Etiketter:

Ibland snöar jag in på saker vilket resulterar i att det inte blir något av något. Nu är det Jonas Gardell som fått mig att fastna i vinkelvolten. Jag hade tänkt skriva något efter bokmässan och inför tv-serieversionen av Torka aldrig tårar utan handskar som börjar ikväll. Jag har hållit på i två veckor och plitat på ett inlägg om känslor hit och dit. Om upplevelsen av skuld som jag drabbades av när jag läste boken och som Jonas Gardell befriade mig från på mässan (vi behöver inte känna skuld, bara en skyldighet att inte glömma och att förändra). Jag har skrivit om hur jag påverkats av Jonas Gardells skrivande genom åren och hur det hållit mig levande. Sen har jag suddat och tagit bort och mått lite illa över hur pretentiöst och patetiskt det alltid blir när jag försöker förklara det där som verkligen betyder något. Kanske om jag håller på och skriver några veckor till… Men det orkar jag inte, det är inte riktigt det den här bloggen är så jag lägger ner. Vill någon veta mer om vad Jonas Gardell betyder för mig kan man läsa det här och min recension av Torka aldrig tårar utan handskar finns här. Vill ni veta vad jag pysslar med ikväll så kan jag meddela att jag troligen sitter uppkurad i ett soffhörn och gråter och att det kommer vara helt ok och kanske till och med alldeles underbart. Tittar ni på Torka aldrig tårar utan handskar ikväll?