The twelve

Låt mig säga det direkt: Justin Cronins postapokalyptiska mastodontbygge i form av The Passagetrilogin kommer att bli en magnifik helhet. Det kommer bli något fantastiskt att återvända till och återupptäcka. Det här är elände, förintelse och mänskligt förfall när det är som allra bäst.

Som jag redan berättat har jag vissa problem med Cronin och hans sätt att behandla kvinnorna. De är allt som ofta mödrar definierade av just sin relation till och besatthet av barn. Sara, Lila och Amy bär alla omkring på den där moderligheten. Männen är vanligen krigare och beskyddare. Det är förstås inte så rakt igenom och det blir bättre efter de första 100 sidornas nästan total mansdominans. Men det finns ändå kvar i bakgrunden att männen väljer att kämpa medan kvinnorna vanligen tvingas att göra det för barnens eller någon annans skull. Kanske vill Cronin med det säga att världen går åt helvete om männen styr, eller så är han bara trångsynt (eller så planerar han en jubelfest av starka och självständiga kvinnor till sista boken som då ska balansera det som nu är), vad vet jag… Hade det inte varit för Alicia (och ibland Amy) så hade jag blivit riktigt jäkla irriterad.

Det om det. I övrigt är The twelve en oerhört effektiv spänningsroman, en sorgesång över mänsklig (o)civilisation och en helt fantastiskt mörk bild av en framtid som kanske inte kräver vampyrer för att skrämma egentligen. Boken börjar smått genialt med en evangelietext som sammanfattar The Passage (det som stör mig mest vid läsningen är att jag minns så lite, kommer behöva läsa om bägge böckerna inför avslutande delen) för att sen bli lite småseg men fortfarande intressant. Någonstans efter mitten exploderar den i spänning och fortsätter så nästan till sista sidorna. Avslutningen för tillbaka tonen till det evangeliska, förkunnande, vilket jag inte tror är en slump, Cronin vill säga något om religion också. Riktigt vad det är lämnar jag öppet tills hela serien är skriven och läst. Jag kan knappt bärga mig tills jag får veta hur det här ska sluta. Jag gissar på ett inte allt för lyckligt slut…

16 Replies on “The twelve

    1. Till sommaren kanske? Vet inte när den kan komma men den här är ju i alla fall inte lika tjock som The Passage om det kanske hjälper… Kul att du är sugen!

  1. Det är skönt att jag inte tänker på det där kvinnliga/manliga så mycket. Har verkligen inte tänkt på det och när jag gör det tänker jag mer att det nog beror på att Cronin tänkt sig att vid världens eventuella undergång går vi tillbaka till våra gamla roller. Back to the beginning liksom. Annars skulle boken vara lite förstörd för mig! Men visst, de tolv är ju faktiskt män allihopa! 🙂

    Jag kommer också att behöva läsa de två första delarna inför den tredje. Insåg att jag tappat mycket sedan första boken som jag absolut inte läste direkt när den kom. Om det tar två år till har nog minnet bleknat en aning!

    1. Det kan säkert vara så Cronin tänker och det kanske också blir tydligt när man sen får avslutningen. Jag hoppas att trilogin som helhet kommer att bli något annat än delarna i sig och att sådant som känns oklart nu kommer att falla på plats. När det gäller det där att läsa in manligt/kvinnligt så gör jag det en hel del just nu och stör mig på ganska mycket tyvärr. Däremot är jag blind för väldigt mycket annat. Jag tror att man måste vara det för att kunna läsa över huvud taget, det finns ju inte särskilt många böcker som klarar sig utifrån alla perspektiv och gjorde det det skulle den säkert vara rätt trist…

      Det där med glömskan är väldigt fascinerande, jag som älskade The Passage så passionerat och läste den ganska långsamt och väldigt noggrant kommer knappt ihåg någonting… Jag minns att det var ett medicinskt projekt, det blev vampyrer, det fanns en stad där lamporna lyste om natten, Amy och Wolgast. Det är vad jag minns, i övrigt ingenting… Märkligt och lite skrämmande. Ser dock fram emot omläsning och nyläsning av avslutande delen men det lär väl ta ett tag antar jag…

      1. Ja, jag håller verkligen med. Man får bara läsa och inte analysera för mycket. Vissa böcker går det ju bara inte med när något slår över men oftast gillar jag bara storyn och så är det med det 🙂

        Jag känner nog samma som dig med tanke på vad man minns. Jag fullkomligt älskade The Passage och korade den till det årets bästa bok men nu minns jag typ det du nämner. Men det ska absolut bli roligt att läsa alla tre delarna i en följd och få helheten på ett annat sätt!

  2. Åh jag ville inte läsa något om boken, men jag kunde inte låta bli. Det låter som att det är värt väntan… Boken är planerad till juni 2013. Kan bara hoppas att den kommer något tidigare.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.