Etiketter:

Åh, dessa älskade vårkurser som sätter mig på spåret mot ändlösa nya vampyrserier… Den här gången handlar det om Anita Blake-böckerna som jag tror att det finns kanske 18 av. Jag läste den första, Guilty Pleasures och insåg att den var bra nog för att läsa del två. För att avgöra om den var bra nog för att läsa del tre och så vidare. Ni fattar…

I första boken slängs läsaren ganska mycket in i handlingen när Anita tvingas utföra spaningsarbete för en synnerligen bitchig vampyrledare. Det handlar om att avslöja en ovanligt målmedveten vampyrmördare och Anita är lämplig för jobbet eftersom hon själv har gjort sig ett rykte som synnerligen effektiv vampyrdödare, hon besitter dessutom vissa övernaturliga gåvor. Guilty Pleasures är på intet sätt en fantastisk bok men vis av erfarenheten med relativt trista Dead Until Dark som senare ledde vidare till en smått fantastisk fortsättning på Sookie Stackhouse-serien så ger jag ju inte upp så lätt. Vidare till bok nummer två alltså.

Och denna del två, The Laughing Corpse, håller vad den första boken lovar. Det är fortfarande inte fantastiskt men ändå ganska oslagbar nöjesläsning om man vill koppla bort den verkliga världen en stund. Det är fortfarande vampyrer och (väldigt många) zombies och det är fortfarande tuffa repliker och den där självdistansen som jag gillar med bra vampyrböcker. Jag tycker också om att Anita Blake är tuff på riktigt, hon behöver verkligen inte bli räddad av någon (inte ens någon mörk, mystisk vampyr!). Hon får en hel del stryk men reser sig alltid på egen hand med en sarkastisk replik. Naturligtvis finns där ett romantiskt inslag men jag älskar hur Hamilton liksom portionerar ut det teskedsvis genom serien (så här långt i alla fall). Det enda som verkligen stör mig med The Laughing Corpse är det vidrigt blodiga när zombien börjar äta små barn. Där någonstans går min gräns men jag blundar lite på ena ögat och hoppar framåt till nästa sida, nu har jag nästan förträngt att det ens ”hände”.

Så sammanfattningsvis. Anita Blake-serien är en trevlig ny bekantskap och vi kommer nog kunna bli goda och långvariga vänner. Det handlar inte om den där okritiska och hängivna kärleken som jag har med Sookie men det är helt klart något som kan få mig genom de här långa månadernas väntan på nästa bok i den serien.

Är det någon av er som läst vidare i serien och kan säga något om hur långt den håller?