Låt de gamla drömmarna dö

En ny bok av John Ajvide Lindkvist är alltid anledning till mer eller mindre uppsluppna hurrarop och glädjekänslor. I år får vi skräcknördar en textsamling med allehanda guldkorn att fröjdas åt. Förra året läste jag tre Ajvide-romaner vilket hade kunnat vara en överdos om det inte vore så att de alla var så väldigt bra. Ingen mättnad har infunnit sig ännu och därför var Låt de gamla drömmarna dö en välkommen och naturligtvis förskräcklig inledning på det nya bokåret 😉

En av mina favoritstunder med bra författare är i deras för- eller efterord – när de får berätta lite om sina tankar kring olika texter. Ajvide är väldigt bra på dem precis som exempelvis Stephen King (min näst största upplevelse, efter den formidabla novellen N, i Strax efter solnedgången var just Kings detaljerade efterord). Jag ska genast erkänna att jag varit en dålig recensent som inte läst samlingens alla texter. Sommarprogrammet hoppade jag över eftersom jag lyssnade på det när det sändes och då det var så bra minns det rätt bra fortfarande. Några av sketcherna är också olästa.

Men nu till det jag verkligen har läst. Till exempel har jag nu äntligen fått ta del av den beryktade Tindalos som för några år sedan var följetong i DN men som därefter inte funnits i tryck (inte som jag har hittat i alla fall, och jag har letat…). Och jag kan lugnt säga att jag är glad att jag valde att läsa den i dagsljus för i all sin intensitet så kan det vara det läskigaste John Ajvide Lindkvist har skrivit, och det vill ju inte säga lite. Den där volvon kommer förfölja mig… Och bilden av marsvinet…

Titelnovellen är troligen en av de stora dragplåstren i den här samlingen. Det är säkert många som vill veta fortsättningen på Eli och Oskars saga från Låt den rätte komma in. Ajvide ville, enligt förordet, ge sin bild av vad som hände med dem eftersom filmen antyder något som han inte tänkt sig. Det är en fin novell som egentligen inte handlar om Eli och Oskar alls men som ändå ger en glimt av dem och en tänkt fortsättning. Fint.

Min favorit är nog ändå metanovellen Ansiktsburk där den relativt vidrige författaren John Ajvide Lindkvist får det han förtjänar under en underbart hemsk filmfestival i Göteborg. Jag förstår att den var jobbig att skriva… Efter att ha Youtubat ”ansiktsburk” och sett den sjukt roliga videon som drog igång det hela blir det dessutom ännu mer absurt och roligt.

Man har det alltid rysligt trevligt med Lindkvist. Det är äckligt, kallt och blött men man är som läsare alltid trygg med författaren som vägvisare och handhållare. Jag tycker mycket om att inte bara romanerna tas på allvar och jag önskar att det varit lite mer hallå kring det här boksläppet för även om det mestadels är gammal skåpmat så är det (för det mesta) bra gammal skåpmat.

~Ordfront, 2011 / Recensionsexemplar ~

15 Replies on “Låt de gamla drömmarna dö

  1. Jag gillade också ”Ansiktsburk” väldigt mycket. Otroligt befriande med en författare som vågar driva så mycket med sig själv. John Ajvide Lindqvist är ju otroligt rolig, men det är inte alltid humorn märks i de renodlade skräckskildringarna. ”Ansiktsburk” är en perfekt blandning av skräck, meta och humor!

    Mina absoluta favoriter i samlingen är nog ändå ”Tindalos” och titelnovellen. Som Morrisseyfanatiker tycker jag det är fint att Ajvide döpt den och hela samlingen till nästa rad i ”Let the Right One Slip In”, låten som han hämtat titeln från debutromanen från. 🙂

    Jag skummade igenom sketcherna, måste jag erkänna, så jag är också en dålig recensent i så fall. Tyckte att det blev för mycket pyttipanna av det hela och hade föredragit en renodlad novellsamling.

    1. Jag hade också föredragit en renodlad novellsamling även om den blivit lite tunnare, men tar man sig bara friheten att skumma och hoppa över så funkar det ju. Jag är glad att jag äntligen fick chansen att läsa Tindalos som alla verkar ha läst när det begav sig och som jag misslyckats med att få tag på förut. Det och fortsättningen för Eli och Oskar är väl den stora behållningen tillsammans med Ansiktsburk.

  2. Men ni måste läsa sketcherna! Sjukt roliga och här kommer verkligen hans humor fram! Annars tycker vi lika, jag tyckte också mest om Ansiktsburk.

  3. Det märks onekligen att det är rec-dag idag. Så himla många roliga oc intressanta inlägg jag läst om den här idag!! Blir riktitg sugen, men precis som ni mest på novellerna.

    1. Ja, det märks onekligen att det är recensionsdag och att det finns många Ajvide-älskare bland oss bokbloggare 🙂

  4. Yay, jag tänkte nog att du skulle gilla Tindalos. 🙂 Den är så bra, det klart läskigaste JAL skrivit tycker jag.
    Varje gång jag åker till mina föräldrars landställe måste jag för övrigt passera den där klippväggen som är med i novellen, det är svårt att INTE tänka på vad man skulle göra om det plötsligt blev oerhört varmt när man passerar där… :O

  5. King är en stor favorit hos mig, men jag ser att jag inte är uppdaterad vad gäller hans böcker eftersom jag totalt missat denna…. Ajvide – tja, han har inte blivit någon jättefavorit hos mig men jag läser ändå böckerna, svensk skräck måste ju läsas liksom…. *S*

    1. Det är en novellsamling av King som kom på svenska förra våren. Den var i ärlighetens namn inte så mycket att ha men just novellen ”N” var mästerlig så läs den iaf om du gillar King.

    1. Man måste ju få fira sig själv lite ibland, särskilt på vintern när allt är så mörkt och trist. Du förtjänar helt klart en Ajvidepresent 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.