Alias Grace

Läsåret 2010 avslutades för mig med en av de bästa böcker jag läst. Det är inte alltid en bok griper tag så oerhört och tvingar in en i såväl sorg och glädje som rädsla. Full pepp för läsåret 2011 efter det alltså.

Margaret Atwood har länge varit en författare som jag velat stifta närmare bekantskap med och Alias Grace kändes som en bra ingång av många anledningar. Först och främst är det en historisk roman som utspelar sig under 1800-talets andra halva och det är ju något jag sen länge hyser en särskild kärlek till. Huvudkaraktären är dessutom en kvinna som anklagas för ett fasansfullt brott och tvingas leva större delen av sitt liv i fängelse vilket knyter an till mitt särskilda privata och yrkesmässiga historieintresseområde.

Som vanligt har jag svårt att formulera mig kring en (i min mening) fulländad bok. Atwood har skapat fantastiska karaktärer och skrivit en djupt intressant, uppslukande och obehaglig bok. Grace är empativäckande såväl som skrämmande, läkaren som lockar fram och avhör hennes historia är tålmodigt intresserad men samtidigt drunknande i sitt eget kvinnoförakt. Ingenting är enkelt, ingen är ond eller god och världen är precis så komplicerad som världen är. Och jag älskar det verkligen! Särskilt förtjust är jag i alla lösa trådar som inte binds ihop på slutet. Gåtan får aldrig sin lösning eftersom gåtor i verkliga livet sällan får det. Det är en verklighetsuppfattning som jag tycker väldigt mycket om. Bokhyllan är redan välbefolkad av Atwoodböcker så enda problemet är vilken jag ska läsa härnäst. Mest sugen är jag nog på Kattöga tror jag…

I brist på smarta superlativer avslutar jag denna recension med ytligt prat om omslag (ovanligt…). Boken på bilden är inte den bok som står i min bokhylla men det är inte omöjligt att den kommer att återfinnas där inom en snar framtid. Just nu äger jag en fläckig, knycklig och sliten pocketutgåva med så många stavfel att man kan bli aggressiv för mindre. Eftersom jag vet att jag kommer vilja läsa om Alias Grace så känns det mycket motiverat att investera i en snygg utgåva på originalspråk. Visst?

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

19 reaktioner på “Alias Grace

  1. Jag tycker också mycket om den här boken. Så mycket att jag nog inte riktigt vågar läsa om den. Jag hade läst Kattöga tidigare, på rekommendation, och var inte överväldigad, men vågade mig sedan på Grace, och det var då jag blev Atwood-frälst. Undrar om du gillar Kattöga!

    Handmaid’s Tale är annars väldigt väldigt väldigt väldigt bra (bättre än Grace!). Penelopiaden, Oryx och Crake och Syndaflodens år tycker jag också mycket om. Den blinde mördaren har jag dock inte ens förmått mig att läsa ut. Jag tycker det är rätt fascinerande med en författare som kan tilltala mig så ofantligt i vissa böcker, medan jag tycker att andra är rätt likgiltiga.

    1. Det låter väldigt intressant det där, författare som man kan både älska och vara likgiltig inför är helt klart fascinerande! Kattöga har jag också fått många tips på och de som gillar den verkar älska den så jag ska definitivt läsa den. Jag är dock skeptisk till om den kan vara bättre än Grace… Handmaid´s Tale ska jag också definitivt läsa, den verkar oerhört lovande.

  2. En så snygg utgåva får mig sugen att börja läsa på engelska igen. Kul att höra att du gillade Alias Grace, det var mitt första möte med Atwood och är fortfarande min favorit. Andra tycks ofta föredra Kattöga. Handmaid’s Tale har jag inte läst, Penelopiaden gillade jag.

    1. Jag är väldigt glad över att jag gillade Atwood ännu mer än jag trodde innan och att jag nu har ett så fantastiskt och omfattande författarskap att lära känna närmare. Tack för tipset om Alias Grace, din rekommendation var definitivt en bidragande orsak till att det blev också min första Atwood.

  3. Alias Grace är en underbar bok. Det var ett tag sedan jag läste den sist, men den upphör aldrig att fascinera. Jag gillar dock inte slutet. Det är lite för mycket ”happy ending” och jag får en känsla av att det blev ihopsytt bara för att historien skulle ta slut.

    1. Jag kan delvis hålla med dig om slutet, att det känns lite abrupt kanske eller aningens ihopsytt men jag tycker ändå om det eftersom det lämnar de stora frågorna obesvarade och i och med att det ju trots allt inte är helt lyckligt. Det där med att avsluta fantastiska böcker verkar ju inte heller vara helt lätt…

  4. Självklart är det motiverat att köpa Alias Grace på originalspråk! Ett solklart fall ju. Vad roligt att du nu är initierat i Atwoodsällskapet; hon är en av de mest läsvärda författarna från Nordamerika om du frågar mig. Förutom Alias Grace är jag väldigt förtjust i Robber’s Bride, Oryx and Crake (som jag tror att du kommer gilla massor!) och Handmaid’s Tale. Och, oooh, The Blind Assassin också! Den är skitbra. Ja, du kan liksom inte göra fel med Atwood… När jag packade upp mina böcker upptäckte jag till min glädje att jag har två Atwood-romaner jag ännu inte läst: The Year of the Flood (en sorts fortsättning på Oryx and Crake) och Upp till ytan, som Atwood skrev redan på 60- eller 70-talet men som kom ut i nytryck förra året. Blev nästan barnsligt lycklig över det. Hon är en klar favorit om det inte redan framgått. 🙂

    1. Jag blir nästan lyckosnurrig över all denna Atwood-kärlek. Tänk allt fantastiskt jag har kvar att upptäcka… Läsordning är nog just nu Kattöga, Handmaid´s Tale och Oryx & Crake men inspirationen får styra när jag väl tar mig tid att läsa henne igen – det kommer inte dröja särskilt länge som det känns nu. Och det blir nog en ordentlig utgåva av Alias Grace när jag beställer vårens kurslitteratur…

  5. Alias Grace är den enda bok jag läst av Atwood faktiskt och jag lägger en ny kategori böcker till tillåtna flerköp! Böcker man vill läsa om och bättre upplagor! Jag läste den här till en kurs i Engelska på universitetet och älskde den. Det är inte många böcker man varit tvingad att läsa som man också gillar har jag märkt men den här är ett undantag. Det är dock över 10 år sedan så kanske en omläsning är på plats. Den står ju fortfarande i hyllan, mitt nedklottrade exemplar.:)

    1. Alias Grace känns verkligen som en omläsningsbok och tio år borde vara den perfekta vänteperioden 🙂 Vilken lyx att ha den som kursbok, kan inte minnas att jag dykt på någon så bra bok bland alla påtvingade. I vår ska jag dock läsa en supernördig kurs om skräck och romantik och där blir det nog några höjdarböcker bland facklitteraturen iaf (analyser av Buffy och sånt, det kan inte gå fel…).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge