Etiketter:

Jag är väl troligen helt humorlös men jag tycker inte att den här boken är särskilt rolig. Det är Stolthet och fördom som jag älskar och zombier som jag vanligen är ganska rädd för men här ska skratta åt. Det blir inte ens ett skratt som fastnar i halsen utan ett gapande hål som får symbolisera min oförmåga att se charmen med det här…

Min huvudsakliga och kvardröjande fråga efter att ha läst boken är – varför? Om man gillar Jane Austen kan man fråga sig varför man vill skriva om henne. Om man gillar zombier kan man undra varför man inte då skriver en historia om dem. Om man respekterar sin egen förmåga att författa, varför skriver man då inte en egen historia baserad på en helt egen idé?

Elizabeth Bennet är här en högkvalificerad zombiedödare liksom sina systrar och den pompöse Mr Darcy som hon möter och avskyr. Det är samma historia som vanligt om samma karaktärer men med lite zombier inslängda, och lite spyor och lite hjärnsubstans. Och jag tycker mest att det är rätt trist. Det finns vissa poänger i exempelvis vad som händer den förhatlige Mr Collins men i övrigt, nej inte min kopp te. Det jag gillar mest med boken är diskussionsguiden i slutet där frågor som Some critics have suggested that the zombies represent the authors views toward marriage- an endless curse that sucks the life out of you and just won´t die. Do you agree, or do you have another opinion about the symbolism of the unmentionables? ställs vilket ju förstås är vansinningt roligt att tänka sig som en öppning till en diskussion. Det ger ett visst existensberättigande till boken men i övrigt blir jag mest trött. Och lite irriterad över alla dessa skräckifieringar som kommit de senaste åren (man undrar ju exempelvis vad Louisa May Alcott gjort för ont vars Unga kvinnor förvandlats till såväl Little Vampire Women som Little Women and Werewolves).

Jag utgår från att det finns en hel drös läsare som uppskattar de här böckerna men jag är alltså inte en av dem. Hur är det med er, har ni läst och gillat? Finns det någon inom genren som är riktigt bra? Själv har jag Sense and Sensibility and Seamonsters kvar i bokhyllan (efter ett bokbyte måste jag påpeka ;) ) men jag är skeptisk till om den blir läst. Dels för att jag inte är såld på idén, dels för att jag nog tycker att Sense and Sensibility är den tråkigaste av Jane Austens böcker…