Favoritläsning: Kejsarn av Portugallien

Född i Värmland, förtjust i sagor och berättelser, måste naturligtvis älska Selma. Och Kejsarn av Portugallien var mitt första, och till denna dag mest fantastiska, möte med den stora skaldinnan.

Kejsarn_av_PortugallienJan i Skrolycka sitter i mig som en sårskorpa som jag både vill och inte vill krafsa bort. Han är så smärtsam och så fin med all sin kärlek och galenskap, som också är kärlek. Det jag inte lärt mig av honom om kärlek och dess förödande och förunderliga kraft har jag inte lärt mig alls. Jan i Skrolycka är jag, den jag aldrig blev, kunde bli och den jag räds att vara. Som han älskar det där barnet, till vansinne, så älskar jag förstås mina barn, nästan. Jag förmår inte uppbåda hans passion, kanske för att jag har de där spärrarna som han saknar. Också Kattrina berör mig djupt. Hon som älskar mer som jag (precis som jag faktiskt när jag tänker efter) men hamnar i skymundan för hans totala skred av kärlek. Hon älskar sitt barn men det är hennes kärlek till Jan som är det förunderliga. Allas kärlek till Jan, hur bygden förvisso förlöjligar det de inte förstår men till slut segrar den där värmen och kärleken som bara en liten bygd kan känna för en karaktär. För sent. Men det kan nog inte bli annat.

Kejsarn av Portugallien är förstås en skildring av djup kärlek och vad den gör med oss, hur den formar. Men jag fastade också väldigt mycket för hur naturen beskrivs. De där vägarna de går på mellan gårdarna, bergen, det andas min barndom och skogspromenader jag tagit. Jag kan känna hur det luktar och känns i kroppen. Jag kan känna vemodet som är värmlandsskogen omsluta mig. Det är så bra hon är Selma.

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf. Albert Bonnier förlag

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge