Snögloben

20130725-082916.jpgKanske är det för att min senaste Amanda Hellberg-läsning var Styggelsen som är en så särdeles snyggt ihopsnickrad skräckberättelse. Kanske är det för att jag läste Snögloben mitt i ett sjok av sjukt bra spänningsböcker. Den packas in av Broken Harbour, Val McDermids Tony Hill-serie och Ruth Rendell. Storheterna. Kanske är det därför jag inte tycker att Snögloben riktigt håller måttet.

Efter händelserna i och på Tistelblomman (som jag tyckte tappade lite av farten från Döden är en blek häst, men som jag ändå mysrös en del med) är Maja och framförallt Jack traumatiserade. Maja har dock börjat jobba på allvar hos polisen och hamnar snart i ett fall med kopplingar långt tillbaka i tiden och rakt in i familjen.

Mitt största problem är nog att jag inte får klart för mig om det är gåtan eller relationerna som ska spela roll? Just nu blir det inte mycket av någondera. Det skrapas en del på ytan och visst blir jag intresserad av Jack till exempel, jag vill lära känna honom utan att gå genom Maja, som jag har svårt att tycka om. Visst vill jag veta mer om Kings hemförhållanden och en del om de andra poliserna som fladdrar förbi. Men jag får aldrig riktigt kläm på någon. Och så tycker jag det är lite synd att Maja Grå-böckerna verkar lämna skräcken bakom sig och gå mot mer renodlad deckarstil. Jag förstår också varför den där specialstyrkan som Maja nu ingår i finns där men jag har svårt att se rimligheten i den.

Ett annat problem är att kapitlen är så korta, visst driver det på läsningen men den ständiga jakten på cliffhangers gör mig stressad till slut. Snögloben är underhållning för stunden men sanningen är den att det finns så mycket annan underhållning som intresserar mig mer. Jag är nog helt enkelt färdig med Maja Grå nu, om inte Amanda Hellberg gör en helomvändning och styr åter mot Styggelseskräckligt land. Då ska jag överväga saken på nytt.

Snögloben av Amanda Hellberg. Forum

2 Replies on “Snögloben

  1. Jag önskar mig också mer skräck! Hellberg har det i sig och det är synd att det blir deckare av det hela. Inte ens så väldigt bra deckare. Men jag gillar Maja (faktiskt), språket är bra och miljön fantastisk.

    1. Jag håller med om språket och älskar förstås miljöerna men önskar mig nog mer miljö, mer tid att bygga stämning osv. Helt ok som sagt men inte riktigt lika mycket min grej längre, och det känner jag mig lite ledsen över eftersom framförallt Styggelsen var så himla fantastisk. När jag tänker efter så älskade jag främst delen utan Maja när jag läste Styggelsen så det är kanske inte så märkligt att jag blir mindre och mindre entusiastisk när jag aldrig riktigt fastnat för huvudpersonen…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.