29 mars 2024

Favoritläsning: Inte som andra döttrar

Den gamla goda biografitiden, helig i åminnelse. Nu läser jag sällan biografier eller självbiografier men det fanns en tid då det var allt jag läste. De skulle gärna vara supertjocka med bilder i mitten och handla om människor som John Lennon (det är den enda jag kommer på nu, men det var fler, jag lovar!). Jag läste dem i tonåren, när jag var påverkbar och i behov av exempel på hur en kan välja sitt liv. Möjligen var inte valet av böcker särskilt genomtänkt eller bra, men jag överlevde…

20130520-183630.jpgDeborah Spungens bok om dottern Nancy, hon som föddes, växte upp, levde, träffade Sid Vicious, blev kär och dog på Chelsea hotel i New York. Jag minns att jag upprepade gånger läste de där sidorna med hennes död men jag kommer också ihåg att det var hennes uppväxt och människan Nancy som fascinerade mig mest. Alla hennes problem med sjukdom och kamp och ändå lyckades hon leva, skaffa ett socialt liv och vara i alla fall lite lycklig en stund. Jag tror också att det här var den första bok jag läste som verkligen visade mig att världen inte är svart eller vit, ond eller god. För Deborah hatar inte Sid. Hon ser Nancy och sorgen och rädslan i Sid och det är så himla fint. Jag var förundrad över det, nu är jag mest beundrande och tacksam för att jag fick lära mig det redan då.

Idag blir jag glad varje gång en trasig tonåring plockar med sig Inte som andra döttrar ur bibliotekshyllan, men för det mesta tvingas jag sorgset se den stå där orörd allt för långa perioder i taget. Dags att missionera lite kanske…

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen. Norstedts

Fiktiviteter

Fiktiviteter föddes sommaren 2009 och är sedan dess en blogg om böcker och läsning. Främst. Ibland är det också en blogg om tv-serier eller annat populärkulturellt. Jag som skriver här heter Helena. Jag är uppvuxen i och bor numera igen i Värmland (denna litterära pärla till landskap). Jag ägnar tiden åt att vara förälder och bibliotekarie. På fritiden tycker jag om att läsa (förstås!), skriva och promenera i skogen. Läser gör jag förstås en hel del. Jag har en särskild plats i mitt läshjärta för kortromaner och poesi. Det jag läser får gärna vara mörkt, vackert och skitigt. Det måste gripa tag och det bör göra i alla fall aningens ont. Med det sagt så händer det förstås också att jag läser mer lättsmälta och glada böcker, ibland behöver jag mitt fluff!

Visa alla inlägg av Fiktiviteter →

14 tankar på “Favoritläsning: Inte som andra döttrar

  1. En av mina tonårs mest älskade böcker och den står fortfarande i min bokhylla, dock lite trasig och bucklig. Nu var det väldigt länge sedan jag läste den men jag minns att slutet alltid fick mig att gråta så där okontrollerat. Det är någon scen när Deborah Spungen för första gången kan se ett spädbarn utan att känna den där oerhörda orättvisan att hennes dotter råkade så illa ut, utan bara ser det fina i en ny bebis.

    1. När du nämner den minns jag också den där scenen lite vagt, och att bara den lilla minnesglimten får mig att vilja gråta lite…

  2. Åh, den låste jag också back in the days! Hade en period när jag läste fullt av böcker om ungdomar som knarkade osv, medan jag själv levde ett väldigt skyddat liv. Håller alldeles med dug om att biografier, i alla fall de som lästes i tonåren, gärna skulle ha ett par sidor med fotografier i mitten. Sedan satt man där och bläddrade fram och tillbaka:) Jag har faktiskt börjat återupptäcka biografierna, men nu för tiden behöver de varken innehålla foton eller knark för att intressera mig. Kan varmt rekommendera Heberleins fantastiska ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Fri från foton, och bara lite knark emellanåt.

    1. Heberleins bok är väldigt bra, väldigt stark och smärtsam. En av få biografier jag läst på senare år.

  3. Oj, det var inte igår jag tänkte på den boken. Men visst läste jag också den i tonåren, minns t om att jag fick den av en grannfru (i konfirmationspresent?). Den var spännande, lååååååångt från mitt skyddade liv och det är en av de där böckerna jag skulle vilja läsa om nu som vuxen, som förälder.

    1. Jag tror att den betydde så mycket för mig just för att jag levde ett så skyddat liv, det som hände hände liksom i böckernas värld… Det skulle vara intressant men också väldigt jobbigt att läsa om boken, med föräldraperspektivet.

  4. Samma här, läste den här boken i tonåren och var djupt fascinerad. Jag minns att jag blev otroligt berörd av Nancys och hennes liv, som var väldigt olikt mitt eget… Så här i efterhand tycker jag att det var starkt gjort av hennes mamma att skriva en sådan här bok, det är ju inte en skandalbiografi men väjer ändå inte för det riktigt jobbiga. Undrar också var mitt sönderlästa ex av den här boken är någonstans. Har inte sett den på många år, men är säker på att jag har den kvar någonstans!

    1. Det är en väldigt modig bok som hur lätt som helst kunnat bli smetig eller hämndlysten.

  5. Åh, en av mina favoriter som tonåring! Den berörde mig djupt och jag kan fortfarande tänka på den ibland. Jag hittade den på rea för ett par år sedan och var bara tvungen att köpa den, men tyvärr har jag inte läst om den. Jag är lite rädd att förstöra en av mina gamla favoriter.

    1. Samma här, är lite orolig för att den inte ska vara bra när tonårsdimman lyft. Men i ärlighetens namn tror jag nog att den håller. Jag tror att det är en bra bok helt enkelt.

    1. Ja, vi är många som läst och passionerat intresserat oss under tonåren, modigt av dig att läsa om måste jag säga!

  6. Åh, jag absolut älskade den som tonåring. Bra läsning? Troligtvis inte längre, men fascinerande och kanske lite olämplig då.

    1. Ganska rejält olämplig för den ålder många av oss läte den i, men vad vore läsuppväxten utan alla dessa olämpliga böcker? 😉

Lämna ett svar till *malin* Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.