Buffy som feministikon

Idag är det den Internationella kvinnodagen och jag tycker faktiskt att det ska uppmärksammas. Visst har det hänt en del på jämställdhetsområdet under de hundra år den här dagen har existerat men det har ju definitivt inte hänt så mycket som jag skulle vilja, särskilt inte ur ett globalt perspektiv. Så kvinnodagen behövs fortfarande och jag tänker självklart uppmärksamma den så länge jag tycker att den fyller sin funktion (=den funktion som jag och alla andra som bryr sig ger den). Och vad passar bättre än att uppmärksamma en tv-serie som gör något så ovanligt som ett försök att föra en feministisk diskussion – i sju säsonger…

”Feminism has sort of a negative connotation. It makes you think of women that don´t shave their legs. […] I hate the word.”* Orden är väl ganska typiska men det ”roliga” i sammanhanget är att de yttrats av Sarah Michelle Prinze (fd Gellar) alltså huvudrollsinnehavare i Joss Whedons Buffy the Vampire slayer, en serie med uttalade feministiska ambitioner. Buffykaraktären utvecklades av Whedon med den tydliga ambitionen att skapa en feministisk ikon… Jag gillar hur det där citatet visar på skillnaden mellan fiktion och verklighet, och hur storheten i Buffyprojektet skymtar fram. För det fina med Buffy (enligt mig) är inte det uttalat feministiska – bilden av den unga kvinnan som slåss mot monstren. Det verkligt vackra är när Buffy (och hennes vänner, för feministiska hjältinnor slåss inte ensamma) möter verklighetens problem – vuxenblivande, ansvarstagande, skola, arbete, kärlek – och lyckas komma igenom dem med hjälp av sin egen styrka och den vänskap som omger henne.

Det råder naturligtvis delade meningar om huruvida Buffy är den där feministiska ikonen Whedon ville att hon skulle bli. Det finns naturligtvis sprickor i feminismbygget även här men det tycker jag att man kan ta om bara helheten lutar åt rätt håll. Jag kan komma på få serier (om ens några?) som gjort så mycket för att styrka unga tjejer i deras identitetsskapande som Buffy the Vampire Slayer och jag kan faktiskt inte riktigt vänta tills jag om kanske 10 år får sätta mig i tvsoffan med min dotter och min son och introducera dem i Buffyvärlden. Och skulle det då vara så fantastiskt att världen inte längre är i behov av lite feministisk power och skulle det då vara så att den här Internationella kvinnodagen tjänat ut sin roll så är det ju underbart men jag tänker tvångsmata barnen med Buffy ändå bara för att den är så oerhört bra också bortom det feministiska.

För er som inte känner för att se (eller se om) sju säsonger Buffy just idag men ändå vill uppmärksamma kvinnodagen så rekommenderar jag läsning om feminism, kvinnokamp och vikten av denna kamp i någon av följande böcker: Kattöga av Margaret Atwood, Jag skulle vara din hund… av Anneli Jordahl, Pennskaftet av Elin Wägner, Allt som återstår av Elin Boardy, Mäster av Alexandra Coelho Andoril och Blonde av Joyce Carol Oates.

* Citatet är hämtat från Fightning the Forces. What´s at stake in Buffy the Vampire Slayer (s. 3) som för övrigt är en mycket intressant bok för alla oss Buffynördar. Rekommenderas!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

13 Comments

    • Precis, ens illusioner brister så lätt 😉

      Lathet kan också ha sina fördelar, du har i alla fall lyckats övertyga mig om att jag måste läsa den dr sabla hungerspelsboken som alla tjatar så mycket om 😉

  1. Men ja, nu jädrar anamma är det omtittning som gäller! Ser om mina Veronica Mars igen, men tror bannemig att det är dags för Buffy också, gått lagom lång tid.=)

    • Lyckos! Jag såg ju om dem förra året så det känns lite för snabbt inpå att dra igång en ny. Däremot ”måste” jag nog se vissa avsnitt inför en uppgift i min kurs i vår så helt Buffylöst ska inte mitt liv vara 🙂

      Jag skäms att säga det men jag har bara sett några enstaka avsnitt av Veronica Mars (som jag gillade) så jag borde nog försöka få tag på serien och titta…

  2. Underbart inlägg, men hu vad deprimerande att läsa det där citatet från Sarah Michelle Gellar! Men som sagt: just goes to show exakt hur stor kraft det fiktiva kan ha.

    Själv kom jag in i Buffyverse relativt sent – hetskollade alla sju säsonger under den dryga månad jag var sjukskriven under min graviditet. Det var, förstås, kärlek vid första ögonkastet. Tänkte faktiskt tidigare imorse att jag borde se om serien från början snart. 🙂

    • Jag såg den på tv när den kom till Sverige, jag minns det som att jag var i 20-årsåldern och att det var ganska så optimalt från början. Jag såg dock bara de första säsongerna slaviskt och sen tappade jag den. När jag köpte boxarna och såg dem förra året var det första gången jag såg allt från början till slut. Lite för tidigt för en omtittning kanske… Tröstar mig med den där kursen jag läser och att jag tänker skriva en tentauppgift om Spike där och alltså måste se om iaf vissa avsnitt. För studiernas skull alltså 😉

    • Ja, det borde du verkligen 🙂 Det är dessutom från säsong 3 som det börjar bli riktigt, riktigt bra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge