Oerhört kort om Ragnarök

Ännu en mytserie-bok, ännu en stor författare som tolkar en känd myt och ännu en utmaning från boktolvan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om boken. Är den bra? Inte på det sätt att den griper tag eller intresserar mig. Språket känns överlastat och jag känner inte att Byatt adderar något till myten om asagudarna. Är den då dålig? Nej, inte det heller. Den är mer ansträngd än dålig skulle jag säga, jag hittar ingen riktig passion i texten. Ett problem är också att jag intresserar mig mycket mer för kringberättelsens bleka flika som kämpar sig igenom krigsåren i England än jag bryr mig om Tor och Oden och gänget. Tyvärr får jag allt för lite av flickan för att bli nöjd. Efter upplevelsen med Grossmans Lejonhonung har nu mytserien alltså dippat igen. Berg- och  dalbanan fortsätter…

När det gäller Byatt så ska jag ändå ge henne en ny chans, och då blir det Possession (som väntat i bokhyllan allt för länge snart).

~Canongate, 2011~

8 Replies on “Oerhört kort om Ragnarök

  1. Ja, Possession är verkligen galet bra (även om jag har för mig att det tog några kapitel innan jag riktigt kom in i den). Själv har jag Byatt’s The Children’s Book som väntar i bokhyllan sen förra julen.

    1. Den skulle jag också vilja läsa, men jag börjar med Possession och är härmed beredd på att dne kan vara lite trög i början 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.*