DeadlockedMen, här sätter jag mig för att läsa den näst sista boken om Sookie Stackhouse helt i förvissningen om att den kommer vara lika trist och händelselös som de två senaste och så händer det lilla fantastiska att jag blir riktigt uppslukad av den. Inte som när serien var som bäst och jag som mest hängiven förstås men det är helt ok underhållning igen. Blir så himla glad att jag skulle vilja krama närmsta vampyr faktiskt. Jag tänker inte skriva ett ord om handlingen av rädsla för att trampa på ömma oläsningstår. Nöjer mig med att säga att det händer en hel del, att Sookie är Sookie, att Eric är Eric och att allt är som det brukar. Det märks att slutet närmar sig och på de sista sidorna av den här boken stannade mitt hjärta några sekunder eftersom jag trodde att Harris omöjliggjort serieslutet jag trott så länge på. Tack och lov fick jag igång det igen, lättad. Det drar ihop sig till sorgligheter och hemskheter och avslut i Bon Temps och jag kan faktiskt inte riktigt vänta tills nästa vår nu. Det ska bli skönt när det är över… Möjligen planerar jag så smått en liten omläsning av serien inför släppet av allra sista boken i april 2013, vi får se.

Läs också: