Etiketter:

,

Internatskola, murrighet, mystik, en gammal gåta. Sounds litegrann som DHH om ni frågar mig. Och lite så är det, och lite som Kate Morton. Höstmysfaktorn är alltså hög, även om jag läste när det väl fortfarande kunde kallas sommar.

Handlingen utspelar sig alltså på en internatskola dit Jane återvänder för att undervisa. Hon bär på grumliga och sorgsna minnen från Heart Lake där tre av hennes vänner dog. Sjön har en särskild dragningskraft på flera av karaktärerna och riktigt snart har den tagit an mytiska former och blivit den där extrakaraktären som är så fin i en bok. Det förflutna blandar sig med verkligheten och flickor börjar dö på skolan, i sjön. Vem har hittat Janes dagbok och vilken roll spelar den, hon, det förflutna i det som händer i nuet?

Jag gillar den här boken och jag skulle definitivt kategorisera den som en bladvändare. Men den är inte perfekt. Det finns det där lilla att jag ungefär mitt i boken listar ut några av de huvudsakliga gåtornas lösning. Det vore väl ok om det vore meningen men att sen sitta igenom 200 sidor och bombarderas med ledtrådar till en lösning jag redan har är mindre kul. Det är inte som att jag känner mig särskilt smart snarare sitter jag mot slutet och tvivlar på författarens tilltro till sina läsare… Men jag läser, med välbehag trots att frågan för mig är ”hur ska hon lösa det här, hur ska det uppenbaras” snarare än ”vem har gjort vad med vem och varför”.

Jag gillar Goodmans berättande även om jag inte faller handlöst för The lake of dead languages. Jag kommer definitivt läsa mer och redan i detta nu befinner sig hennes senaste Incubus på sängbordet, väntandes på min fulla uppmärksamhet. Det kommer inte dröja länge…

~Ballantine Books, 2006~