Blogga, tvittra och fejsbucka

Som privatperson har jag lärt mig en viktig sak av den här boken, som yrkesperson har jag fått mycket bekräftat av det jag redan vet…

Den här boken är ett bra redskap för den som ska sätta sig in i det här med sociala medier på arbetsplatsen. Alltså hur man sköter ett officiellt konto på exempelvis facebook på bästa sätt. Jag skulle säga att det är en perfekt liten bok när man befinner sig i startgroparna för att dra igång ett sådant konto. Själv önskar jag att jag haft den tillhands i våras när jag knåpade policy och drog igång och långsamt tog vår lilla arbetsplats ut på facebook. Det har förvisso gått bra men eftersom många av Jenny Forsbergs tips är sådana som jag själv lärt mig efter hand och kan skriva under på så hade det varit förnämligt att ha tillgång till sammanfattningen i det skedet.

Som bloggare och privatperson vill jag egentligen inte lära mig något av den här boken. Jag är löjligt obstinat på det sättet och vill helst göra på mitt sätt. att jag sen tar in och lär mig ändå, lite i smyg, är en helt annan femma. När det gäller bloggandet så vill jag på riktigt inte lyssna på råd eftersom jag vill göra det på känn, så som det känns eget och mitt. Vill ingen läsa så är det ok, det viktigaste är att det är mitt. På twitter kör jag någon intervalltaktik där jag är oerhört aktiv ett tag för att sedan krypa under en sten och knappt säga pip på en vecka (eller månad). Ibland läser jag tyst det andra skriver, ibland öppnar jag inte ens twitter och ibland tokälskar jag och skriver som attan. På facebook deltar jag gärna i de grupper där jag är medlem men statusuppdaterar gör jag typ när jag har gjort en cool utomjordingstårta jag är lite stolt över (= mycket, mycket sällan), min fb-sida på bloggen försöker jag hålla igång med kanske 5 inlägg i veckan eller så.

Så vad lärde jag mig då som privatperson? Jo, att man får inleda meningar med Men. Och och. Trevligt att veta eftersom jag alltid gillat det och nog gör det en del. Mindre kul eftersom jag nu inte längre får känna mig sådär lagom rebellisk när jag gör det…

En riktigt användbar bok är det hur som helst. Främst för jobbtwittraren och jobbfacebookaren men säkert också för bloggaren som vill få koll på social medier och inte är lika obstinat som jag. Lättläst är den också.

~Norstedts, 2012/ Recensionsexemplar~

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge