Stephen King har väl skrivit om det mesta i monsterväg. Där finns vampyrerna, monsterfåglar och mördarhundar. Där finns döden och mörkret och fördärvet. Men som jag kommer att skriva om senare i helgen är han inte som allra bäst när han hittar på monster utan när han finner grunden till rädslan, vår gemensamma rädsla. Det som skrämmer människorna i Salem´s lot är inte döden utan snarare förlusten av kära och sig själva, det är egentligen bara de som förstår att alla ska gå förlorade som är rädda. När jag läste Det trodde jag att jag liksom i tv-serien skulle dö skräckdöden när Pennywise ålade sig upp ur det där avloppet. Clownen som figur var det riktigt ruggigt skitläskiga. I boken är det inte så. Var och en av karaktärerna har sin egen rädsla och skräcken som förföljer dem materialiserar sig som precis det de är mest rädda för. Visst är Pennywise allerstädes närvarande med sina ballonger och vanvettiga skratt och ”everybody flotes down here” men det är inte nödvändigtvis i den formen han är otäckast. Och det är inte ens han som är läskigast, det är den mänskliga ondskan och det oundvikliga i uppväxten och livet. Det som snurrar på och går ifrån oss. Det som aldrig slutar ske…
Vi är många som älskar och/eller fascineras av Stephen King och hans författarskap. Tolv av oss ska idag och imorgon skriva om just våra infallsvinklar och analyser. Jag hoppas på en riktigt spännande helg med djupdykningar i läsande, skrivande, skräck och ömsinthet. Jag hoppas att vi ska kunna få till en riktigt mångfacetterad bild av ett komplext författarskap, ett ofta starkt undervärderat författarskap. Välkomna alla att läsa, kommentera och delta. Nu kör vi!
Trevligt!
Har du sett ”Under the dome”? Är lite nyfiken på den serien..
Nej, och jag har inte läst boken heller vilket jag nog vill göra först. Har du läst?
Han är absolut bäst när han skriver om den mänskliga ondskan! Det är den som är mest oförståelig, att monster vill illa kan man ändå någonstans förstå.
Precis, och det är det där obegripliga som är så väldigt skrämmande. Och att vi alla känner människor som är iaf nästan sådana som han beskriver dem.
Det ska bli mycket intressant att följa stafetten och läsa alla inlägg!
Hoppas du hittar något som inspirerar!
Här kommer Bokdetektivens bidrag till Kinghelgen! Härligt! Var det här man skulle posta det…? Hälsning från Kriss
http://www.bokdetektiven.se/?p=1682
Tack för länken, den kommer med i morgondagens sammanfattning!
Jag diggar dina temahelger! (: De blir alltid så lyckade, Helena! 😀 Den här helgen med (jag läser och läser om Kingen)… Och jag vill verkligen testa honom från rätt håll – novellen ”1408” fastnade jag inte riktigt för. Vad skulle kunna vara en bra första roman?! (: Jag vill också ta del av Kings fantastiska!
Jättekul att du trivts med Kinghelgen! Mitt tips är som alltid att börja med novellsamlingen Different seasons som innehåller inte mindre än tre av de bästa långnoveller som någonsin skrivits. När det gäller romaner så är nog andra bättre lämpade att svara eftersom jag läst såpass lite. ”Det” är ju fantastiskt bra men den kanske är lite mastig som förstabok…
Då kanske det är den novellsamlingen jag borde ta mig an?! Mamma köpte för ett par år sedan ”Pestens tid” till mig… den bara ligger där för stunden och ser mastig ut. En dag… När jag närt mig på lite annan King först… (; (:
Det tycker jag att du ska, varje novell är ca 200 sidor så du kan ju satsa på att läsa en av dem till att börja med om du inte vill ha en supertjock bok. Pestens tid ska jag läsa härnäst har jag tänkt. Hans böcker är ju tjocka men de brukar ändå vara väldigt lättlästa.