Årets bästa, nummer 8 Vägen

Cormac McCarthys Vägen är en bok jag närmade mig med stjärnögd förväntan. Det var den där boken som skulle vara så bra, den där som skulle ge ny mening till mitt liv. Ni vet, Boken med mycket stort B. Och så visade det sig vara en monoton helvetesvandring som sög livsluften ur mig – så långsam, så skitig, så hjärtskärande hemsk och sorglig. Väldigt ofta blev allt det där übermörka för mycket för mig och under tiden jag läste boken avskydde jag den intensivt för att den gjorde så ont. Den släppte inte taget sen heller utan bet sig kvar och det är för mig måttet på en riktigt bra bok – en sådan som stannar kvar och aldrig lämnar en riktigt ensam igen.

Min recension finns här.

2 svar på ”Årets bästa, nummer 8 Vägen”

  1. Vägen är en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Som du säger: långsam, skitig, hjärtskärande hemsk och sorglig. Och så himla vacker. Ibland läste jag flera sidor och bara oh-ade och ah-ade över språket, fick läsa om för att hänga med i historien. McCarthy kan i en mening förklara det som de flesta behöver flera sidor för att få fram.

    Svara
    • Jag tappade faktiskt bort mig i språket ibland när jag läste men Vägen är definitivt en stor läsupplevelse och en bok som växer med tiden.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.