Coraline

Ja! Nu, äntligen, förstår jag. Jag har förstås länge anat men saknat bevis för att Neil Gaiman är ett geni. I Coraline visar han det rakt igenom.

Coraline är en sorts gotisk skräckvariant av Alice i Underlandet, komplett med enigmatisk katt och allt. Huvudkaraktären är så modig att man imponeras och så blasse’ att jag blir både imponerad och ledsen. Underbara barn liksom. Coraline går dit hon inte borde gå, för att hon vill. Sen går allt åt skogen och då tar hon ansvar för det. Eftersom det är en barnbok så tror jag att det ska sluta lyckligt men jag är aldrig riktigt säker, och det älskar jag orimligt mycket.

Jag önskar att jag kunde dela det här med min sjuåring genast men det skulle inte funka för henne, jag hoppas dock att båda mina mörkrädda, storögda läslyssnare kommer att mogna till mörkerälskande individer vad det lider, så att vi kan högläsa Coraline tillsammans om något år.

Coraline Neil Gaiman. Bonnier Carlsen

Eli läser och skriver har också ganska nyligt läst och älskat.

8 svar på ”Coraline”

  1. Läste nyss den också! Mindes att den var omtalad när jag var liten och tog äntligen tag i det. Var nog bra att jag inte läste den som liten dock, tyckte den var riktigt obehaglig.

    Svara
  2. Har tänkt läsa både Coraline och American Gods i evigheter men det har av någon obegriplig anledning inte blivit av. De står och väntar på mig i bokhyllan.

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.