Etiketter:

Det känns som en lättnad att ha kommit ut som Sittenfeldoskuld. Dags för nästa (i bokbloggvärlden) fasansfulla erkännande. Ok, här kommer det, *trumvirvel*: Jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Babel… Jag har sett bitar i efterhand, typ när John Ajvide Lindqvist var med och en gång till (var Cirkeln-Mats och Cirkeln-Sara med månne?), och så såg jag litegrann av det där nobelavsnittet om Tranströmer. Thats it. Och det beror inte på att jag inte tyckte att det verkade bra eller att jag skulle vara ointresserad av litteratur (…), troligen har det med sändningstiden att göra, jag är ju lite kvällstrött. Men då borde ju den nya söndagstiden vara perfekt för mig, och ändå lockas jag inte. Helt obegripligt varför! Kan det vara så att jag egentligen tycker att det är ointressant att höra andra prata om litteratur (men jag älskar ju att läsa bokbloggar som ägnar sig åt det hela tiden!)? Kan det vara så att jag inte vill veta hur författare tänker när de skriver sina böcker? Kan det vara så att jag ogillar att höra författare prata om de böcker jag inte läst än? Jag vet faktiskt inte, upplys mig gärna om ni lyckas analysera mig och min Babelfobi. Om det hjälper i analysarbetet så kan jag säga att jag inte älskar Vi läser heller, brukar bläddra igenom den på fem minuter på jobbet och den enda gången den verkligen fångade mig var när jag stod och grät bakom lånedisken över den fantastiska artikeln om/med Sara och Mats (igen) i våras…

Är jag tvångsutesluten ur #boblmaf* nu? Eller finns det hopp även för mig? Finns det fler som jag där ute?

* twitterspråk för Bokbloggsmaffian