Sjukdomen

Jag grät bara en enda gång när jag läste den här. Kanske är det för att jag är beredd, har sett tv-serien och kan stålsätta mig. Kanske är jag mer hårdhudad. Kanske hjälper mig Gardell genom att aldrig dra ut på det förfärliga utan låta mig gå vidare till en annan scen när det blir på gränsen till outhärdligt. Kanske är det något annat. Jag gråter i alla fall bara en gång, på slutet, när Benjamins föräldrar kommer på besök. Jag kan inte ta det. Kan inte hantera de där föräldrarna som handlar logiskt (utifrån sin världsbild) men så smärtsamt vidrigt fel. Kan inte låta bli att tänka på mina små barns kroppar i sängen hos mig om nätterna och hur försvarslösa de är. Jag kan inte skydda dem från allt men jag måste banne mig försöka…

20130124-163243.jpgDet här är en mellanbok på det sättet att det är del två i en trilogi. Men inte på något annat sätt. Den vilar inte, ilskan osar, kärleken och sorgen… Det är ingen transportsträcka, de essäartade inslagen är färre och drivet är faktiskt ännu bättre än i ettan. Jag älskar att vi nu får följa den i tv-serien bortskalade Reine. Bengt får mer plats. Och Benjamins tvivel och kamp, som jag älskar Benjamin…

Litegrann ångrar jag att jag sett tv-serien, men litegrann är jag också glad för det. Serien var bra men böckerna är så oerhört mycket starkare i och med att alla de här enskilda historierna ryms. Numera ser jag ju personerna så som de ser ut i tv-serien när jag läser vilket inte alls stör mig som jag trodde. Jag hör Paul yttra de där replikerna och jag ser Rasmus gråtande pappa i skogen, Benjamins pappa med trasan framför det där fönstret. Jag är oändligt tacksam att man hittade så bra skådespelare till alla de där rollerna, annars hade kanske mycket kunna varit förstört såhär efteråt.

Jag vidhåller att när Jonas Gardell i augusti ger ut tredje delen i den här trilogin så har han gett oss en klassiker, ett omistligt och fantastiskt viktigt dokument över vår samtidshistoria. Sen är det upp till oss att inte låta det stanna vid det. Vore jag lagd åt det bombastiska hållet skulle jag proklamera något om att vi måste hantera våra egna fördomar, att vi måste göra något åt AIDS-situationen i Afrika och att vi inte får glömma och förtränga. Men så kan man ju inte hålla på, vi vet ju allt det där i alla fall. Eller?

Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen Jonas Gardell. Norstedts förlag

12 Replies on “Sjukdomen

  1. Jag har lyssnat igenom ca 1/3 av Sjukdomen och håller helt med dig om att Gardell skapat en klassiker. Torka aldrig tårar… är ett tidsdokument som inte tvekar inför hemskheter, men även en tidlös historia om kärlek, fördom och rädsla. Jag tycker även vi kan kosta på oss att vara smått bombastiska, och känner att du sått ett frö hos mig som kanske får blomma ut på bloggen.

  2. Håller med, det är verkligen en klassiker som Gardell har skapat. En fruktansvärd men samtidigt vacker historia som borde bevaras som det tidsdokument det är!

    1. Jag tror att de här böckerna kommer få inta den plats de förtjänar faktiskt iom att de är så älskade, känns fint.

  3. Jag måste bara läsa de här böckerna och jag såg inte serien på tv. Tror jag föredrar att ha det just så – så länge.
    Mycket fint återgivet av dig i detta inlägg!

    1. Tack! Tror absolut att det kan vara bra att läsa först, men jag vill ändå råda dig att se serien sen efteråt, den är också väldigt bra.

  4. Jag håller med om att det verkligen hittat bra skådespelare till tv-serien (även om jag kan tycka att man i de värmländska skogarna kanske bör prata värmländska). Först kunde hade dock problem med att se serien eftersom de inte såg ut som de gjorde i mitt huvud, men nu när jag läste Sjukdomen så är det inte problem och hör jag också Paul säga sina repliker

  5. En del av mig önskar att jag inte sett serien. Jag saknar den litterära chockverkan som jag fick med ettan. Jag var mer beredd och hade stålsatt mig. Men precis som du så höjdes vissa scener, p.g.a. att man sett serien.

    Jag håller med om textflytet. Det gick som rinnande vatten. Ettan var nog lite mer stanna upp och tänka.

    1. Jag tror också att serien bidrog till att jag hade stålsatt mig och inte blev lika söndertrasad av läsningen den här gången, det har både bra och dåliga sidor att ha sett.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*