Kattöga

Vad säger man om en bok som är perfekt? Förutom att den är perfekt…

I Alias Grace som jag läste före jul skulpterar Atwood fram en mycket intressant och rätt skrämmande misstänkt mörderska som huvudkaraktär. I Kattöga handlar det om barn som blir vuxna. Och de är också djupt skrämmande och intressanta.

Elaine återvänder till barndomens Toronto för en retrospektiv utställning av sin konst. Det är inte med någon bra känsla hon återvänder och läsaren får snart veta varför när vi följer med i Elaines minnen från barndomen och framåt. Främst minns hon ”vännerna”, med stenhårda Cordelia i spetsen, och deras grymma utestängande. Deras lekar och nycker drabbar Elaine hårt och hon finner sig länge i sin roll innan hon slutligen lyckas bryta sig fri.

Det finns så mycket jag älskar med den här boken. Att den är en sorts skildring av kvinnorörelsen, feminismens utveckling eller resa under andra halvan av 1900-talet samtidigt som den diskuterar densamma. Bilderna av konstnärslivet som får mig att längta tillbaka till den tid då jag ägnade kvällarna åt att måla tavlor. Igenkänningen i hur grym barns vänskap kan vara, allt det där som händer under ytan som alla ser men vänder sig bort ifrån. Elaines relation till brodern Stephen – hur de inte kan veta vad som ska hända dem när åren går, hur de sitter tillsammans i bilbaksätet på 40-talet och hur de på något magiskt sätt fortfarande befinner sig där 40 år senare. Men mest av allt tycker jag om hur Atwood långsamt skriver fram att det här är Elaines minnen. De här sakerna hände men för andra kanske de hände annorlunda. Elaine själv kommer till insikt, varsamt och långsamt, om att Cordelia exempelvis inte nödvändigtvis var den hon trodde. Hon gjorde men drivkraften var kanske en annan än den uppenbara. Atwood låter oss ana och få glimtar av men hon berättar aldrig hela historien. Sånt älskar jag.

Alias Grace var sist med att få högsta betyg i min inofficiella betygsskala 2010, Kattöga får första fullpoängaren i år. Margaret Atwood måste med andra ord numera betraktas som en av mina absoluta favoritförfattare. Nästa Atwood-bok på läslistan är troligen Oryx & Crake och det kommer inte dröja länge…

Så sammanfattningsvis. Kattöga är underbar, fantastisk och oförglömlig! Alla måste läsa! Genast och bums! Marsch pannkaka till närmaste bibliotek!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

12 reaktioner på “Kattöga

    1. Lite trög i början var den kanske, möjligen men inte så länge att det störde 😉 Alias Grace var nog mer rakt på när jag tänker efter.

  1. Tack för en fin blogg! Bland dina älsklingar hittar jag massor av mina! (resten ser jag som lästips…)

    Av de Atwoods jag har läst är The Handmaid’s Tale min absoluta favorit. Blind Assassin var också riktigt bra. Min nästa blir Robber’s Bride som råkar stå i bokhyllan sen länge.

    1. Kul att vi har så lika smak 🙂 The Handmaid´s tale har jag hört mycket positivt om så den är påväg till mig från bokbutiken just nu, tillsammans med Rövarbruden. 2011 kommer bli mitt Atwood-år 😉

  2. Kul att du gillade och fortsätter att gilla Atwood!!!!! (även om kattöga inte är en av mina personliga favoriter, då. Men jag skulle nog kanske läsa om den.)

    Penelopiaden är ab-so-lut fan-tas-tisk!!

    Men tjänstekvinnans berättelse är hennes bästa. Missa inte den! Missa inte den!

    1. Den är ju lite speciell ”Kattöga”, mer krånglig att komma in i än ”Alias Grace” kanske. ”Penelopiaden” är alltså också fantastisk, får skriva upp den på läslistan genast (det lovar som sagt att bli ett riktigt Atwoodskt år det här 🙂 ). ”Tjänstekvinnans berättelse” är påväg hem till mig i detta nu mycket på grund av att du nämnt den som hennes bästa här tidigare…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge