Doktorsbytet (Doctor Who säsong 5)

Usch, vad svårt det var det här. Jag gick in i den här säsongen med så mycket ledsenhet eftersom tionde doktorn, som jag älskade om ni inte förstått det, blev den elfte doktorn. Dessutom saknar jag fortfarande den nionde doktorn och nu när hans ersättare är försvunnen saknar jag honom ännu mer. Och så Donna då.. Och så märkte jag efter ett tag att jag saknade Russel T. Davies också. En hel massa saknad alltså men det kan kanske vara bättre att fokusera på det som finns och det jag gillar….

Spoilervarning! Vi har alltså en ny doktor, porträtterad av Matt Smith, och nej, jag älskar honom inte. Än. Det finns hopp om vänskap och kanske till och med omtyckning men jag kommer troligen aldrig bli förälskad. Han är mysig och vimsig och snäll och förvirrad så jag borde tycka om honom mer men troligen faller skuggan av Tennant för tung för att jag ska se honom på riktigt. Kanske vid en omtittning… En sak som stört mig hur mycket som helst är att efter tionde doktorns oerhört bittra och sorgliga slut, där han distanserade sig från mycken smärta och egentligen all mänsklig kontakt, så regenererar doktorn till en till synes sorgfri person. Han är så jäkla naiv och glad hela tiden… Kanske är doktorn själv en god skådespelare, kanske har han förträngt, kanske är det något jag inte fattar men det stör mig. Men Smith känns i alla fall som en värdig doktor och jag följer honom trots allt gärna vidare och utforskar vår relation.

Om Amy Pond tycker jag mycket. Hon är alldeles fantastiskt ljuvlig på ett helt vansinnigt sätt. Rory tycker jag också om och jag gillar att de är där tillsammans och att doktorn får spela lite andrafiolen. När det kommer till favoritavsnitt så kommer jag bara att tänka på det näst, näst sista avsnittet, The Lodger som är alldeles underbart fint och romantiskt. Och så är de ju rätt så bra, på ett totalt hjärngymnastiserande sätt, de två sista avsnitten också…

Men sammanfattningsvis, jag är inte kär men skit samma, Geronimo och vidare i Doctor Whosäsongerna!

7 Replies on “Doktorsbytet (Doctor Who säsong 5)

  1. Det är en bra serie i alla fall, även om man inte känner lika mycket för den elfte doktorn som för tian och nian… Men nej, Matt Smith gör en litet för ung och naiv doktor för att jag riktigt skall falla platt. Visserligen har entusiasmen hon doktorn varit något som jag alltid uppskattat, men det känns ändå inte helt rätt…

    1. Det är fortfarande en bra serie, absolut. Jag älskar också den där entusiasmen hos doktorn, det jag har lite svårt för är hur naiv han känns i relation till vad han precis gått igenom som sin förra inkarnation. Å andra sidan måste han ju hitta ett sätt att existera också och all smärta kan man ju inte orka bära med sig…

  2. Jag tror det är något med ens första möte med doktorn. Jag mötte ju säsong 5 och Matt Smith först av alla doktorns skepnader – och han är också ”min” doktor och min favorit. Som jag sagt innan, så gör det mig inget om jag har honom för mig själv! (; (:

    1. Jag tror också att första mötet är jätteviktigt för hur man upplever de lika doktorerna i relation till varandra. Du kan få behålla Smith som egen favorit ett tag till men man vet ju aldrig vad som händer när jag snart fortsätter titta 😉

  3. Ja, vänskap och omtyckning, det var bra beskrivet av det som kan bli med Matt Smith. Men den där förälskelsen som kom med Tennant? Nej, det går nog inte. Och då är det ju inte att han är dålig! Han gör ju en bra doktor, bara inte sådär magiskt bra som Tennant gjorde det.

    1. Smith gör en bra och värdig doktor men Tennant liksom var doktorn på ett annat sätt. Jag har egentligen inga invändningar, Tennant kunde inte hålla på för evigt, Smith är ett bra val av efterföljare och serien behövde en ny riktning men med det sagt så saknar jag förälskelsefasen en smula. Men det går ju alltid att gå tillbaka och se om 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.