Hungerspelstrilogin

Så var Hungerspelstrilogin utläst då. Som en trevlig avslutning på ett riktigt gott läsår läste jag den sista delen i mellandagarna. Det enda som är anmärkningsvärt med det egentligen är att jag läste den första redan i november och ändå lyckades hålla mig ifrån att sträckläsa alla på en gång, en prestation värd att framhålla tycker jag (jag väljer att se det som en prestation snarare än något jag blev tvungen till eftersom det ju ska vara bra att tänka positivt vad jag hört). Eftersom jag tillhör de sista att upptäcka serien så tänker jag inte breda ut mig så värst mycket men här följer i alla fall några korta reflektioner från läsningen:

The Hunger Games: Vad säger man? När man blivit överbevisad och slutligen läst en bok som är så sjukt läshungersframkallande att man både önskar att man läst den för länge sen och skulle ge rätt så mycket för att ha den oläst? Jag blir helt enkelt helt knockad av den här boken.

Cathing Fire: Här blir jag riktigt förvånad, jag trodde verkligen inte att uppföljaren skulle vara så bra. Lika bra… Jag tänker inte avslöja ett endaste dugg om handlingen men en bit in blev jag verkligen förvånad av vändningen och det hade jag inte heller förväntat mig. Samma lässug som ettan förde med sig lyckades tvåan hålla kvar.

Mockingjay: Bra men på ett nytt sätt, på ett paradoxalt sätt mindre action (eller i alla fall en annan typ av action) men med betydligt mycket mer instängd ångest, lite långsammare och mer depressivt men ändå oerhört tätt och alltid intressant.

Det finns många orsaker att älska de här böckerna, och kanske framförallt orsaker att fortsätta tipsa alla jag möter om att läsa dem. Där finns en klassaspekt som känns intressant, där finns arenan och spelet och bladvändarspänningen, där finns den komplicerade kärleken (Kattniss och hennes killar) och den okomplicerade (Katniss och Prim). Där finns en stark hjältinna som tar plats och är envis smart och korttänkt på ett sätt ungdomsbokstjejer inte alltid är. Som jag ser det nu finns det nog faktiskt inte någon anledning att inte älska de här böckerna… Och till våren kommer filmen, gissa om jag ska se den…

~Scolastic Children´s Books, 2008, 2009, 2010~

25 Replies on “Hungerspelstrilogin

  1. Åh vad jag längtar efter att läsa om serien, nästa gången blir det på engelska för första gången blev det på svenska.

    Men väntar till EFTER filmen, annars tror jag inte att jag kommer njuta av filmen lika mycket. Har jag boken färskt i minnet kommer jag bara störa mig på ALLT som är annorlunda från boken :P.

    Hur jag nu ska kunna hålla mig är en annan fråga =)

    1. Det var faktiskt filmens ankomst som tvingade mig till läsning av serien över huvud taget. Trailern var så himla inspirerande och jag blev varse att jag verkligen vill se filmen och alltså var jag tvungen att läsa böckerna först. Det kan nog vara klokt att vänta med omläsning tills efter första filmen, det kan ju vara din strategi för att överleva väntan mellan filmerna 😉

      1. Ah, du tänker SÅ Miriam. 🙂 Jag läser om nu, på engelska (så där tänker vi likadant), men just för att jag vill ha allt i färskt minne när jag ser filmen.

        Tänker på vad John le Carré sa till regissören Tomas Alfredsson när denne skulle göra Tinker, Tailor, Soldier, Spy, nämligen att göra något helt eget. Boken är redan skriven, liksom andra filmversioner och en teveserie. Att göra (ännu) en bokstavstrogen version vore slöseri med energi och talang.

        Förut var jag precis som du, retade mig enormt när de i filmerna och serierna ändrade böckernas historia och detaljer. Det är inte lätt men numera brukar jag tänka bort det redan innan. För det enda som händer är att jag garanterar min egen besvikelse om det inte är som jag förväntar mig och vill ha det. Påstår inte att det är lätt alla gånger. 🙂 Men jag tror att jag blir ledsen och besviken lite mindre nuförtiden.

        1. Det kan vara jättesvårt det där med att koppla bort boken när man ser en filmatisering, särskilt om man verkligen gillat boken. Men jag tror helt klart att du har rätt i att man bör försöka.

        2. Mycket bättre inställning, men det går inte. Jag kan verkligen inte koppla bort hur mycket jag än försöker 😛

          Tyvärr 🙁

      2. Ja det är smart! Problemet är bara att de är så snabbt utlästa de jeklarns spännande böckerna. Kommer inte bli mycket till hjälp när man måste vänta ett år till nästa film :(.

        … Vilka problem man har i livet 😛

        =)

  2. Spännande att vi både valt att skriva på olika sätt om dem och tycker lite olika också 😉 Jag bredde ut mig en hel del men satte en spoilervarning i början utifall att.
    Jag håller självklart med dig om hur otroligt bra böckerna är! Galet beroendeframkallande, nu läste jag dem på svenska (köpstopp och allt det där och de fanns inte på engelska på biblioteket) men till hösten när mitt köpstopp är slut ska jag inhandla och läsa på engelska också.
    Däremot tyckte jag lite annorlunda om andra boken. Jag tyckte den var jättebra också, och sträckläste den med, men jag tyckte vändningen (jag antar att vi pratar om samma vändning) var lite förutsägbar och mest kändes som en upprepning av första boken. Jag vet inte vad som stod på baksidan av den engelska upplagan men på den svenska stod det typ: ”…och sen händer något Katniss aldrig skulle kunnat förutse…” och redan då fattade jag vad som skulle hända. Man ska inte läsa baksidestexter, helt enkelt!
    Men sammantaget, precis som du säger, tre fantastiska böcker!

    1. Spännande att vi reagerar så olika på vändningen (och ja, det måste vara samma vändning vi menar), jag funderade ganska mycket på hur hon skulle lägga upp det när allt i stort sett fick ett avslut i bok två och jag håller i princip med om att man nog bör inse vad som ska hända redan då… Baksidestexten undvek jag nog så jag lyckades ändå bli förvånad, kanske delvis för att jag tänkte att det vore logiskt att föra historien dit men att det lätt skulle bli tjatigt och att Collins därför borde undvika det. Överraskad blev jag i alla fall men det säger troligen mer om mig än om Collins dramatiska förmåga 😉

      1. Bah, jag ska undvika baksidestexter i fortsättningen. Det är ju så dumt när de skriver att ”det mest osannolika kommer hända”, för då är det klart att man funderar på vad som är mest osannolikt och ofta brukar det ju vara just det som inträffar. Typ som i skräckfilmer där de har en tagline att ”du har ingen aning om vad som lurar”, just då brukar man ju kunna lista ut det. Om du förstår vad jag menar, blev lite rörigt 🙂

        1. Jag förstår precis hur du menar 🙂 Och baksidestexter är ofta bra att undvika, ibland leder de en rätt när man inte vill det och andra gånger leder de totalt vilse…

  3. Intressant att du också tyckte om trean. Jag gjorde också det, men mides att jag sett många besvikna bokbloggar som läste den året innan. Men jag håller med dig, den var annorlunda, djupare, mer vuxen.

    1. Jag minns också att många var besvikna på trean så jag förväntade mig inte så mycket av den men blev väldigt positivt överraskad. Epilogen hade hon dock kunnat hoppa över men den var ju bara någon sida…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.