Etiketter:

,

Den här boken har verkligen allt jag önskar mig – den handlar om religion och tro (skulle kunna vara en del av mytserien), den är skriven av en författare jag inte läst ordentligt tidigare och som jag verkligen vill älska och slutligen är den djupt älskad och hyllad av några av mina främsta bokgurus. Det borde inte kunna gå fel, och ändå…

Shadow befinner sig i rörelse från början till slut i den är boken, utan att veta vare sig var han vill eller kommer att hamna. Och han bryr sig inte. Utan att ifrågasätta följer han med i berättelsens alla halsbrytande vindlingar och det tycker jag verkligen om i den här boken. Sen tycker jag om de historiska tillbakablickarna förstås, och de gånger jag skymtar den gudabenådade sagoberättaren Gaiman, han som skrivit de där fantastiska Sandman-albumen (inte de ojämna…).

Vad är det då som stör mig? Det allra värsta är att jag inte vet. Nåonstans känner jag att historien är lite för robust, kanske hårdkokt, för att jag ska gilla den ordentligt. Kanske vill jag ha något mer svävande och mindre handfast. Jag vet inte men något är det. Det är bara en medelbok för mig och när tv-serien från HBO kommer så förstår jag att den kan vara riktigt bra, det är en sådan bok, men jag är inte så värst sugen på att se den.

Nu vet jag inte vad jag ska göra med Gaiman, jag vill ju fortfarande älska honom… När jag försökte med Neverwhere tidigare fastnade jag ca 50 sidor in utan att förälska mig. Coraline? Jag är väldigt glad att jag i alla fall älskade det där Doctor Who-avsnittet han skrivit, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska ta mig till med honom och min ouppfyllda kärlek.

Läs också: