Etiketter:

I perioder av mitt läsarliv har jag kämpat med stress av olika styrkor. Ibland har det varit böcker som jag känt att jag borde läsa (klassiker och hyllade böcker mestadels) som ställt sig som hinder för läsglädjen. Oftare har det varit kurslitteratur som måste läsas och som inte sällan varit stentrist men likväl ställt sig framför lustläsningen och sträckt ut tungan. Ibland har det varit en typ av lyxstress som drabbat mig, en sorts overloadvariant – den där ”det finns hur många böcker som helst som jag vill läsa, hur ska jag hinna och var ska jag börja”-stressen. Den har drabbat mig nu.

Bokhyllan dignar av olästa böcker som jag längtar efter att läsa, biblioteket lockar med blivande älsklingar varje gång sätter min fot där (=varje dag) och så finns det nya författarskap att utforska (Elizabeth Hand och A.S. Byatt till exempel), böcker som filmatiseras och blir tv-serie (A Game of Thrones…). Det finns så mycket jag vill läsa med omedelbar verkan att det liksom sätter stopp till och med när jag till slut försöker skriva en lista över i vilken ordning jag ska avnjuta dem. Jag vill inte bortprioritera eller senarelägga en endaste liten titel. Och en slalomläsning av 20 titlar är nog ändå inte att rekommendera. Min bästa lösning för tillfället är att tala lugnande till mig själv och försöka intala mig att jag har all tid i världen, att jag kan koncentrera mig på en bok i taget och att en god bok är värd att vänta på. Idel lögner alltså (nästan i alla fall). Det går så där kan jag säga men jag tror ändå att jag är på väg ur den värsta fasen, mycket tack vare Joan Didions Ett år av magiskt tänkande som är en bok som omöjligen kan läsas med halva hjärnan upptagen av att tänka på nästa läsprojekt. Fullständigt krav på närvaro är nog precis vad jag behöver.

Hur är det för er – drabbas ni någonsin av den här sortens lässtress och hur botar ni den i såfall, alla huskurer emottages tacksamt!