Etiketter:

,

Jag har skrutit* en del om Richelle Meads Vampire Academy-serie – att den är lite ovanlig i tonårsvampyrsgenren eftersom den handlar om starka vampyrkvinnor, att den inte enbart handlar om romantisk kärlek osv. Nu när jag kommit till del fyra i serien så stämmer det fortfarande att den handlar om starka vampyrkvinnor men den här gången har den romantiska kärleken (eller vad vi nu ska kalla den) fått en större plats. Det finns fortfarande en del att gilla här men också en hel del att irritera sig på…

Jag ska inte återge så mycket av handlingen eftersom jag helst inte vill förstöra för dem som inte läst och eftersom de som läst inte behöver någon återberättande. Men Rose, som är seriens huvudperson, tvingas att göra svåra val för att uppfylla ett löfte. Hon lämnar akademin och reser till Ryssland. Och där är det tyvärr ganska trist. Jag hade oerhört svårt att komma in i boken. När jag klagade över detta uppmanade Sara mig att skumma lite i början för att komma in i det. Jag skummade/läste inte så himla uppmärksamt i 300 sidor innan det tog fart… Sen var det helspännande i 200 sidor fram till det bittra slutet. Visst, kul med fartfyllt och gastkramande sluthalva av boken men det borde inte vara tillåtet att skriva en saggig inledning på 300 sidor. Särskilt inte i en ungdomsbok i en genre som kräver lite fart för att hänga ihop. Godtrogen som jag är så hoppas jag dock fortfarande på att detta var en engångsföreteelse (trots att antydan till tråkighet faktiskt förekommit också tidigare i serien…) och tänker fortsätta genom hela serien. De sista delarna måste helt enkelt vara roligare än Löftet. Eller? Är det någon som läst dem och vet?

*I Vampyrsamlingen hittar ni länkar till allt jag skrivit om Vampire Academy