Etiketter:

Det har hänt igen! Det där som jag aldrig tror ska hända igen när det tar slut. En riktigt fantastiskt tv-serie som är skriven och gjord bara för mig… Det har varit Buffy, Firefly, Battlestar Galactica (bitvis i alla fall) och Torchwood. Och så tror man efter varje sådant där tittningsprojekt att man aldrig någonsin mer kommer hitta något så fantastiskt igen. Och så hittar man Doktor Who. 

Så säsong 2 är sedd och den är ju inte dåligt bra den säsongen (från nu utfärdas Allvarlig Spoilervarning för alla som inte sett och inte vill veta, jag kommer skriva om hur det slutar till och med…). Nionde Doktorn (Eccleston) är fortfarande saknad men jag älskar förstås tionde Doktorn (Tennant) ännu mer. Och Rose – fina obstinata, lätta att älska Rose. Och Jackie. Och Mickey. Det saknas verkligen inte karaktärer att bli huvudlöst förälskad i och trots att de alla strör oneliners omkring sig så blir de aldrig distanserade eller platta, de är bara sådana som man vill omge sig med hela dagarna.

Säsong 2 är så himla bra att jag måste anstränga mig för att inte gå igenom episod för episod… Giles från Buffy dyker upp, bara en sån sak. Där finns plåthundar och Dalekar och Cybermän och allt man kan önska sig. Fjärde avsnittet,  The girl in the fireplace, är riktigt galet bra, läskigt och sorgligt. Parallellvärldsprogrammen är också bra och dubbelavsnitten The impossible planet och The Satan pit är inget annat än fenomenala. Där slåss alla inblandade med frågor om tro, tilltro och kärlek. Jag älskar Oodsen och naturligtvis Alien-referenserna (och den allmänna Alien-känslan). Sen kommer det några riktigt fina avsnitt om ensamhet och utanförskap som förebådar det förfärliga slutet. De avslutande delarna bjuder på en fantastisk blandning av djup humor där Daleks och Cybermen konverserar varandra (obetalbar underhållning!) och riktig tragik när Doktorn och Rose skiljs åt. På riktigt. Sorgligt. Inga tårar den här gången men riktigt, riktigt ont i hjärtat…

Allt det här leder fram till ett konstaterande att jag precis som förutspåddes blivit förälskad i Tennants Doktor men jag har också fortsatt älska Rose – fina, modiga och ganska själviska Rose som gör det hon måste för att få uppleva verklighetens alla världar. Fina, fantastiska Rose som älskar resandet och Doktorn och gemenskapen med honom så mycket att hon måste gå sönder. Och hon vet det och väljer det ändå. Och nu står hon där på den där stranden… Och han flyger vidare i sin Tardis och kommer hitta någon annan och resa med och han kan inte ens säga att han älskar henne fast han gör det och man kan ju bli förtvivlad för mindre.

Frågan efter denna säsong rör således inte Doktorn utan hans partner, hur ska jag någonsin kunna klara mig utan Rose? Kan alla Who-experterna lugna mig på den fronten också? Ni gjorde ju ett så bra jobb vid doktorsbytet (och vi ses definitivt vid nästa doktorsbyte för jag kommer vägra byta ut Tennant).

Läs också: