Whedonhelg: Spikes resa

Whedons tv-skapelse Buffy the Vampire Slayer (BtVS) var med sina sju magnifika säsonger influensen som fick mig att trilla in på vampyrspåret. Förvisso har jag också förälskat mig i Sookie Stackhouse-serien och visst är Justin Cronins The Passage en av mina absoluta favoritböcker men när det gäller vampyrfiktion står Buffy ändå ohotad. Därför är det fullt logiskt att jag som avslutning på den här Whedonhelgen vill skriva om just BtVS. Lika självklart är det måhända att jag väljer att analysera Spike och hans roll i serien. Spikes sarkasmer och sanningssägande var ett av seriens nav och hans skiftande vampyrkaraktär är ganska ensam i sitt slag. Jag vill undersöka de olika bilderna av Spike och vad det kan sägas betyda att han tillåts förändras. Jag vill undersöka och analysera Spikes plats i vampyrfiktionen och samtidigt visa hur Spike gör en resa i tv-serien som gör honom såväl unik som typisk som vampyr. Denna text är från början en tentatext som jag nu har skrivit om, en stor fet spoilervarning utfärdas också för detta inlägg.

Spikes resa

När Spike dyker upp i säsong två av BtVS är han i det närmaste en renodlad bad guy. Tillsammans med sin följeslagare Drusilla och den förvandlade Angelus är han seriens onda nav.  Spikes självpåtagna mission är att härja i Sunnydale, dricka blod och att göra livet surt för Buffy. Som så ofta är fallet i Joss Whedons fiktiva värld har dock skurken sina svagheter. Han älskar Drusilla över gränsen till tillbedjan. Deras relation betraktas som märklig i vampyrsamhället och redan från början markeras Spike som en udda vampyr. Hans förmåga till känslor lyfts fram vilket tidigt skiljer ut honom (tillsammans med Angel) bland seriens vampyrer. När den så kallade Domaren (The Judge)  kommer till Spikes lilla grupp för att hjälpa till med utplåningen av Sunnydales mänsklighet utbrister han att han känner ”the stink of humanity – love and jelousy” från Spike och Drusilla (Säsong 2: Episod 14 Innocence). Detta är en bisak i säsong två men ska visa sig få långtgående konsekvenser längre fram.

I series tredje säsong återvänder Spike till Sunnydale för ett kort besök. Han ramlar bokstavligt talat in i Buffys värld, berusad och förtvivlad sedan Drusilla lämnat honom på grund av den vekhet hon sett hos honom när han i slutet av säsong två samarbetade med Buffy. Än en gång får Spike ta konsekvenserna av påstådd känslighet och vekhet. Det är fortfarande den blodtörstige och sarkastiske vampyren vi möter men hans sårbarhet antyder att en utveckling är på väg. Den ”nye” Spike skymtar i Lovers walk.

I säsong fyra återvänder Spike på riktigt till Sunnydale och råkar genast i trubbel. Han tillfångatas av “the Initiative” och får ett chip inplanterat i hjärnan vilket hindrar honom från att döda människor. Buffy och hennes gäng tar, motvilligt, hand om honom och Spike blir mot allas vilja en del av gänget.

Från och med säsong fem är Spike med i alla episoder och hans roll blir också viktigare och mer komplex. Under den femte säsongen växer Spikes komplicerade känslor för Buffy till kärlek samtidigt som han försöker hitta ett sätt att hantera sin oförmåga att döda människor. Han slåss mot demoner och sprider sarkasmer. Under seriens femte säsong blir Spike mer och mer sårbar och när Buffy dör i slutet av säsongen verkar han vara slutgiltigt krossad.

När Buffy återuppstår från de döda i säsong sex söker hon sig till mörkret och Spike, hans sorg efter hennes död gör honom villig att inleda ett förhållande som är oerhört destruktivt för dem båda. I slutet av säsong sex beger sig Spike ut på en resa för att återta sin själ. När han än en gång återvänder till Sunnydale har han sin själ men också svåra problem som kan relateras till svårigheten att ta till sig de nya känslorna och den drabbande skulden. Han blir ett lätt offer för Den första ondskan som är Buffys nemesis i avslutningssäsongen. Buffy tar sig an Spike och trots att deras sexuella förhållande är slut så är det nu som den jämlika kärleken mellan dem växer fram och mot slutet har de hittat en närhet som Buffy inte har med någon annan. Serien avslutas med att Spike, vampyren som inte kan ”leva” med eller utan sin själ offrar sig för mänskligheten.

Spike som antihjälte och hjälte

Såväl Angel som Spike i BtVS är intressanta som karaktärer och som representanter för olika vampyrtyper. Angel är något så ovanligt som en godhjärtad och byronsk hjältevampyr (Se Anna Höglunds avhandling Vampyrer och Deborah Wilson Overstreets Not Your Mothers Vampire för definition av och diskussion kring byronska hjältar) medan Spike som i sitt mänskliga liv levde den plågade poetens liv inte alls är särskilt inåtvänd eller grubblande som vampyr (i alla fall inte till en början).  Han är samtidigt ondskevampyr, antihjälte och hjälte. Redan lord Ruthven* var en varelse med såväl mänskliga som monstruösa egenskaper och med åren har vampyrerna gått mot att bära allt fler mänskliga drag. Spike genomgår denna resa i serien, hans utveckling i BtVS speglar således en lång förändring i vampyrfiktionen.

Jag skulle vilja säga att Spike är ett utmärkt exempel på det som kallats en postmodern vampyr (Se Wilson Overstreet för diskussion om detta begrepp). Ondska är inte enkelt och karaktärer är inte heller enkla att lista ut. Spike är en vampyr som utvecklas, retarderar och förändras utan att egentligen följa ett mönster. Hela tiden är han dock på väg mot sitt ”slut”, avslutandet av sin hjältevandring (som jag dock förstått inte är det slutgiltiga slutet för dem som sett Angel-serien). Hos Spike möter vi den dekadenta vampyren, som likt Varney** hemfaller åt njutningen. Vi möter vampyren som konstnär även om Spike sedan länge lämnat sina hemska dikter bakom sig. Vi möter en vampyr som likt så många andra började sitt andra ”liv” med att kapa banden till det första genom att döda en förälder. Spike bär mycket av det typiska i sin karaktär och det kanske är just det som gör honom så unik. Det är viktigt att minnas att Spikes resa inte rör sig från ond till god, han bär hela tiden drag av såväl ondska som godhet inom sig vilket gör honom till en mycket föränderlig men också mänsklig vampyr.

Spike som man – en varierad mansroll

Att Spike liksom de flesta andra vampyrer är fysiskt stark råder det ingen tvekan om. Den psykiska styrkan vacklar dock ibland. Spike är något så intressant som en vampyrman som tillåts vara svag. I relationen till Drusilla är han omhändertagande men också underordnad och i den stormiga relationen med Buffy är det hon som till slut beter sig omänskligt av de två.  Att Buffy som vampyrdödare dras till vampyrer och att de i sin tur dras till henne är ingen unik företeelse för BtVS. Spike dras till Buffy just för att hon är vampyrdödare, han dras till hennes mörker liksom hon dras till hans. Det finns en sällan uttalad men ändå tydlig koppling mellan hennes dagliga dödande och hans. I slutet av serien är det till och med hon som står för det huvudsakliga dödandet av de båda…

Spike är uppenbarligen en sexuell karaktär i BtVS, det har gjorts sexuella läsningar av relationerna mellan Spike/Riley såväl som Spike/Angel (För mer om dessa tolkningar rekommenderas Fighting the forces red. Wilcox & Lavery). Sexuella underströmmar hittas naturligtvis också redan tidigt mellan Buffy och Spike. Han har också sexuella relationer med Anya och vampyren Harmony, och förstås ett långt kärleksförhållande med Drusilla. Spike är våldsam, sarkastisk och i grunden rätt så olycklig över de val han gör men han är ändå (eller på grund av det) attraktiv för såväl de kvinnliga karaktärerna i serien som för tusentals av seriens fans. Varför är det så? Min tolkning är att det handlar om blandningen mellan våldsamhet och sårbarhet. Spike är ett monster samtidigt som han är en främling i världen. Han har aldrig riktigt lyckats frigöra sig på det sätt han vill ge sken av. I bakgrunden finns alltid den mor som kvävde honom och Drusilla som skapade honom. Där finns Angel som hela tiden överglänser honom i den mänskliga världen, den värld han så gärna vill tillhöra. Jag tror också att svärtan lockar, monstret inom ängeln och ängeln inom monstret.

BtvS är menad att vara en feministisk serie och Spike är på många sätt en feministisk hjälte och antihjälte. Spike är inte den ständigt starke och kapable hjältevampyr vi är vana från de paranormala romanserna men han är inte heller någon allt igenom ond figur. Istället tillåts Spike vara både stark, svag, frånstötande och tilldragande på samma gång. Spike symboliserar en modern och komplicerad man samtidigt som han upprätthåller sin vampyrhjältestatus.

Till sist

Spikes resa är synnerligen krokig och oförutsägbar. Alla dessa skrymslen som uppdagas i den själ han uppges sakna gör honom till lika delar ovanlig vampyr och synnerligen mänsklig man. I mötet med den övermänskliga men vanliga flickan, Buffy, uppstår en dynamik som gör det möjligt för seriens skapare att spegla såväl olikhet som likhet, utanförskap och gemenskap, ondska och godhet i samma karaktärer. På så sätt blir det också möjligt för oss i publiken att identifiera oss och stötas bort på en och samma gång.

* Lord Ruthven är en av huvudkaraktärerna i Polidoris The Vampyre från 1819

** Varney är en karaktär i den tidiga serien Varney the Vampire; or, The Feast of Blood som gavs ut åren 1845-47

Whedonhelg: Lördag 10:00 Fiktiviteter 11:00 Butter tar ordet 12:00 Boktimmen 13:00 Beroende av böcker 14:00 Kulturdelen 15:00 Fiktiviteter 16:00 Sammanfattning av dag 1 Söndag 09:00 Fiktiviteter 10:00 Unga böcker 11:00 Bara en sida till 12:00 Any moment called now 13:00 Vildvittra 14:00 Wait a minute and think 15:00 Fiktiviteter 16:00 Sammanfattning av dag 2
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

9 reaktioner på “Whedonhelg: Spikes resa

  1. Det var mycket intressant att läsa om Spike! Ofta när jag har sett Buffy och Angel har jag inte riktigt känslomässigt insett vad vampyrer ”är”; deras hunger och samvetslöshet som gör att många (t.ex Giles) instinktivt inte litar på dem. Vadå, Angel alt. Spike är ju en i gänget, de hör ju till, liksom! Därför kändes en del av hatet som vällde upp mot Spike i säsong sex som rasism – vadå, *kan* inte vampyrer vara annat än äckliga och onda? Han försöker ju sona vad han har gjort, till och med?

    Det var när jag såg om ett avsnitt av Angel som jag plötsligt fick den här insikten om att vampyrer faktiskt är opålitliga, själviska rovdjur. Jag har aldrig varit så fascinerad av vampyrerna själva, så jag funderade inte så mycket över deras roll när jag såg Buffy/Angel första gången. Men när jag ser Buffy/Angel för tredje gången, då tänker jag fundera på det extra mycket!

    Som en fotnot kan jag säga att det är först nu när jag ser om The Sarah Connor Chronicles som jag verkligen förstår att Summer Glau *är* en icke-mänsklig och inte helt pålitlig robot, och hur det måste kännas för Sarah Connor att ha henne i sitt hem.

    Tack så mycket för en fantastisk helg med många läsvärda poster!

    1. Det är väldigt intressant att fundera kring vad en vampyr ”är” och vad som skiljer hen från människorna. Whedon har ju skapat några riktigt intressanta karaktärer som verkligen inbjuder till sådana funderingar.

  2. Spike är verkligen en intressant karaktär. Var dödskär i honom när jag var liten (läs 16-17 år :P). Utan honom hade inte BtVS varit lika underbar.

    Bra inlägg!

    1. Jag var naturligtvis också dödskär i honom under en period i tonåren, och hyser fortfarande en kanske allt för stor kärlek till honom 🙂

  3. Trevligt skrivet. Det är alltid fantastiskt kul när folk skalar av Whedon och kikar in under det ostiga yttre lagret.
    Dock undrar jag över det du skriver om att Spike gör en resa för att återfå sin själ, säger han inte att han vill ”be as I was” (eller ngt liknande)?
    Jag tolkar själv detta som att han antingen vill bli sitt hänsynslösa vampyrjag igen, eller (mindre troligt) sitt ursprungliga mänskliga jag. Något som gör den han är i den sista säsongen till ett misstag mer än något annat. Eller är jag ute och cyklar?

    Väl mött

    1. Jag tror inte alls att du är ute och cyklar, för Spike går det väldigt sällan som planerat… Jag tolkar det som att Spike vill bort från det han blivit, han vill bli ond vampyr eller mänsklig och det spelar honom nog inte så stor roll vilket (men han skulle nog föredra ond vampyr) så länge det är något annat. Att återfå sin själ, som han väljer att göra är ett sätt att förändra det som blivit. Över huvud taget tycker jag Spike är ett bra exempel på hur livet tar oss alla på oväntade och inte alltid så önskansvärda turer…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge