Att föda ett barn

Jag har varit inne i ett bra läsflow på slutet. Delvis beroende på min flyktlängtan i samband med avhandlingsskrivandet men framförallt därför att jag haft turen att läsa några riktigt bra böcker på slutet. Kristina Sandbergs Att föda ett barn är en av dem. Boken är dessutom, vad jag förstår första delen i en tänkt trilogi och jag kan inte säga annat än att jag längtar efter fortsättningen redan nu.

Året är 1928, Maj är 20 år och har nyss lämnat föräldrahemmet för att arbeta på konditori i Örnsköldsvik. Hon är kär men avspisad och finner sig snart intrasslad i en ganska oönskad ”kärleks”-historia. Hon blir gravid och tvingas gifta sig med Tomas. Boken följer Maj och hennes nya familj genom det som borde vara lycka och det som är sorg.

Maj är så väldigt ung men jag kan ändå relatera starkt till henne. Hon gifter sig och föder barn och tvingas möta sig själv i nya situationer och sammanhang. Särskilt kommer Maj nära i sin upplevelse av att föda barn – den där övergivna känslan av vantro när man skulle lämna sjukhuset och skulle ta barnet med sig. Den där känslan av att något blivit fel – ska jag…? Tack och lov så lever jag i en annan tid, med en man jag älskar och med en familj som finns där. Maj däremot är ensam, så otroligt ensam. Kanske för att hon själv gör sig ensam, kanske för att hon skjuts undan. Sorgligt och tungt är det i alla fall Majs första år som hustru och mamma och väldigt viktigt att läsa om.

Kristina Sandberg är en för mig ny författarbekantskap som imponerar stort. Hennes sätt att diskutera, snarare än berätta, sin historia är väldigt skickligt genomfört men också bra för berättelsen. Alla dessa tankar från Maj, Tomas och författaren ger historien liv och intensitet som hjälper till att hålla intresset uppe. Min enda invändning är att Sandberg från mitten och framåt blir du och vi med mig som läsare och samtidigt predikar en aning (om synen på det förgångna och amning exempelvis). Hon lägger ord i min mun och tankar i mitt huvud som faktiskt inte är mina och det irriterar en del. Men det är min enda invändning och i övrigt och mest hela tiden är Att föda ett barn en superb bok som jag sträckläste och aldrig ville skulle ta slut.

~Norstedts, 2010~

13 Replies on “Att föda ett barn

  1. Låter verkligen som om jag vill läsa den. Titeln gjorde mig dock en aning förvirrad, trodde det var än ”handbok” och inte en roman. Stort grattis till att du lämnat in ditt manus, hoppas du fick njuta av det i helgen.

    1. Jag håller med om titeln den känns inte helt lyckad. Jag förstod inte heller direkt vad det var fråga om för bok… Tack, och ja jag njöt i stora drag av helgen 🙂

  2. Åh, nu blir jag ännu mer sugen på den här! Ombads nyss tippa Augustnomineringen och då kunde jag inte låta bli att (bland andra, mer prövade kort skall tilläggas…) nämna Att föda ett barn, baserat enbart på de lyriska recensioner jag läst bland annat här. Den ska läsas asap!

    1. Jag skulle också tippa den här som August-nominerad för den är ju, som sagt, väldigt bra. Det ska bli roligt att höra vad du tycker om den!

    1. Då får jag ju en spännande present innan helgen vilket är mycket välkommet. Och det gör inget alls att den är lite sen, jag har mer tid att uppskatta den nu än då 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.