Tistelblomman

Det har blivit lite av en tradition att den första boken som dimper ner i brevlådan varje år är en ny roman från Amanda Hellberg, en Maja Grå-roman. Ok, det har hänt två år på rad nu men det kan väl ändå kallas för en tradition? Förra årets bok, Döden på en blek häst, sveptes jag totalt in och med av. Delvis tror jag att det beror på en optimal läsförutsättningar med småfeber, varm filt i soffan och godispåsen bredvid, plus en hel dags läsmöjlighet utan andra krav. Och sen var den rätt uppslukande också med internatskolemiljö och Oxford och allt vad det var. Dessutom minns jag den som läskigt obehaglig.

Årets bok handlar också om Maja som står i begrepp att flytta till Skottland med sin pojkvän. Hon bosätter sig i huset med det fantastiskt fantasieggande namnet Tistelblomman och det dröjer inte länge förrän underliga saker börjar hända – något som rör sig i ögonvrån, frysningar längs ryggraden, nyckelhålet och så alla de där viskningarna från byinnevånarna som aldrig verkar vilja tala klarspråk.

Låt mig direkt klargöra att Hellberg ligger på plus redan från början för finns det något som lockar min fantasi mer än Oxford och London så är det Skottland. Och att få bo i de skottska högländerna i ett småruckligt hus har varit en dröm sedan barnsben. Så det är ett mycket bra sätt att tvinga mig att läsa vidare om Maja. Och så är det ju alltid ”trevligt” med hemsökta hus. Och det är lite småruggigt det här, en natt när jag tvingades (av små sparkande barnben) kliva upp mitt i natten och lägga mig i soffan i vardagsrummet och blev utlämnad åt nattens tystnad (och kattens klampande steg naturligtvis) flimrade det lite Tistelblomme-bilder i mitt huvud. Inte kul alls faktiskt.

Tistelblomman är en ganska långsam bok som sedan stegras väl mycket de sista kapitlen. Det är lite för många outtalade varningar, lite för svårt att förstå varför folk håller så tyst. Drivkrafter och förklaringar köper jag inte rakt av, men det är en mysigt ryslig liten berättelse ändå och jag gillar Maja som karaktär. Hon är skadad naturligtvis men också under utveckling. Maja är någon som lär sig att leva och det gillar jag att följa med på.

~Forum, 2012 / Recensionsexemplar~

12 svar på ”Tistelblomman”

  1. Åh, äntligen kan jag kommentera igen.:) Jag har också just läst ut Tistelblomman och blev nog mer förtjust än du. Blev dock också frustrerad av allt outtalat och hintat och tycker att någon borde tillslut ha sagt åt folket i byn att skärpa sig och sluta hinta så himla mycket om de ändå inte tänkte berätta vidare.
    Annars håller jag med om att hon är SUVERÄN på att hitta rätt motiv. anglofil och lite lagom konstintresserad så gillade jag förstås Döden på en blek häst som både innehöll Oxford och en målning av William Turner. Men Skottland. Mitt hjärtas drömland. Hon ligger verkligen på plus redan innan man börjar läsa som du säger.

    Svara
    • Visst borde någon ha klivit in och sagt åt den där lokalbefolkningen att ta bladet från munnen. På skarpen! Men skämt å sido så har Amanda Hellberg verkligen lyckats få med väldigt många favoritsaker i båda sina senaste romaner, man undrar vad hon ska hitta på härnäst (en spökis som utspelar sig i The Tower of London kanske 😉 )…

      Svara
  2. Har precis beställt Tistelblomman och ser nästan löjligt mycket emot att få hem den. 🙂 Kan den vänligen komma en fredag så att jag kan stanna hemma hela lördagen i soffan och bara plöja?

    Svara
  3. Jag gillade verkligen det långsamma tempot som kröp inpå och vägrade släppa och jag håller helt med, föll pladask för det skotska höglandet precis som jag föll pladask för den tidigare oxfordska miljön. Skönt också att höra att även du känner dig lite skadad efter nattläsning 🙂

    Ela: Åh, nu blev jag lite avis på dig 🙂

    Svara
    • Jag brukar annars väldigt sällan påverkas nattetid av de hemskheter jag läser (filmer däremot ska vi inte tala om) men här var det nyckelhål och husknakningar för hela slanten.

      Svara
      • För mig är det mestadels hemsökta hus som skrämmer vettet ur mig på natten. Det mesta andra kan jag klara av 🙂 (Fast sen är det nästan alltid dem som jag envisas att läsa efter tolvslaget. Misstänker återkommande förtjusning i självplågeri eller något..)

        Svara
    • Det hoppas jag, och visst känns det väl lite upplagt för att vi måste få veta mer om hur det går för Maja, på nytt jobb och allt…

      Svara
  4. Riktigt nyfiken på Hellbegr måste jag säga att jag är. Fattar inte varför jag tar tag i författare jag är intresserad av på allvar! Hur svårt kan det vara att skriva upp lite författarnamn. Papper och penna har jag ju både i väskan och hemma på skrivbordet, liksom… (:

    Svara

Lämna ett svar till Lingonhjärta Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.