Fågelhuset

20130303-134342.jpg

Ester Roxberg har skrivit en riktig pärla till ungdomsroman som heter Antiloper, en av mina favoriter i genren. Fågelhuset är intressant och annorlunda på samma sätt som Antiloper men den kommer aldrig riktigt nära inpå vilket gör att jag inte älskar. Jag fascineras och undrar och funderar vilket absolut är gott nog, men jag älskar inte.

När Liv börjar sin tid som helt oavlönad assistent på kontoret är allt sådär lite avigt som det väl alltid är när en är ny. De där människorna på vilka namnet fallit bort, de har blivit sina befattningar -chefen, administratören osv. Och de oskrivna reglerna, det outsagda, allt som hålls hemligt och allt det där andra som i verkligheten brukar visa sig vara ganska småttigt och vardagligt efter ett tag. I Livs verklighet accellererar bara det outsagda, kraven och märkligheterna.

Fågelhuset är en bok som får mig att må lite dåligt, likt Liv blir jag lite åksjukeillamående av att hänga med på alla turer och försöka pussla ihop allt. Delvis beror nog det på att jag läser boken under en och samma förmiddag utan att lämna soffan en enda gång, delvis är det för att boken nog bör läsas just så. Det gäller att gå all in för att bli fast och inkastad i det här. Om den varit längre och lite mindre intensiv hade jag kanske hittat någon att tycka om på riktigt men då hade jag å andra sidan inte haft så mycket att fundera över nu. Och en kan ju inte få allt här i livet…

Fågelhuset av Ester Roxberg. X-publishing

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.