Etiketter:

I vår familj är svaret på den frågan alla (eller ingen kanske det ska vara, oklart med det språkliga här)… När vi drar igång storstädningsambitionerna frågar barnen förvånat om vi ska få besök eller ha kalas vilket kanske illustrerar hur lite tid vi lägger på vardagsplocket och städet. Jag försöker se det som något positivt (vi prioriterar minsann annat viktigt, typ bloggande och annat livsnödvändigt, framför städningen!), och det brukar funka tills dammråttorna kryper fram ur hörnen och bönfaller om att bli dammsugna…

Men nog om våra prioriteringar – över till den hyllning av Stina Wirséns Vem-serie som jag inledde för flera år sedan och som detta inlägg naturligtvis ska bli en del av. För i en av de senaste böckerna om nallen, fågeln och alla de där fina, fina figurerna så städas det. Det flänger omkring nalleföräldrar med stirriga blickar för att fixa och dona och ordna det perfekta som tillslut naturligtvis resulterar i att ingenting blir som man tänkt sig, alla blir trötta och tillslut ligger till och med mamma i sängen och äter chips. Sånt (boken alltså, och mammor som äter chips) gillas, av mig och av barnen.

Fyraåringen är mest begeistrad men den blivande sexåringen var också rätt förtjust i några igenkänningspoäng. Och själv är jag mycket nöjd med hur det hela mynnar ut i en total ta det lugnt och göra ingentingstund efter den vedervärdiga städningen. Det är väl bara att acceptera att det finns positiva saker med att städa också – det blir lite lättare att ta sig fram mellan möblerna, och så får man äta chips sen. Tydligen :)

~Bonnier Carlsen 2011 / Recensionsexemplar~