berättelsen är enkel och rak men samtidig oerhört slingrig. Huvudkaraktären är meddelsam och ärlig och samtidigt helt enigmatisk också för sig själv. Himlen i Bay City är helt enkelt en liten egen verklighet innanför två halvmjuka pärmar.

Amy växer upp i ett hus i en vanlig stad i USA under sent 70-tal. Hennes mor och moster är starkt sammanbundna med sitt förflutna i den gamla kontinenten Europa och den ständigt närvarande förintelsen som fortfarande pågår, inte minst inom och runt Amy. Natten mellan den 4 och 5 juli 1979 händer något som på ett sätt ändrar allt och på ett annat ingenting alls. Det är om tiden runt denna avgörande händelse som boken handlar men vi får också möta Amy i nutid när hon arbetar som pilot och försöker fly från alla minnen och allt som inte kan göras ogjort.

Läsaren får veta allt som finns att veta om himlar. Hur de ser ut på olika platser, vad de sett och kanske framförallt att man inte kan lita på dem… En annan viktig lärdom och huvudpoäng är att man aldrig kan komma undan historien, vare sig den egna eller mänsklighetens, hur man än försöker bränna den från sin näthinna. Den kommer alltid tillbaka i mer eller mindre bekant form för att göra sig påmind.

Himlen i bay city är en av mina största läsupplevelser på länge och jag är glad att den motsvarade mina mycket högt ställda förväntningar. Den är trots det en väldigt svår bok att recensera. Den troliga anledningen till det är att jag upplever Himlen… som en bok där en ganska liten del av berättelsen händer i själva boken medan resten formar sig inuti mig. Boken blev ganska snart en utgångspunkt för inre diskussioner om det förgångna som lever vidare, vrede, sorg, familj, uppväxt och om att leva vidare med alla minnen. Det gör det svårt för mig att säga så mycket om boken eftersom jag är osäker på vad som händer i den och vad som händer i mig. Men jag kan sträcka mig så långt som till att säga att den är sorglig, tung, vacker, humoristisk och alldeles, alldeles underbar…

~Sekwa, 2010~

Läs också Jonas Thentes recension som väckte mitt intresse för boken och Helenas fina recension på Bokhora.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

6 Comments

  1. Ville från början läsa Himlen i Bay city enbart pga den fina omslagsbilden, men nu har jag genom flera bokbloggar börjat intressera mig för insidan också 😉 Så den finns nu på en (av flera) önskelistor på mitt AdLibriskonto.

    • Visst är den snygg! Att dessutom innehållet är lika intressant är ju minst sagt en bonus 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge