Etiketter:

,

Årets första bok blev Sara Stridsbergs oerhört omtalade och (nästan sönder-) älskade Darling River som nu har kommit i pocket. Själva utgåvan med en sorts strukturerat omslag gjorde mig extrasugen att läsa den förutom alla andras hurrarop naturligtvis. Annars är jag ju barnsligt obstinat när det gäller överhyllade böcker. En sådan roman plockar jag vanligen upp med en stor dos skeptisism och en bestämd känsla av att ”jag ska minsann inte gilla det här” men det gör jag ju för det mesta. Man är ju inte så unik som man gärna vill tro… Och så inte heller i det här fallet. Såklart gillar jag Darling River.

Handlingen… Ja, det handlar om Lo som reser oändliga bilresor genom en brinnande skog med sin far, det handlar om Dolores som färdas i en bil genom Alaska på väg mot sin undergång, en mor reser genom världen i flygplan påväg bort och en man försöker få en apa i bur att rita. Allt hänger ihop även om jag inte ens såhär i efterhand är helt och hållet säker på hur…

När jag förra året läste Drömfakulteten kände jag mig som utslängd i ett okänt landskap. Stridsbergs sätt att skriva är ganska säreget och framförallt episodiskt och fragmentariskt vilket tog ett tag att komma in i och förstå sig på. Jag gillade den väldigt mycket när jag väl knäckte koden. Nu, inför Darling River är jag dessutom oerhört tacksam att jag läste Drömfakulteten först så att jag redan hade nycklarna i handen. Jag tycker om att inte få allt serverat, att inte få svaren och kopplingarna utan att själv tvingas och vilja skapa dem. Jag är väldigt svag för den sortens förtroende från en författare. Det är också det jag tycker allra bäst om med boken. Darling River är en sån där bok som växer med tiden, också efter att läsningen är avslutad. Ett förträffligt sätt att inleda läsåret 2011 med andra ord.

~Bonnier pocket 2010/ Recensionsexemplar ~

Läs också: